Från Rilpedia

Be'er Sheva är en stad i södra Israel, ofta benämnd Negevs huvudstad. Befolkningen har liksom i de närbelägna städerna Ashdod och Ashkelon vuxit mycket fort under 1990-talet. 2005 uppskattades invånarantalet till cirka 190 000. Ungefär 30 % av dessa är immigranter från före detta Sovjetunionen.

I Be'er Sheva ligger ett av Israels bättre universitet: Ben-gurions Negev Universitet. Specialinriktningar är förutom ökenforskning även antropologiska studier av Negevs beduinbefolkning.

Den bibliska staden

Ruinhögen av den bibliska staden Beer Sheba i Israel upptogs 2005 på UNESCO:s världsarvslista.

Tel Sheva, ruinhögen efter den bibliska staden Beer Sheba, ligger i norra Negevöknen flera kilometer från dagens stad Beer Sheba. Det bibliska namnet ingår i det arabiska namnet på kullen, Tell es-Sab'a. Arkeologiska fynd stöder identifikationen av kullen med det bibliska Beer Sheba. Staden byggdes på en låg höjd invid en "wadi" – en torr flodfåra som under vintrarna fylls med vatten. Nära jordytan liggande underjordiska vattensamlingar längs wadin tillförsäkrade vattentillgången året runt.

En stor yta av området grävdes ut mellan 1969 och 1976 och avslöjade flera lager av bosättningar, inkluderande befästa städer från den tidigare israeliska perioden och perioden för kungariket Juda. Ovanpå dessa återfanns en mindre fästning som daterats till de persiska och romerska perioderna.

Ruinerna av de tidigaste bosättningarna är ett antal vattenreservoarer uthuggna i klippan från 12:e-11:e århundradena f.Kr. och en 20 m djup källa som försörjde invånarna med friskt vatten.

Staden Beer Sheba förstördes av den assyriske kungen Sanherib under hans fälttåg mot Juda 701 f.Kr. Under 7:e århundradet f.Kr. fanns fortfarande en liten bosättning men upphörde att existera när babylonierna erövrade kungariket Juda 587-6 f.Kr.

Ruinhögen Beer Sheba är representativ för höjder som innehåller betydande rester av städer med bibliska anknytningar. Höjden utgör också ett av de bästa exemplen i Levanten av väl utarbetade underjordiska vattenuppsamlingssystem från järnåldern, gjorda för att räcka till tätbefolkade samhällen. Spåren av konstruktion över årtusendena visar på förekomsten av centraliserad myndighet och fruktbart jordbruk.