Berlins stadsbana
Från Rilpedia
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Berlins stadsbana (ty: Berliner Stadtbahn) är en järnvägssträcka genom Berlins innerstad. Den är byggd som en högbana och öppnade den 7 februari 1882 för Berlins pendeltåg (S-Bahn) och den 15 maj för fjärrtåg. Berlins Stadtbahn har även givit namn åt Berlins pendeltåg, S-bahn (Stadtbahn).
Berlins stadsbana har fyra spår, varav två för S-Bahn (med elskena på marken och likström) samt två spår för fjärr- och regionaltåg. Den ansluter på flera ställen till Berliner Ringbahn.
Historia
Berlins stadsbana skapades för att binda samman flera olika banor som fanns i eller utanför Berlin. År 1870 fanns det åtta banor som inte var sammankopplade vilket gjorde byten omständliga för resenärerna. Deutsche Eisenbahnbaugesellschaft gav 1872 i uppdrag att bygga en stadsbana från Schlesischer Bahnhof via Charlottenburg till Potsdam. År 1873 grundade Preussen tillsammans med privata järnvägsbolag Berliner Stadteisenbahngesellschaft för byggandet. Finansiella problem gjorde att staten tog över driften 1878. Då hade militären sett potentialen i ett sammanhängande nät vid eventuella mobiliseringar. År 1878 skapades Königlichen Direktion der Berliner Stadteisenbahn.
Intryck togs från London och New York vid byggandet av Berlins stadsbana, som till största delen är en högbana med åtta kilometer av murade viadukter. Byggandet inleddes 1875; den 7 februari 1882 invigdes banan för stadstrafiken och 15 maj för fjärrtrafiken.
De stationer som ursprungligen byggdes från väst till öst var:
- Charlottenburg
- Zoologischer Garten
- Bellevue
- Lehrter Stadtbahnhof, idag Berlin Hauptbahnhof
- Bahnhof Berlin Friedrichstraße
- Börse, 1951-1992 Marx-Engels-Platz, sedan 1992 Hackescher Markt
- Alexanderplatz
- Jannowitzbrücke
- Schlesischer Bahnhof, 1987–1998 Berlin Hauptbahnhof, 1950–1987 och sedan 1998 Ostbahnhof
Senare öppnades stationerna
- Savignyplatz (1896)
- Tiergarten (1885)
