Cromwell (stridsvagn)

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Charioteer)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Cromwell-latrun-2.jpg

Cruiser Tank, Mk VIII, Cromwell (A27M)

Cruiser Tank, Mk VIII, Cromwell (A27M)
Generella egenskaper
Typ {{{typ}}}
Besättning 5 (Chef, skytt, laddare, förare, andreförare)
Längd 6,35 m
Bredd 2,91 m
Höjd 2,83 m
Vikt 28 ton
Skydd och beväpning
Skydd {{{skydd}}}
Primär beväpning OQF 75 mm
Sekundär beväpning 2 x 7,92 mm Besa MG
Mobilitet
Motor Rolls-Royce Meteor V12 bensin
600 hk (447 kW)
Upphängning Förbättrad Christie
Hastighet på väg 65 km/h
Kraft/vikt 21.4 hk/ton
Räckvidd 280 km

Cruiser Tank Mk VIII, Cromwell (A27M), var en brittisk stridsvagn från andra världskriget. Den var namngiven efter Oliver Cromwell. Stridsvagnen kom att bli en av de framgångsrikaste i den brittiska "kryssarstridsvagnsserien". Stridsvagnen var den första som hade en kanon som både lämpade sig mot mjuka och hårda mål, hög hastighet och relativt bra bepansring. Senare under kriget skulle den bli den vanligaste brittiska stridsvagnen i användning och kom även att ersätta M4 Sherman i vissa enheter. Dess konstruktion kom att användas senare för den utmärkta stridsvagnen Comet.

Innehåll

Historia

Cromwell var resultatet av en vidareutveckling av de brittiska kryssarstridsvagnarna och konstruerades för att ersätta Crusaderstridsvagnarna som höll på att föråldras. Sent år 1940, gav den brittiska generalstaben sina specifikationer för en ny stridsvagn och de olika förslagen kom in tidigt år 1941.

På grund av den typiskt framhetsade produktionen och brister på komponenter kom den första prototypstridsvagnen Cavalier, att lida av många barnsjukdomar och kom aldrig i stridstjänst. Ett av de största problemen låg hos dess Liberty L-12-motor som helt enkelt inte kunde uppfylla kraven.

En ny motor, som baserade sig på den kraftfulla Merlin-motorn (som bland annat användes i Spitfireflygplan) utvecklades och kallades för Meteor. Rolls-Royce, som hade skapat Merlinmotorn var redan fullt upptagna med övrig produktion och kunde inte tillhandahålla fabriksytor för tillverkningen av Meteormotorn. Därför överfördes tillverkningen till Rover Car Company. En ny stridsvagn planerades, denna A27 Mk VIII skulle då fullt utnyttja den extra kraft som nu fanns tillgänglig (omkring 600 hk (447 kW), vilket var dubbelt så mycket som Libertymotorn).

Det skulle ta avsevärd tid innan Rover fick produktionslinjeutrymme för att tillverka Meteor. Därför utrustades de första A27 med den ålderdomliga motorn Liberty. De kom att kallas för A27L Centaur. Det var först några månader senare, i januari 1943, som tillräckligt antal Meteormotorer blev tillgängliga och A27M Cromwell sattes i produktion.

Man var tvungen att göra vissa ändringar på Cromwellstridsvagnen innan den trädde i tjänst. Den största förändringen var bytet av kanon, från 6-pundare (57 mm) till ROQF 75 mm-kanon (en ombyggd brittisk 6-pundare som kunde använda amerikansk 75 mm ammunition. Först i och med landstigningarna vid Normandie i juni 1944 kom de brittiska stridsvagnsbesättningarna att hamna i strid. Cromwell mottogs med blandade känslor av de brittiska besättningarna. Den var snabbare och hade en lägre profil än den amerikanska M4 Sherman. Men trots att deras pansar var jämförbara i tjocklek, var den brittiska stridsvagnens pansar mindre sluttat och därför mindre effektivt än den amerikanska stridsvagnens. 75 mm-kanonen kunde avfyra en användbar spränggranat, men den var inte lika effektiv mot pansar som 6-pundaren eller de 17-pundare som installerats i Shermanvagnens Fireflyvariant.

