Berlins tunnelbana

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ett tåg av typ H i Berlins tunnelbana
Berlins tunnelbana
Berlins tunnelbanas symbol.

Berlins tunnelbana, U-Bahn, är Tysklands största tunnelbanenät, som finns i Berlin, Tyskland. U-Bahn är en förkortning av Untergrundbahn (underjordisk bana). Det görs årligen 457 miljoner resor med tunnelbanan (2007). Det kommer att bli 169 stationer uppdelade på 10 linjer under 2009. Linjenätet kommer då att bli 147 km långt.

Innehåll

Linjer

Linje Sträcka Öppnad Längd
km
Stationer
U1 Uhlandstrasse - Warschauer Strasse 1902 8,81 13
U2 Pankow - Ruhleben 1902 20,39 29
U3 Nollendorfplatz - Krumme Lanke 1913 12,10 15
U4 Nollendorfplatz - Innsbrucker Platz 1910 2,86 5
U5 Alexanderplatz - Hönow 1930 18,35 20
U6 Alt-Tegel - Alt-Mariendorf 1923 19,88 29
U7 Rathaus Spandau - Rudow 1924 31,76 40
U8 Wittenau - Hermannstrasse 1927 18,04 24
U9 Rathaus Steglitz - Osloer Strasse 1961 12,52 18
U55 Hauptbahnhof - Brandenburger Tor klar 8 aug 2009 2 3
Totalt 146,71 196

Vagnar och tunnelbanenät

Olika fordonstyper hos Berlins tunnelbana.

Tunnelbanenätet är uppdelat i ett Kleinprofil-nät (U1, U2, U3, U4) och ett Großprofil-nät (U5, U6, U7, U8, U9). I Kleinprofil-nätet kan bara smalare tåg (2,3 m, smalare än en buss) gå och på Großprofil-nätet bredare tåg (2,65 m). De har också olika utforming på strömskenorna. Det innebär att det är två olika system med var sina fordon. Spårvidden är 1435 mm och elspänningen är 750 V likström på båda näten. Tunnelbanor räknas som en slags spårväg i Tyskland liksom i Sverige. I en del andra länder räknas tunnelbanor som järnväg.

Historia

Berlins tunnelbana invigdes redan år 1902 och var en av de första tunnelbanorna i världen. Hochbahngesellschaft var bolaget som skapades för byggandet och driften av Berlins tunnelbana, Berliner Hoch- und Untergrundbahn, 1897. Det var ett dotterbolag till Siemens & Halske och Deutsche Bank.

Utbyggnaden av Berlins tunnelbana kan generellt delas in i tre utvecklingsfaser:

  1. till och med 1913 - byggandet av näten i Berlin, Schöneberg, Charlottenburg, Wilmersdorf och Dahlem.
  2. till och med 1930 - utbyggnaden av nätet i Stor-Berlin (som skapats 1920) som huvudstad i Weimarrepubliken.
  3. Från 1953 - utbyggnad efter andra världskriget.

I slutet av 1800-talet letade man efter lösningar för de trafikproblem man hade i dåtidens Berlin och de områden som senare kom att inkorporeras 1920. Efter att flera förslag förkastats invigdes den första sträckan (Stammstrecke) 15 februari 1902 mellan Warschauer Strasse och Zoologischer Garten (delvis dagens U1) med ett spår till Potsdamer Platz. Då var fortfarande stora delar ovan mark (Hochbahn). Snart följde fler tunnelbanenät i de då fortfarande självständiga städerna Wilmersdorf, Schöneberg och Charlottenburg som planerade egna linjer som drogs till Dahlem (söderut), Spittelmarkt (norrut) och vad som senare blev Olympiastadion (västerut).

Tunnelbanan i Stor-Berlin

Efter första världskriget och sammanslagningen av de självständiga städerna till Stor-Berlin skapades planer för en tunnelbana mellan Wedding i norr och Tempelhof (Neukölln) i söder, den så kallade Nord-Süd-Bahn. Även AEG byggde en tunnelbanelinje, den så kallade GN-Bahn (Gesundbrunnen-Neukölln-Bahn) från Gesundbrunnen via Alexanderplatz till Leinestrasse i Neukölln. Utbyggnaden gick trögt då hyperinflation som drabbade Tyskland i samband med den ekonomiska krisen hindrade. Trots detta invigdes flera klassiska stationer som till exempel Onkel Toms Hütte (1929). Den svenske arkitekten Alfred Grenander skapade flera av Berlins tunnelbanestationer vid denna tid. Under 1930-talet byggde tunnelbanelinjen mellan Alexanderplatz och Friedrichsfelde. De nya linjerna byggdes med en större profil (Großprofil).

Tunnelbanan efter 1945

Under andra världskriget skadades eller förstördes stora delar av tunnelbanenätet. Tunnelbanesystemet reparerades och återuppbyggdes snart igen och kunde användas fullt ut igen. Under 1950-talet skedde även nybyggnation där dagens U6 byggdes ut mot Alt-Tegel.

