Charlotta Eckerman
Från Rilpedia
Charlotta Beata Eckerman, född 1759, död 16 januari i Stockholm 1790, var en svensk skådespelerska och sångerska under den gustavianska tiden.
Eckerman var dotter till ryttmästare Bengt Edvard Eckerman och journalisten Catharina Ahlgren och blev 1774 engagerad som skådespelerska och sångerska vid Operateatern i Bollhuset vid Slottsbacken i Stockholm. Gustav III såg till att hon fick sånglektioner, och samma år fick hon ersätta Elisabeth Olin som Mechtild i Birger Jarl, och gjorde succé i rollen; "m:lle Eckerman" blev inropad på scenen av publiken liksom sedan hennes instruktör, stjärnan i hovets amatörteater hovfröken Maria Aurore Uggla. Hon blev fast anställd 1776.
Hon ansågs var en av de bättre talangerna vid Operan, och liksom Ulrica Rosenlund tillhörde hon dem bland operasångarna som visade talang även vid talroller, under de, (ofta misslyckade) försök att göra dramatisk talteater som ibland förekom vid Operan före grundandet av Dramaten, och ersatte ibland primadonnan Elisabeth Olin. Hon nämns även som en av hertig Karls (den blivande kung Karl XIII) älskarinnor; 1779 blev deras förhållande offentligt, men det var inte accepterat för hertigen att visa sig tillsammans med »en så liderlig kvinnsperson».
År 1781 blev Eckerman inblandad i en konflikt med kung Gustav III, som gav order om hennes avskedande från operan och begärde att Stockholms guvernör, Sparre, skulle arrestera henne och placera henne på spinnhuset. Kungen hävdade att hon hade fött ett barn i hemlighet som hon hade dödat, och även att hon var en av dem som spritt rykten om kronprinsens legitimitet. Under denna tid gick det många rykten om att kronprinsen, som föddes 1778, skulle vara son till hovstallmästare Munck, rykten som underblåstes av bla de gåvor som kungaparet efter sonens födelse skänkte Munck. Sparre förhörde Eckerman, som nekade till anklagelserna och hävdade att ryktet om gåvorna hade härört från kungens page, De Besche. Sparre vägrade att arrestera henne och upplyste kungen om att det var mot svensk lag för en kung att hota en medborgares frihet utan laga dom. Eckerman blev inte sänd till spinnhuset, och hela affären slutade i tysthet. Hon tillbringade sedan några år utomlands; hon ska ha varit lyxprostituerad i Paris, där hon ofta hade svenska turister som kunder. Senare återvände hon till Sverige, där hon dog, enligt en uppgift »magnetiserad ihjäl av professor Sparrman».
Charlotta Eckerman blev år 1784 avbildad av den berömda konstnären Adolf Ulrik Wertmüller under namnformen Charlotte. Detta möjligen på beställning av Gustaf Mauritz Armfelt, som hon då möjligen hade ett förhållande med.
Externa länkar
Källor
- http://runeberg.org/nfbf/0702.html
- Svensk Uppslagsbok, 1947 års utgåva.
- Ingvar Andersson, "Gustavianskt".
- http://www.dagensvisa.com/minata/dav/dav_15_aug.html
- Nils Bohman, "Svenska män och kvinnor, nr 2".
- Oscar Levertin, Teater och drama under Gustaf III, Albert Bonniers förlag, Stockholm, Fjärde Upplagan (1920).
- http://www.fng.fi/fng/html4/se/siff/guide/painting/cont/chap28/sect0/page70.htm
- Carl Grimberg , Svenska folkets underbara öden,