Centaur användes huvudsakligen för utbildning, endast de som utnyttjades i specialroller kom i stridskontakt. Närunderstödsversionen av Centaur tjänstgjorde med de brittiska marinstyrkorna på dagen D och ett antal hade byggts om till ingenjörsfordon.

Sherman kom att förbli den vanligaste stridsvagnen i de brittiska, samt i samväldets styrkor. Cromwells användes endast för att helt utrusta en enda division, den 7:e pansardivisionen. Cromwell användes även som huvudstridsvagn i spaningsbataljoner i de brittiska pansardivisionerna, på grund av dess höga fart. Cromwell kom senare att ersättas av ett litet antal Cometstridsvagnar. Trots att Comet var närbesläktad med Cromwell och hade vissa komponenter gemensamma, var den en betydligt bättre stridsvagn med sin 77 mm-kanon (en utveckling av den brittiska QF 17-pundskanonen).

Efter andra världskriget kom Cromwell att användas i brittisk tjänst. Den vidareutvecklade modellen Charioteer Mk VII Model B köptes in först i tre exemplar för testning av den finländska försvarsmakten och 1960 införskaffades ytterligare 35 stridsvagnar av samma modell. Dessa användes fram till 1979.

Teknisk prestation

Cromwell var bland de snabbaste stridsvagnarna som var i tjänst under andra världskriget och den kunde komma upp i 65 km/h. Olyckligtvis var denna hastighet för hög för Christieupphängningen och motorn ströps därför så att den inte kunde gå snabbare än 50 km/h - vilket ändå var snabbt för sin tid. Tack vare upphängningen var Cromwell mycket smidig att framföra i terrängen. Den för dubbelt syfte använda 75 mm kanonen avfyrade samma ammunition som den amerikanska 75 mm-kanonen och därför var dess ammunitionsegenskaper samma som hos den amerikansak Shermanstridsvagnen. Cromwells pansar var mellan 8 mm och 76 mm tjockt men maxtjockleken utökades senare till 102 mm genom att man fäste extra pansarplåtar på chassit. Genom denna åtgärd blev bepansringen i samma klass som Shermanstridsvagnarnas, trots att Cromwells pansar inte var lutat i samma grad. Cromwellbesättningarna lyckades utmanövrera och utflankera de tyngre och långsammare tyska stridsvagnarna. De brittiska Cromwellvagnarna var dock ingen match mot de bättre tyska stridsvagnarna och utvecklingen skulle senare leda till stridsvagnen Comet, innan britterna skulle gå upp i ledningen med stridsvagnen Centurion.

Varianter

Cromwell tank hierarchy.png

Centaur I
Första utvecklingen. Bestyckad med 6-pundskanonen RO QF (med 64 skott). Användes endast för träning.

Centaur IV

Centaur II
Mark I med bredare band och avsaknad av chassikulspruta. Endast för tester.

Centaur III
Centaur bestyckad med 75 mm ROQF Mk V-kanonen. År 1943 byggdes de flesta Centaur I om till version III, men vissa förblev version I.

Centaur IV (80)
Centaur bestyckad med en 95 mm haubits (51 skott). Detta är den enda Centaurversionen som deltog i strid med den brittiska marinkårens bepansrade understödsgrupp. Fordonen utrustades med vadutrustning så att man skulle kunna landsätta dem. Motorerna utrustades med höga luftrör och gjordes vattentäta och vapen täcktes med skydd.

Centaur, AA Mk I
Använde en Crusader III som chassi, Mk II lv-tornet var bestyckat med två 20 mm Polsten lv-kanoner. Användes ursprungligen i Normandie, men drogs tillbaka som obehövliga då de allierade hade totalt luftherravälde.

Centaur, AA Mk II
Använde en Crusader III som chassi, Mk III lv-tornet var bestyckat med två 20 mm Polsten lv-kanoner.

Cromwell I (600)
Exakt lika som Centaur I, men hade en Meteormotor. Endast ett fåtal byggdes eftersom man bytte från en 6-pundskanon (76,2 mm, 64 skott) till en 75 mm-kanon.

Cromwell II
Ökad bandbredd och borttagen chassikulspruta för att utöka lagringsutrymmet. Ingen produktion.

Cromwell III (~200)
Centaur I uppgraderad med en Meteor V12-motor. Få tillverkades på grund av litet antal Centaur I.

Cromwell IV (1 935+)
Centaur III upgraderad med en Meteormotor. Den mest tillverkade varianten.

