Astrid Väring
Från Rilpedia
Astrid Väring född som Astrid Glas 15 december 1892 i Umeå, död 22 mars 1978, svensk författare, och journalist.
Astrid Väring föddes i Umeå som dotter till läroverksadjunkt Karl Glas och Rosa Scharin, släkt med Unander-Scharin. Hon var gift 1919-38 med läroverksadjunkt Eugen Väring, 1947-54 med byråassistent Martin Öhman.
Det var som kulturjournalist vid Västerbottens-Kuriren (VK) som Astrid Väring 1916 började sitt yrkesverksamma liv, under pseudonymen Rita. Gustav Rosén var vid den tiden chefredaktör, och ansågs liksom tidningen, anarkistisk. Förutom recensioner, skrev hon om sociala frågor, särskilt om fattigdomen i barnfamiljer. 1919 lämnade hon tjänsten, och flyttade med sin make till Vänersborg.
Astrid Värings författarskap kom att kretsa mycket omkring omständigheter i hennes familj och närmiljö. Två av hennes tre systrar blev psykiskt sjuka i tidig ålder, något som uppfattades som en stor skam av föräldrarna som försökte hålla detta hemligt, vilket var svårt då familjen var så känd i hemstaden. Ovanligt nog för en kvinna i hennes tid, hade hon fått studera, vilket endast kunde ske genom att hon flyttat till Stockholm 1910 där hon gick på Högre lärarinneseminariet. I stället för läraryrket, började hon författa. Hennes debutroman I rang med husets katt (1924) tillkom under en tid hon hade en tillfällig anställning i Falköping. Den övriga produktionen handlar ofta om Västerbotten och bygger på hennes egna släktberättelser. Hennes andra make led liksom hennes systrar av psykisk ohälsa och vistades tidvis på mentalsjukhus. Erfarenheterna resulterade i romanen I som här inträden (1944), som senare filmatiserades med samma titel med Georg Rydeberg i huvudrollen, och gjorde henne berömd utanför Västerbotten. Romanen föranledde ett personligt engagemang för patienter, som instiftare av föreningen De psykiskt sjukas väl. Därmed kom hon att bli en framträdande representant för kritiken mot folkhemmets makthavare. Hennes två följande romaner, Du skall icke dräpa (1946) och Föranleder ingen åtgärd (1947), byggde på berättelser hon blivit delgiven genom brev och kontakter i samband med I som här inträden, och hon tog där upp den komplicerade frågan med straffrihet för psykiskt sjuka brottslingar. I och med dessa romaner figurerade hon även med rappa inlägg i rikstäckande tidningars debattsidor.
Romanerna gav Astrid Väring en framträdande position i det kulturella livet i Stockholm. Under andra världskriget blev hennes väninna utpekad som nazist, vilket tog Väring mycket hårt personligt, men även hon själv misstänktes vara nazist. I brev har hon tillbakavisat dessa misstankar. Hon själv trodde att en politisk komplott låg bakom många av de intriger hon upplevde i kulturlivet. Med åren tappade hon sin läsekrets, och den sista romanen hon skrev refuserades av förlaget.
Astrid Väring är den första som skildrat Västerbotten och Umeå skönlitterärt. I estetiskt avseende hade hon inga modernistiska ambitioner att experimentera med epikens väsen eller vara formmässigt originell; i fokus finns berättelserna och samhällsfrågorna. Hennes verk brukar definieras som tendensromaner och bygderomaner. De flesta av hennes berättelser är till formen relationsdramer, varför hon hade svårt att bli accepterad av den kulturella eliten, och hon fick huvudsakligen kvinnliga läsare.
Astrid Väring har varit föremål för en doktorsavhandling av Karin Edlund, Från den västerbottniska frostmyren till den socialpolitiska hetluften Astrid Väring - konservativ författare i folkhemmets Sverige (2003).
Bibliografi
- I rang med husets katt 1924
- Frosten 1926
- Vintermyren 1927
- Marja 1928
- Vådeld 1930
- Manuel del 1, 1931
- Skeppet Viktoria 1932
- Utanför 1933
- Manuel del 2, 1934
- Släkten 1934
- Ett skepp kommer lastat 1935
- Känner du väl det land 1936
- Härmfågeln 1939
- Längtan heter vår arvedel 1941
- Katinka 1942
- I som här inträden 1944
- Du skall icke dräpa 1946
- Föranleder ingen åtgärd 1947
- Trollkona 1956