Carl Bildt (1850–1931)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Carl Nils Daniel Bildt, född 15 mars 1850 i Stockholm, död 1931, var en svensk diplomat, författare, kammarherre och ledamot av Svenska Akademien från och med 1901. Han var son till den svenske statsministern Gillis Bildt. Carl Bildt var friherre och huvudman för ätten Bildt efter faderns död 1894, med ättenummer 404 i Riddarhuset.

Han var gift (1 oktober 1874–15 november 1887) med Lillian Augusta Stuart Moore och (från och med 15 september 1890) med Hedvig Alexandra Keiller.

Bildt, som var envoyé extraordinarie och ministre plènipotentiaire i Rom och kännare av denna stad, har fått en gata uppkallad efter sig – Via Carlo de Bildt. Han har författat boken Svenska minnen och märken i Rom (1902).

Efter flera olika tjänster inom Utrikesdepartementet utsågs Bildt till svensk-norskt sändebud i Rom 1889. Hösten 1902 utsågs Bildt till svenskt-norskt sändebud i London. Han vantrivdes dock i London och hösten 1905 blev han åter svensk minister i Rom och fanns kvar på den posten till 1920.[1]

Innehåll

Levnadsteckning

Se även

Källor

Noter

  1. Bengt Jangfeldt: En osalig ande. Berättelsen om Axel Munthe, 2003. ISBN 91-46-18183-0. 


Företrädare:
Hans Forssell
Svenska Akademien,
Stol nr 1

1901–1931
Efterträdare:
Birger Wedberg
Personliga verktyg
På andra språk