Blåkäft
Från Rilpedia
| ?Blåkäft | |
|---|---|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Benfiskar Osteichthyes |
| Underklass: | Taggfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning: | Kindpansrade fiskar Scorpaeniformes |
| Familj: | Drakhuvudfiskar Sebastidae |
| Släkte: | Helicolenus |
| Art: | Blåkäft H. dactylopterus |
|
|
|
| §Helicolenus dactylopterus Auktor: Delaroche, 1809 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Blåkäft (Helicolenus dactylopterus), en fisk i familjen drakhuvudfiskar.
Innehåll |
Utseende
En rosafärgad fisk med mörkare tvärband och, speciellt på nedre delen av kroppen, ljusare fläckar. Buken är ofta rent vit. Insidan av mun- och gälhålor är blåsvarta, därav det svenska namnet. Ögonen är stora. Till skillnad från många andra nordiska drakhuvudfiskar är de nedersta fenstrålarna på bröstfenorna fria i spetsen. Ryggfenan är mycket lång och uppdelad i två sektioner: En främre, längre del, med kraftiga taggstrålar, och en bakre, högre del med mjuka fenstrålar.[1]
Blåkäften kan bli upp till 47 centimeter lång[2] och kan väga upp till 2 kilogram[1].
Uppges vara svagt giftig[2].
Utbredning
I atlanten från i väster Venezuela till Nova Scotia i Kanada, i öster längs norra Norge till Skagerack, norra Nordsjön, väster om Brittiska öarna samt via Medelhavet ner över Guineabukten, Kanarieöarna, Azorerna, Walvis Bay i Namibia till KwaZulu-Natalprovinsen i Sydafrika[2]. Mycket sällsynt i Sverige, och fortplantar sig inte där[1].
Vanor
Lever i stim på 200 till 800 meters djup[1], sällsynt ända ner till 1100 meter[2]. Blåkäften kan bli upp till 43 år gammal[2].
Blåkäften livnär sig av småfisk och mindre bottendjur som maskar och kräftdjur.[1]
Fortplantning
Leker under hösten. Fisken är levandefödare, honan föder under vår till sommar upp till 40 000 3 till 4 millimeter stora ungar, som är pelagiska tills de når en längd av 3 till 5 centimeter.[1]
Kommersiell betydelse
Blåkäften är av litet ekonomiskt värde, men säljs ibland som bifångst.[1]
Källor
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf: Våra fiskar, Prisma, Stockholm 2006, sid. 131. ISBN 91-518-4572-5.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 ”Helicolenus dactylopterus dactylopterus: Blackbelly rosefish” (på en). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=76. Läst 2009-04-17.
