Lövstabruks kyrka

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Cahmanorgeln)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Lövstabruks kyrka, brukskyrka i Lövstabruk, äldre stavning Leufsta bruk, Österlövsta socken, Hållnäs-Österlövsta församling i norra Uppland. Den är belägen 3½ mil nordväst om Östhammar och tillhör Uppsala stift.

Innehåll

Kyrkobyggnaden

Lövstabruks kyrka (bild) ligger vid Västra gatan i Lövstabruk. De gulputsade tegelmurarna formar en enskeppig salkyrka med koret i norr. Två ingångar finns, en mitt i sydgaveln och en mitt på östra långmuren. Symmetrin understryks av höga, rundbågiga fönster med små, blyinfattade rutor. Säteritakets ursprungliga spåntäckning utbyttes redan 1736 mot tegel. Det kröns av två takryttare i form av urnor med flammor s.k. knappar. Undre takfallet har fyra takkupor, en i vart väderstreck. De är inte ursprungliga men byggdes före 1748, då de syns på en teckning över bruket. Intill nordmuren sluter sig en låg, kvadratisk sakristia med valmat sadeltak.

Den praktfulla interiören är en av Sveriges mest välbevarade kyrkorum från barocken. Altaruppsatsen, predikstolen och orgeln (bild) härrör troligen från skulptören Herman Buck. Predikstolen omges av draperimålning. På läktaren över ingången i söder står kyrkans märkligaste inventarium, en magnifik piporgel från 1728, byggd av Johan Niclas Cahman och Sveriges största i sitt slag från barocken. Bänkinredningen är sluten. Över rummet höjer sig ett spegelvalv av trä. Tegelgolvet är ursprungligt.

Historik

Lövstabruks historia går tillbaka till 1570-talet. 1615 fick Lövsta sin första gudstjänstlokal, ett litet kapell, troligen byggt av trä. Dess exakta plats är okänd. Efter drottning Kristina av Holstein-Gottorps död 1625 fick kapellet förfalla.

Emanuel De Geers efterträdare Charles De Geer (1660-1730) lät emellertid anställa en evangelisk–luthersk präst och uppföra ett nytt kapell. Det var också i trä, hade åtta stora fönster och blev klart 1703. Utsmyckningen var rik men orgel saknades. Emellertid pågick det stora nordiska kriget och 1719 brände ryssarna ned hela brukssamhället inklusive kapellet.

Efter en viss tveksamhet beslöt Charles De Geer att bygga upp bruket igen. Verkstäder och boningshus färdigställdes först, sedan herrgårdsbyggnaden och slutligen kyrkan, som nu gjordes i sten och invigdes i augusti 1727. Ett år senare blev också piporgeln klar. Kyrkan ligger på en tomt öster om det nedbrunna kapellet som pendang till brukskontoret. Härifrån sträcker sig Prästgatan fram till herrgården. Arkitekten är okänd; namnet Joseph Gabriel Destain har föreslagits. Kyrkan är byggd i en enhetlig karolinsk barockstil.

Inga större förändringar har skett sedan byggnadstiden. En renovering 1962–1963 under ledning av Jörgen Fåk omfattade bl a en yttre omputsning och omläggning av taket. Interiören ommålades och den fasta inredningen rengjordes. Flertalet bänkar försågs med något bakåtlutande ryggstöd och bredare sitsar. Vid den senaste renoveringen 1994 lades åter taket om och fasaden avfärgades.

Inventarier

Bland inventarierna märks:

Orgel

Orgeln i Lövstabruks kyrka kallas Cahmanorgeln efter konstruktören Johan Niclas Cahman.
Kronologi:

