Bruntrast
Från Rilpedia
?Bruntrast | |
---|---|
Bruntrast av underarten T. n. naumanni.
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Tättingar Passeriformes |
Familj: | Trastfåglar Turdidae |
Släkte: | Turdus |
Art: | Bruntrast T. naumanni |
|
|
§Turdus naumanni Auktor: Temminck, 1820 |
|
|
|
T. n. naumanni |
|
Bruntrast av underarten T. n. eunomus
|
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Bruntrast (Turdus naumanni) är en fågel som tillhör familjen trastfåglar.
Taxonomi och utbredning
Bruntrasten förekommer i två färgmässigt mycket olika underarter:
- T. n. naumanni - nominatformen häckar söder om eunomus i södra centrala Sibirien, främst mellan floderna Jenisej och Lena och övervintrar generellt väster om eunomus i östra Asien i sydöstra Ryssland, Nordkorea, östra och södra Kina, fåtaligt i Sydkorea och mycket fåtaligt i Japan.[1]
- T. n. eunomus - häckar generellt norr om naumanni och har ett utbredningsområde som även sträcker sig längre väster och öster ut, från centrala delarna sv norra Sibirien till Kamchatka och Sakhalin. Övervintrar längre österut är nominatfromen, i Japan, Sydkorea, östra och södra Kina, Myanmar och sällsynt även i Taiwan.[1]
Dessa båda taxa behandlas av vissa som distinkta arter, exempelvis av Mark Brazil (2009)[1] och Stepanyan (1990), men eftersom hybridisering mellan taxonen är vanlig i överlappningsområdena så kategoriserar flertalet, exempelvis Clements (2008)[2], dem som samma art.
Enstaka fåglar förflyger sig till Europa.
Utseende
Bruntrasten är en ganska liten trast som enligt Svensson et al (1999)[3] mäter 20-23 cm på längden. Enligt Mark Brazil (2009) mäter den 23-25 cm och hävdar även att naumanni väger mellan 63-81 gram medan eunomus väger 55-106 gram.[1] Den nordliga underarten T. n. eunomus är på ovansidan rödbrun och tecknad i svart och vitt på undersida och huvud. Den sydliga underarten T. n. naumanni är gråbrun ovan och tecknad i rostrött på undersidan. Lokalt runt gränsen mellan spridningsområdena förekommer hybridformer.
Noter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:408-409, ISBN:978-0-7136-7040-0
- ↑ Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2009-05-24
- ↑ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, 1:a upplagan, sid. 278-279. ISBN 91-34-51038-9.