Adolf Ulrik Wertmüller

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Adolf Ulrik Wertmüller – Mademoiselle Charlotte Eckerman (1784) (aktrisen Charlotta Eckerman, 1759-1790

Adolf Ulrik Wertmüller, född 18 februari 1751 i Stockholm, död 5 augusti 1811 i Wilmington, Delaware, USA, var en svensk konstnär.

Wertmüller var i huvudsak verksam i Italien, Frankrike, Spanien och USA. Han målade mytologiska motiv i kylig, nyklassicistisk stil (Danaë och guldregnet) och mästerliga porträtt (George Washington). Han representerar i sina mytologiska målningar övergången från rokoko till nyklassicism, som i den franska konsten företrädes av hans lärare Joseph Marie Vien och av den unge Jacques-Louis David.

Innehåll

Biografi

Wertmüller studerade till en början skulptur vid Målar-och bildhuggarakademien för Pierre Hubert Larchevesque åren 1765 till 1771, varefter han övergick till målning och blev elev hos Lorens Pasch d.y. Men redan 1772 reste han till Paris. Wertmüller studerade till en början ett år i Joseph Marie Viens elevskola och därefter vid konstakademin, där han vann andra medaljen 1774. Året därefter reste han till Rom, där Vien hade blivit direktör för den franska akademin. I Rom stannade han till hösten 1779, vistades därefter i Lyon och återkom i maj 1780 till Paris.

Gustav III utnämnde honom nu till förste hovmålare. Han blev samtidigt medlem av svenska konstakademien och 1784 av den franska. Vid Gustav III:s besök i Paris sistnämnda år fick han genom konungens bemedling tillåtelse att måla Marie-Antoinettes porträtt. Han framställde drottningen promenerande med sina två barn i parken vid Trianon. Målningen utställdes på salongen 1785. 1788 flyttade Wertmüller till Bordeaux och efter revolutionens utbrott till Madrid 1790, till Cadiz 1791 och seglade 1794 på en svensk brigg därifrån till Amerika.

1796 återvände han till Paris för att söka rädda sina där placerade sparpenningar, och 1797 gjorde han därifrån en affärsresa till Stockholm, som han nu återsåg efter 25 år. Där förlorade han återstoden av sin förmögenhet i sin svåger direktör N. Paulis konkurs.

1800 återvände han till utlandet. Han gifte sig i Philadelphia med en kvinna av svensk börd, Elisabet Henderson, dotterdotter till den svenskfödde målaren Gustaf Hesselius, blev amerikansk medborgare och köpte ett lantgods. Men försvagad syn började hindra honom från att måla.

Wertmüllers självbiografi, dagböcker och flera brev till honom finns i Kungliga bibliotekets ägo.

Verk (urval)

  • Ariadne övergiven på Naxos (2 tavlor, båda 1783, Nationalmuseum)
  • Marie-Antoinette (1785)
  • E. M. Staël von Holstein (1783, på slottet Coppet)
  • Amor dansande som Bacchus (1784, Lunds museum)
  • G. M. Armfelt (1784, Uppsala)
  • Ch. Eckermann (1784)
  • Maurice Clairfelt, Armfelts son, framställd som Amor (1786)
  • K. F. Sundvall (1786, konstakademin)
  • Danae, utsträckt på sin bädd (1787, Nationalmuseum)
  • George Washington (en replik från 1795 i Nationalmuseum)
  • hertiginnan Charlotta (1797, Rosersbergs slott)
  • A. König (1798, Nationalmuseum)
  • Pauli och dennes hustru (1798-99)
  • Självporträtt (1799)

Källor

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wertmüller, Adolf Ulrik, 1904–1926 (Not).

Externa länkar

Personliga verktyg
På andra språk