Under 1950-talet var det stora målet att bygga ut nätet till att omfatta 200 kilometer och planen fick således namnet 200-Kilometer-Plan. Planen är delvis fortfarande aktuell. Samtidigt beslöt man efterhand för att lägga ner spårvägen i Västberlin till förmån för tunnelbanan och bussar. Man betraktade spårvägen som överflödig och såg kostnaderna i samband med beställningar av nya vagnar. Istället kom man att köpa in 120 dubbeldäckare.

Ett stort projekt var sträckningen ut mot Tegel som innebär tunnelbyggande för första gången på 20 år som tunnelbanas första stora projekt efter kriget. Den första sträckan öppnades 1956. Den ledande arkitekten för tunnelbanan vid denna tid var Bruno Grimmek.

Delningen

Nästa kris kom i samband med byggandet av Berlinmuren 1961. Under perioden som delad stad var Berlins tunnelbanesystem uppdelad i en västlig och östlig del. Den hade den märkliga kuriositeten att två västlinjer gick en sträcka under Östberlin. Här passerade alltså tusentals personer rakt genom järnridån per dag. Stationen vid Potsdamer Platz blev en spökstation. Stationerna längs sträckorna i Östberlin var ordentligt avstängda, utom Friedrichstrasse där man kunde gå genom passkontrollen. Samtliga dessa stationer är öppna idag.

I Västberlin kom tunnelbanesystemet att byggas ut kraftigt. 1961 byggdes linje U9 och U7 byggdes ut från 1966. U7 kom under en period att vara jordens längsta underjordiska byggnadsverk och U7 är den enda sträckan som enbart går under jord. Linjerna U6 och U8 byggdes ut. Tunnelbanan kom att bli populär inte minst som alternativ till S-Bahn som fram till 1984 kördes av DDR (DR). I Östberlin byggdes enbart U5 ut.

Tågtypen F92, tillverkad 1992-1994.

Än idag planeras nätet att byggas ut. Det som utmärker Berlins tunnelbana är de gula tågen som trafikerar alla linjerna. Den äldsta linjen U1 är väl värd en resa då den till stora delar går på viadukter över stan med enorm utsikt. Tidigare avstängda stationer och linjer har öppnats upp igen efter murens fall år 1989. Stora centraler är Alexanderplatz, Zoologischer Garten, Wittenbergplatz, Nollendorfplatz och Kurfürstendamm.

Framtid

Det finns långt framskridna planer på att bygga ut tunnelbanenätet i Berlin. I citykärnan från Berlins nya centralstation Berlin Hauptbahnhof via Reichstag (Riksdagen) och de nya regeringsbyggnaderna till Brandenburger Tor byggs just nu linje U55 som kommer att bli klar 8 aug 2009. Man har påbörjat konstruktionsarbeten för att kunna förlänga linje U5 som idag slutar vid Alexanderplatz. Den förlängda U5-linjen kommer att påbörjas 2010 och kommer att gå förbi följande stationer Alexanderplatz - Rathaus - Schlossplatz - Brandenburger Tor (nuvarande S-Unter den Linden) - Reichstag - Berlin Hauptbahnhof. Linjen är tänkt att gå ända till Tegel flygplats. En första del av den nya linjen byggs för trafik mellan Berlin Hauptbahnhof och Brandenburger Tor och kommer att få linjenummer U55 tills den knutits samman med U5 vid Alexanderplatz. U55 skulle egentligen öppnats lagom till fotbolls-VM, men eftersom endast sträckan mellan Berlin Hauptbahnhof och Reichstag vid denna tid var klara, fanns det inte någon ekonomi att ha trafik (inga anslutningar). 8 aug 2009 kommer U55 att öppna på sträckan Brandenburger Tor - Berlin Hauptbahnhof. Vid Potsdamer Platz har man redan byggt ett utrymme för den framtida linje U3 som är tänkt att gå från Adenauer Platz längs Kurfürstendamm via Potsdamer Platz och Alexanderplatz till Weissensee i nordöst. Linje U2 är planerad att fortsätta en station till från dagens slutstation Pankow till nya Pankow Kirche. U7 är planerad att fortsätta från dagens slutstation Rudow till nya internationella storflygplatsen Berlin Brandenburg International (nuvarande Flughafen Berlin-Schönefeld).

Linje Sträcka
U2 Pankow Kirche - Ruhleben
U3 Adenauer Platz - Kurfürstendamm - Potsdamer Platz - Alexanderplatz - Weißensee
U5 Tegel - Hauptbahnhof - Brandenburger Tor - Schlossplatz - Alexanderplatz - Hönow
U7 Rathaus Spandau - Rudow - Berlin Brandenburg International
Totalt

Se även

Berlins tunnelbana

U-Bahn-Signet U1 | U2 | U3 | U4 | U5 | U6 | U7 | U8 | U9

Externa länkar

Personliga verktyg