Biograf
Från Rilpedia
Bio(graf) (grek. bios;liv och grafein;skriva], en lokal/salong där många människor kan se en film samtidigt. Benämningen kommer av Biograph som var namnet på en av de första filmprojektorerna när man började visa film offentligt i Sverige. Filmen visas på en stor vit duk. I Sverige drivs de flesta biografer av SF Bio, Svenska Bio, Folkets Hus och Parker samt Folkets Bio.
Innehåll |
Biografhistoria
28 december 1895 visades projicerad film för första gången för betalande publik. Detta skedde med hjälp av bröderna Auguste och Louis Lumières kombinerade filmkamera och projektor le Cinématographe. Visningslokalen var en orientaliskt inredd biljardsalong som kallades Salon Indien och rymde 120 personer i källaren på Grand Café på Boulevard des Capucines nummer 14, i Paris. Biografen presenterades som Cinématographe Lumière på affischer och var världens första bio. Priset premiärkvällen var 1 franc. Filmen som visades hette L'Arrivée d'un train en gare de la Ciotat (Tåget ankommer Ciotats station).
Redan 1896 var den första offentliga biografvisningen i Sverige, på industri- och slöjdmässan i Pilstorp, Malmö. Tillfälliga lokaler användes för filmvisning runt om i landet under cirka tio år, och runt 1905 började man bygga egna biografer. Sveriges i dag äldsta biograf i drift är Saga i Kalmar som öppnade 1906. I USA började TV påverka biografbesöken redan runt 1950, och i ett försök att konkurrera dammade man av flera olika vidfilmssystem från 1920-talet, nu i färg och med stereoljud. Även olika system för 3D-film introducerades, och publiken strömmade till, även i Sverige. Ändå slogs många singel-biografer ut. Därför började man 1973 att dela upp vissa större biografer i mindre salonger, för att på så sätt öka publiktillströmningen. Sedan dess har tendensen stadigt gått mot färre biografer, men större och med bättre teknik. E-bion väntar på sitt stora genombrott, men många biografägare menar att systemet fortfarande är för dyrt.
Biografer i Sverige
I Sverige skedde den första offentliga filmvisningen i anslutning till Industri- och slöjdutställning på Pilstorp i Malmö den 28 juni 1896 i en tillfällig byggnad som kallades Sommar-Teatern. Omkring trettiofem tusen personer besökte kinematografen under de tre månader som utställningen pågick.
Sveriges första permanenta biograf låg i Arkaden i Göteborg. Den öppnade den 27 juli 1902 och hade enligt samtida annonser inget egentligt namn. Man sa antagligen bara Arkaden eller Kinematografen i Göteborgs arkader i början. Det var först två år senare när Olympia öppnade några tiotal meter längre bort på gatan som man blev tvungen att hålla isär dem, och Göteborgs första biograf fick ett riktigt namn, Alhambra.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Svenska biografkedjor
- Astoria Cinemas
- Eurostar
- Folkets bio
- Folkets hus och parker
- SF
- Svenska Bio
- HB Svenska Bio Lidingö
- Ri-Teatrarna
- Videvox
Svenska biografer i urval
- Biografen i Örsundsbro
- Biostaden i Kalmar
- Filmpalatset i Bromölla
- Hagabion i Göteborg
- Slottsbiografen i Uppsala
- Zita i Stockholm
- Royal i Malmö
- Röda Kvarn i Ängelholm
- Sollentuna Bio i Sollentuna,Stockholm
Biografen
En biograf består vanligen av en biljettförsäljning, ett insläpp där biljetten kontrolleras, en salong, samt ett maskinrum. Ibland finns även manuell godisförsäljning, där framför allt popcorn brukar säljas.
Insläppet
Insläppet används bland annat för att se till så att alla har giltiga biljetter och för att kontrollera publikens ålder. I Sverige finns flera olika åldersgränser, som har införts undan för undan. En biografvaktmästare kan bli bötfälld om denne släpper in minderåriga på en vuxenfilm.
Salongen
I salongen finns sittplatser, filmduken och ett antal högtalare, men dessutom projektionsgluggen från maskinrummet där ljuset kommer från projektorn på väg till duken. Sittplatserna brukar vara placerade på ett lutande golv så att alla platser ska ha fri sikt fram till duken. Vissa salonger har THX klassificering, vilket ställer exakta krav på hur högtalarna är placerade, hur bra salongen är ljudisolerad, och hur stor duken är.
Bildens storlek kan på vissa biografer ändras från maskinrummet genom att motoriserade eller handdrivna tygstycken blockerar delar av duken. Dessa tygstycken kallas mask.
Flera biografer har mer än en salong knutna till varandra. Dessa kallas flerbiografer eller multiplex. Då försörjs salongerna från en foajé och en eller flera biljettkassor. Salongerna varierar i storlek från de minsta med 18 platser till riktigt stora på cirka 500 platser. Biografer med fler salonger har stadigt blivit fler och fler under de senaste 30 åren i takt med att biografbesöken minskat. Även mindre orter får nu biografer med två eller tre salonger.
Maskinrummet
I maskinrummet arbetar en biografmaskinist som har flera arbetsuppgifter:
- Innan föreställningen startar skarvar maskinisten ihop akterna så att filmen ligger på ett eller flera hjul. Sedan laddar maskinisten filmen genom projektorn.
- Efter föreställningen startat ser maskinisten till så att bilden ligger rätt i höjdled och är fokuserad, samt att ljudet är inställd på rätt nivå. Om filmen ligger på två eller flera hjul skiftar maskinisten mellan två eller flera olika projektorer, förhoppningsvis utan att det märks i salongen.
- Efter föreställningen spolar maskinisten tillbaka filmen (om det inte är ett non-rewind-system), och klipper isär akterna igen om filmen ska transporteras vidare.
Filmen kan även köras helt aktvis, det vill säga man skiftar mellan varje separat akt. Detta kan vara praktiskt ifall filmen bara ska visas en gång på den aktuella biografen.
Det finns flera olika typer av maskinrum. Vanligast numera är helautomatiska, där maskinisten laddar filmen i projektorn, och kan starta från maskinrummet eller från salongsdörren. Fortfarande finns ett fåtal manuella, där maskinisten måste finnas i maskinrummet under hela föreställningen för att köra filmen och kunna avstyra eventuella problem.
Förr krävdes certifikat, utfärdad av polismyndighet, för att köra film eftersom den var tillverkad på nitratbas som gjorde den mycket brandfarlig. Nitratfilm slutade dock att tillverkas i början på 1950-talet så numera behövs inget certifikat. Däremot kräver de distributörer som är anslutna till branschorganisationen Filmägarnas kontrollbyrå (FKB) (vilket är de flesta, om inte alla) att de maskinister som visar deras filmer ska ha ett så kallat kompetensbevis utfärdat av FKB. Detta tilldelas den som genomgått godkänt praktiskt och teoretiskt prov som biografmaskinist.