  • 1726: Den 20 december tecknas ett kontrakt mellan friherre Charles De Geer af Leufsta, Lövstabruk, och den tidens ledande orgelbyggare Johan Niclas Cahman, Stockholm, angående en 2-manualig, 28-stämmig piporgel i brukets kyrka. I kontraktet nämns dock ej ryggpositivet.
  • 1725-1728: Johan Niclas Cahman bygger en mekanisk piporgel (bild) med slejflådor och ryggpositiv och separata pedaltorn i läktarbarriären. Orgeln stäms i korton och tempereras oliksvävigt.
  • 1773: Reparation av orgelbyggare Olof Schwan, Stockholm (1744-1812), på grund av problem med ojämn lufttillförsel.
  • 1858: Reparation. Qvintadena 16' i manualen ändras till Borduna 16'.
  • 1912: August Strindbergs bror Olof berättar i ett brev den 14 februari att man håller på att pryda kyrkan inför invigning av en ny orgel, som visar sig vara ett harmonium. Till en början placeras harmoniet vid sidan om orgelhuset, eftersom friherren Carl De Geer inte skulle tillåtit att man rörde orgeln och detta gäller ännu vid Carls begravning 1914.
  • 1914: Den anställda kantorn, som inte klarar av att hantera piporglar, klagar nu på att han inte kan se och höra prästen. Någon gång mellan 1914 och 1916, tas piporna därför bort ur ryggpositivet och harmoniet placeras bakom ryggpositivets fasad.
  • 1933: Orgelrörelsen når Sverige och fil. lic. Bertil Wester, Stockholm, gör upp ett program för iståndsättning av cahmanorgeln. John Vesterlund, Lövstabruk, som var en av de mindre orgelbyggare som lockats av de nya idéerna, utför arbetet. Han återställer ryggpositivets innandöme, som förvarats på kyrkvinden eller enligt en annan uppgift på bälghusets tak. Enda större ingreppet (missgreppet) var att ryggpositivet erhåller pneumatisk registratur. John Vesterlund nödgas också tillverka omkring 100 nya pipor till ryggpositivets mixtur samt 5 till Vox humanan i samma verk. Bälgverket kompletteras med en stor magasinsbälg. I övrigt får det mesta förbli vid det gamla. I oktober återinvigs orgeln med Gunhild Schedin vid spelbordet. På programmet står musik av Johann Pachelbel, Dietrich Buxtehude och Georg Friedrich Händel.
  • 1946: Reparation av Bo Wedrup och Eric Dalin, Uppsala.
  • 1963-1964: Restaurering av Marcussen & Søn, AAbenraa. Ryggpositivets pneumatiska registratur ersätts med den ursprungliga mekaniska och 1933 års mixtur- och Vox humanapipor byts ut mot nya. Ursprungliga bälgverket lämnas orört, men den 1933 insatta magasinsbälgen ersätts med regulatorbälgar. De sista resterna av oliksvävig temperering tas bort.
  • 2006: Efter grundlig dokumentation av orgelkonsult Carl-Gustaf Lewenhaupt görs en noggrann restaurering. Orgelbyggare Mats Arvidsson, Stallarholmen avlägsnar av firma Marcussen & Søn ditsatta regulatorbälgar och återställer det ursprungliga bälgverket, dock med bibehållande av Olof Schwans förändringar. Han tar också bort Marcussens pipförlängningar av alltför hård metall och byter ut nygjorda pipor mot sådana med mer korrekt legering. Arbetet med stämning och intonation utförs av Kalevi Mäkinen & Helmuth Gripentrog vid firma Åkerman & Lund, Knivsta. Efter diskussioner i Göteborgs orgelforsknings (GOArts) regi enas man om att låta orgeln få en vältempererad stämning. Restaureringen sker under överinseende av Riksantikvarieämbetet via Axel Unnerbäck & Niclas Fredriksson. Det lyckade resultatet kunde avnjutas vid orgelns återinvigning söndagen den 11 juni 2006 av ärkebiskop emeritus Gunnar Weman med församlingens kontrollant Mats Åberg vid spelbordet.

Ursprunglig disposition:

Manualen (II) C-c³ Ryggpositiv (I) C-c³ Pedalverk C-d¹
Qvintadena 16', B/D Gedackt 8' Offen Sub bass 16'
Principal 8', B/D (fasad) Qvintadena 8' Principal 8' (fasad)
Rohrflöte 8' Principal 4' (fasad) Gedact 8'
Qvintadena 8' Fleut 4’ Qvinta 6' (eg. 5 1/3')
Octava 4', B/D Qvinta 3' (eg. 2 2/3') Octava 4'
Spitzflöte 4' Octava 2' Rausqvint 2 Fach, 2 2/3' + 2'
Qvinta 3' (eg. 2 2/3') Mixtur IV chor, 1 1/3' + 1' + 4/5' + 2/3' (1728/1963) Mixtur 4 Fach, 1 1/3' + 1' + 4/5' + 2/3'
Super Octava Voxhumana 8' Bassun 16'
Mixtur V Fach, 1 1/3' + 1' + 4/5' + 2/3' + 1/2', B/D Trompet 8'
Trompet Trompet 4'
Koppel: Ryggpositiv/manual
Klockstapeln.

Klockstapel

Klockstapeln i nygotisk stil är uppförd 1874. Den har två klockor, den stora från 1721 och den lilla från 1874.

Se även

Externa länkar och källor

Litteratur och ytterligare källor

  • Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund 1973. ISBN 91-7114-046-8. 
  • Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, sid. 29, Proprius förlag, Stockholm (1985), ISBN 91-7118-499-6
  • Einar Erici & R. Axel Unnerbäck: Orgelinventarium, Proprius förlag, Stockholm 1988. ISBN 91-7118-557-7. 
  • Dag W. Edholm: Stockholm - orgelstaden, sid. 26, Verbums förlag, Stockholm (1997), ISBN 91-526-2587-7
  • Kerala J. Snyder (red.): The organ as a mirror of its time, sid. 113-128, Oxford University press (2002), ISBN 0-19-514414-7, 0-19-514415-5
  • GOArt: The Nordic-Baltic Organ Book - History and Culture (2003), sid. 58-62, ISBN 91-973916-9-7
  • Tidskrift: Orgelforum 2006, nr 3, sid. 5, (Jerker Sjöqvist), Svenska orgelsällskapet, ISSN 0280-0047

Camera-photo.svg Denna artikel om en kyrkobyggnad behöver bilder. Är du upphovsrättsinnehavare till en passande illustration får du gärna ladda upp den.

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/L%C3%B6vstabruks_kyrka#Kyrkoorgel"
Personliga verktyg