Bråborg
Från Rilpedia
Bråborg var en kungsgård i Dagsbergs socken, Lösings härad, i Norrköpings kommun i Östergötland, vid södra stranden av Bråviken. Drottning Gunilla Bielke lät 1588-1590 där uppföra ett slott, på vilket hon bodde som änka efter Johan III:s död 1592 och där hon kom att dö den 19 juli 1597.
Slottet tillhörde sedermera hennes son Johan, som 1612 gifte sig med sin kusin Maria Elisabet, dotter till Karl IX. Efter makens död den 5 mars 1618 på Bråborg kom även hon att fortsätta bebo slottet och avled där den 7 augusti 1618 i sitt tjugotredje år. Dit for brodern Gustav II Adolf skyndsamt vid sin hemkomst till Sverige den 20 augusti samma år, efter sin resa i Tyskland, för att överta livgedinget och anordna begravningen, vilken dock tills vidare måste uppskjutas av brist på svart kläde till kyrkans och salarnas beklädande samt av vax till ljus och facklor, vilket först måste införskrivas från Tyskland.
Inte förrän i början av januari 1619 for kungen på nytt till Bråborg för att anordna sin systers begravning, varvid det olyckstillbudet inträffade att isen på Bråviken brast samt häst och släde försvann i djupet, och kungen blott med möda kunde räddas från att drunkna. Sedan hovet blivit församlat, försiggick likfärden från Bråborg till Linköping den 18 och 19 januari 1619, varpå begravningen under sedvanliga högtidligheter den 20 januari 1619 ägde rum i Linköpings domkyrka.
Kommande ägare till slottet, då hertig Johans äktenskap varit barnlöst och Bråborg tillföll kronan, var Johan Kasimir, Karl (X) Gustav och pfalzgreven Adolf Johan, samt kom 1689 åter i kronans ägo. Drottning Gunillas slott skadades 1669 av vådeld och brändes 1719 av ryssarna, samma öde som drabbade den närbelägna staden Norrköping. Efteråt var man därstädes i stort behov av sten för återuppbyggnaden. Stenar togs bland annat från det nerbrända Bråborg, som aldrig återuppfördes utan förblev en ruin, dock finns Bråborg avbildat i Erik Dahlberghs "Suecia antiqua et hodierna". Drygt en kilometer öster om det gamla Bråborg, uppfördes nuvarande s k Bråborgs kungsgård vars manbyggnad, troligen är av timmer i 1 1/2 plan under valmat sadeltak av tegel. Senare renoverad med tillbyggnader vid gavlarna, 7 fönsteraxlar hittas i fasaden. Numera bedrivs på Bråborg växtodling på 215 hektar åker och nötköttsproduktion med cirka 300 djur på 200 hektar betesmark.
Slottsruinområdet är idag á 240 meter x 190 meter, beläget vid Kungsträdgårdens handelsträdgård och bestående av slottsruin med delvis bevarade källare, vallgravssystem med vägbankar och kapellgrund. Ruinen är 32 meter x 30 meter och består i huvudsak av källarvåning med två bevarade, tunnvälvda källare samt rikliga rasmassor. Vallgravarna är sammanlagt ca 400 meter långa, 10-15 meter breda samt igenslammade och delvis igenväxande. Kapellgrunden är korsformig (kapellet - Gunilla Bielke var strängt protestantiskt sinnad – syns längst till höger, såsom en fristående byggnad, på Erik Dahlberghs bild av slottet). Kungsträdgården är en trädgårdsanläggning i renässansstil av vilken en del rester återstår. I Norrköping, vid Gamla torgets södra del utmed Gamla Rådstugugatan hittar man på vinhandlare Tesdorphs hus – Tesdorphska huset – Johan III:s och Gunilla Bielkes vapen från Bråborgs slott inmurat över en portal.
Källor
- Bråborgs slottsruin RAÄ Dagsberg 59:1
- Bråborgs kungsgård RAÄ Dagsberg 60:1
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
- Wikimedia Commons har media som rör Bråborg
