Från Rilpedia

Bertel Thorvaldsen, född 19 november 1770 i Köpenhamn, död 24 mars 1844 i Köpenhamn, var en dansk skulptör inom nyklassicismen. Han var under större delen av sitt liv verksam i Rom, vilket bland annat märks genom Piazza Thorvaldsen i nordkanten av Villa Borghese. Många av hans verk finns samlade på Thorvaldsens Museum. Han är också representerad på Louvren i Paris. En av Thorvaldsens mest berömda skulpturer är Den uppståndne Kristus. Thorvaldsen är huvudkaraktär i August Strindbergs drama I Rom.

Innehåll 1 Biografi 2 Verk (urval) 3 Källor 4 Externa länkar

Biografi

Hans far var av isländsk härkomst och var galjonssnidare på danska flottans varv. Thorvaldsen började 1781 studera i danska konstakademins teckningsskola och fortsatte i de högre skolorna, där han i Nikolai Abraham Abildgaard fick en vägledare. Han vann flera pris och slutligen 1793 den stora medaljen, som gav honom rätt till akademins resestipendium. Resan blev uppskjuten till 1796, då han fick medfölja ett örlogsfartyg till Neapel.

Den 8 mars 1797 kom han fram till Rom. Dagen betecknade han själv som sin "andliga födelsedag". Under de första åren utförde han endast några byster och gjorde kopior efter antika förebilder. Hans lärare var Georg Zoëga som var Köpenhamnsakademins korrespondent i Rom men inspiration fick han även av målaren Asmus Jakob Carstens.

Thorvaldsen tänkte i mars 1803 att återvända till Köpenhamn men då besökte Sir Thomas Hope från England hans ateljé och beställde en staty i marmor och betalade en del av köpesumman i förskott. Thorvaldsen kunde nu stanna i Rom där han fann nya gynnare och fick beställningar, Han räknades snart bland de främste konstnärerna och ansågs som en av den nya konstens bärande krafter. Akademin i Köpenhamn valde honom 1805 till medlem och samtidigt till professor vid modellskolan men han stannade i Rom. Först från oktober 1818 var han ett år i Köpenhamn och på resan till Rom besökte han bland annat Warschau och Krakau.

Resan till Danmark inledde en ny period i Thorvaldsens konstnärsliv. Han lät nu sina elever och medhjälpare i mera väsentlig mån utföra sina skisser. Bland de konstnärer som delade hans arbete fanns Hermann Ernst Freund och Herman Wilhelm Bissen från Danmark samt Luigi Bienaimé och Pietro Tenerani från Frankrike respektive Italien. 1820 var 40 konstnärer och bildhuggare samtidigt sysselsatta i mästarens ateljéer. Själv gjorde han rättelser och efterarbetade i regel marmorexemplaren, innan de avlämnades.

Vid 70 års ålder gjorde han allvar med sin hemflyttning till Danmark. Förslaget att i Köpenhamn upprätta ett museum för hans samlade verk var nu stadfäst och såväl mästaren som flera av hans arbeten och konstsamlingar fördes hösten 1838 på en fregatt från Livorno till Köpenhamn. Våren 1841 reste Thorvaldsen en tredje gång till Rom och kom tillbaka 1842. Ett och ett halvt år efteråt dog han av ett slaganfall i Kungliga teaterns salong. Han är begravd i Thorvaldsens museum i Köpenhamn.

Verk (urval)

• Iason efter striden (1800)
• Ganymedes, Bakchos, Apollon (byster, 1804)
• Amor och Psyche
• Musernas dans på Helikon
• Briseis’ bortförande
• Adonis (1808)
• Psyche med urnan (1811),
• Alexanders intåg i Babylon
• Dagen och Natten (1815, medaljonger)
• Ganymedes med örnen
• Hoppet (1817)
• Mercurius Argusdödaren (1818)
• Schweizerlejonet i Luzern (utförd 1820-21 av Lukas Ahorn)
• Kristus och de 12 apostlarna
• Påven Pius VII:s monument för Peterskyrkan (avtäckt 1831)
• Coppernicus och Poniatowski (Warszawa)
• Schiller (Stuttgart)
• Konradin (Neapel)
• Hektors avsked (1836-37)
• Homeros sjunger för folket (1836-37)

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Thorvaldsen, Bertel, 1904–1926 ^(Not).

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Bertel Thorvaldsen
  Bilder & media
• Guide till dansk guldålder [1]