Från Rilpedia

Caroline Amelia Elisabeth av Brunswick-Wolfenbüttel, född 17 maj år 1768, död 7 augusti år 1821, var en brittisk drottning, gift med kung Georg IV av Storbritannien.

Caroline var dotter till Karl Wilhelm, hertig av Braunschweig-Wolfenbüttel, och Prinsessan Augusta Frederika av Wales. År 1794 förlovades hon med sin kusin, kronprins Georg av England. Äktenskapet arrangerades för att hon i egenskap av protestantisk prinsessa ansågs lämplig som gemål till en engelsk prins, och för att England ville sluta förbund med Braunschweig under det krig med Frankrike som då pågick, och Georg gick med på det för att ett godkänt äktenskapsparti skulle ge honom ett större underhåll. Caroline beskrevs som alltför uppriktig, i avsaknad av takt och vårdslös med sitt utseende, men också som modig; då de passerade nära gränsen till slagfältet under resan till England och hörde fransmännens kanoner blev Carolines mor orolig, men själv struntade hon i saken.

Caroline anlände till England år 1795. Hon möttes av Lady Jersey, som var Georgs älskarinna och utsedd till hennes hovdam. Georg var även gift med Maria Fitzherbert, men det äktenskapet hade ingåtts utan kungens godkännande och ansågs illegalt. Då Caroline och Georg möttes för första gången blev båda besvikna över den andras utseende. Caroline sade att han var tjock och inte så vacker som han hade sett ut på sitt porträtt. Vigseln skedde den 8 april 1795. Hon blev därmed engelsk kronprinsessa med titeln prinsessa av Wales. Den 7 januari 1796 föddes Charlotte, som genast blev nummer två i tronföljden. Efter dotterns födsel levde paret skilda liv.

Caroline blev populär med sitt informella sätt. Snart fick hon sitt eget residens och levde med ett eget hov, och hade även ett antal förhållanden, precis som Georg hade. Hon adopterade flera föräldrarlösa barn. 1805 anklagades hon av grannen lady Douglas för att ha begått äktenskapsbrott och för att vara mor till en pojke hon adopterat som nyfödd 1802. Detta ledde till en rättslig undersökning 1806, som dock friade Caroline efter att en annan kvinna avlagt vittnesmål om att hon var mor till pojken. Caroline ville gärna åka tillbaka till Braunschweig, men Napoleonkrigen i Europa gjorde det omöjligt att lämna England, och Braunschweig var nu erövrat av Napoleon. Då Georg år 1811 blev regent för sin psykiskt sjuke far, hindrade Georg henne från att träffa sin dotter lika ofta som hon ville. Caroline och Georg kom då till en öppen offentlig konflikt som engagerade allmänheten. De flesta sympatier var på Carolines sida, även dottern Charlotte, som nu var 15, var på Carolines sida, och författaren Jane Austen skrev om henne: "Stackars kvinna. Jag ska stödja henne så länge jag kan, därför att hon är en kvinna, och därför att jag avskyr hennes man."

År 1814 besegrades Napoleon. Detta firades i London, men Caroline blev inte bjuden på några fester och blev ledsen över detta. Samtidigt blev det tryggt att lämna England. Samma år lämnade Caroline England och bosatte sig i Italien. Hon ansågs ha ett förhållande med sin italienske betjänt Bartolomeo Pergami, vilket tilldrog sig stor uppmärksamhet i Europa. 1816 reste de på en kryssning runt medelhavet och besökte Istanbul, Tunis och Jerusalem. 1817 inleddes förhandlingar om skilsmässa. Spioner skickades för att ta reda på om det fanns bevis för otrohet, vilket var nödvändigt för en skilsmässa enligt lagen. Caroline och Pergami raporterades leva öppet som ett par. Caroline gick med på skilsmässa, men inte om det innebar att hon offentligt måste erkänna otrohet.

Caroline blev formellt drottning 29 januari 1820 efter makens trontillträde. Georg krävde att regeringen skulle ordna en skilsmässa, och regeringen erbjöd Caroline pengar om hon stannade utomlands. I juni tog hon farväl av Pergami och anlände till England. Upplopp och myterier utbröt till stöd för Caroline mot den impopuläre Georg. Georg lämnade över sin undersökning av henne till regeringen, med bevis på att Caroline hade haft samlag med en icke adlig man (Pergami), vilket chockade regeringen så svårt att den förklarade henne skyldig till otrohet och tog ifrån henne titeln som drottning. Detta förändrade inte hennes popularitet; hon sågs som en symbol för reformisterna, och hundratals petitioner gjordes till hennes stöd. Själv sade hon skämtsamt att hon hade begått äktenskapsbrott tillsammans med Georg, eftersom han redan var gift med Maria Fitzherbert när de gifte sig. Till slut accepterade hon dock den summa pengar regeringen erbjöd. Vid Georgs kröning 1821 blev Caroline avvisad vid alla portar till kyrkan. Hon dog i någon magåkomma, möjligen magcancer, men dödsorsaken är okänd och hon ryktades ha blivit förgiftad. Hon ville begravas hemma i Braunschweig och inte i England.

Källor

• Denna artikel grundar sig helt eller delvis på dess motsvarighet på engelska wikipedia

Företrädare: Charlotte av Mecklenburg-Strelitz

Drottning av Storbritannien (ej regent) 1820–1821

Efterträdare: Adelaide av Sachsen-Meiningen