Cromwell IVw
Meteormotor och ett helsvetsat chassi.

Cromwell Vw
Cromwell som utrustats med 75 mm kanon från början. Fogarna i chassit var svetsade i stället för fastsatta med nitar.

Cromwell VI
Cromwell bestyckad med en 95 mm haubits.

Cromwell VII (~1500)
Cromwell IV och V uppgraderad med extra pansar, bredare band och en extra växellåda. De introducerades så sent i kriget att de inte kom att delta i särskilt mycket stridsverksamhet.

Cromwell VIIw
Cromwell Vw ombyggd till Cromwell VII-standard.

Cromwell VIII
Cromwell VI med samma uppgraderingar som VII.

Fordon som baserats på Cromwells chassi

Centaur bulldozer
Designen kombinerade ett förlängt Cromwellchassi och 17-pundskanonen i ett nytt torn.
  • SP 17pdr, A30 (Avenger)
En Challengerversion med öppet torn.
  • Centaur Dozer
En Centaur som saknade torn och som utrustats med ett enkelt schaktblad som styrdes med en vinsch. Detta var ett fordon som tillhörde Hobart's Funnies.
  • Centaur OP
En Centaur med en falsk huvudkanon och extra radioapparater.
En Centaur som saknade torn för att skapa utrymme för passagerare. (Endast ett fåtal tillverkades)
  • Centaur ARV
En Centaur som saknade torn och som istället utrustats med en vinsch och med en lyftställning som tillval.
  • Cromwell befäls-/observationspost
Cromwell IV, Cromwell VI, eller Cromwell VIII utrustad med extra radioutrustning och vars huvudkanon ersatts med en falsk kanon.
Charioteer pansarvärnsvagn.
  • FV 4101 Charioteer
Tidigt på 1950-talet ville man ge extra eldkraft åt de brittiska pansarstyrkorna. Vissa Cromwells erhöll därför en 20-pundskanon (samma som utnyttjades av Centurionstridsvagnen) i ett nytt torn. Resultatet kallades för FV 4101 Charioteer tank destroyer. Omkring 200 enheter byggdes om till denna standard av Robinson and Kershaw Ltd i Cheshire. I praktiken kom Charioteerstridsvagnen endast att utnyttjas av brittiska territorialstyrkor och sent på 50-talet såldes de flesta till Finland, Jordanien och Österrike. Finland köpte först 3 "Charioteer Mk VII Model B" 1958 för testning och sedan ytterligare 35 år 1960. Dessa förblev i tjänst fram till 1979. Jordanien utrustade två skvadroner (24 fordon) i sitt 3:e stridsvagnsregemente år 1954. Vissa av de jordanska Charioteervagnarna såldes senare till Libanon. Flera av dem användes av PLO mot israeliska styrkor i södra Libanon under Operation Litani (1978). Österrike köpte 80 stridsvagnar.

Överlevande fordon

  • Bovington Tank Museum, Dorset, England. en välbevarad Cromwell IV som visas i en inomhusutställning. Kan ses mot inträdesavgift.
  • Thetford Forest, Norfolk, England. Cromwell IV som visas i utomhusmiljö. Det är gratis att gå och se vagnen. Denna stridsvagn befinner sig längs väg A1065, 20 km norr om Mundford. Mellan januari och maj 1944 användes detta område som samlingsplats för den 7:e pansardivisionen (Desert Rats) innan de gav sig av mot Normandie. Stridsvagnen utgör en del av ett minnesmärke som restes 1998 till divisionens minne. Stridsvagnen har restaurerats och målats och befinner sig i gott skick.[1]
  • The Royal Australian Armoured Corps Army Tank Museum, Puckapunyal, Victoria. En Cromwell MkI som skeppats till Australien för att utnyttjas för uppgradering av den australiensiska Sentinelstridsvagnen. Den anlände dock efter att programmet skrotats. Den visas nu upp i sitt originalutseende.
  • Israeli Armored Corps Museum i Latrun. En Cromwell IV-stridsvagn som användes av den israeliska armén under dess självständighetskrig (1948 - 1949).

Externa länkar

Fotnoter

  1. The Desert Rats, 7th Armoured Division, Thetford Forest Memorial, sedd 14 mars 2006
Personliga verktyg