Assyriska/syrianska namnkonflikten

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Emblem-scales.svg
 Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.
Assyriska flaggan (sedan 1968)
Syrianska flaggan .
Fil:Chaldean flag.jpg
Kaldeiska flaggan (sedan 1997).

Assyriska/syrianska namnkonflikten är en dispyt bland de olika anhängarna av syrisk kristendom och talare av det syriska språket, som historiskt är en och samma etniska folkgrupp, men idag, på grund av geopolitiska och religiösa skäl, förespråkar olika termer för etnisk självidentifikation:

Det terminologiska problemet sträcker sig tillbaka till koloniseringen av Mellanöstern. Den blev dock mer framträdande under 1946 i och med självständigheten av Syrien då adjektivet Syrier började referera till en självständig stat. Kontroversen är inte begränsad till exonymer såsom engelskans "Assyrian" vs. "Aramaean", utan gäller även självidentifikationen på nyarameiska. Den "arameiska" fraktionen godkänner dock både Sūryāyē ܣܘܪܝܝܐ och Ārāmayē ܐܪܡܝܐ, medan den "assyriska" fraktionen insisterar på Āṯūrāyē ܐܬܘܪܝܐ men accepterar även Sūryāyē ܣܘܪܝܝܐ.

Syriska kristna från Mellanöstern bör inte förväxlas med syriska kristna dravider från Indien, som är en annan etnisk folkgrupp men följer samma version av kristendom som spreds av syriska kristna från Mellanöstern under tidigare århundraden.

Innehåll

Ställningstaganden

Förespråkare av självidentifiering som kaldéer är en undergrupp av syrisk kristendom, kaldeiska kristna, medlemmar av kaldeisk-katolska kyrkan (österns assyriska kyrka tillämpade katolicism mellan åren 1551-1553, men som effektivast först år 1830),[2] medan dispyten gällande självidentifikationerna "assyrier" vs. "araméer" angår hela etniciteten.

Den förra patriarken av kaldeisk-katolska kyrkan, Mar Raphael I Bedawid, skapade en del kontroverser när han uttalade sig om namnkonflikten, och bland annat sade att "kaldeisk" var en religiös beteckning, och inte en etnisk, och vidare menade han att han etniskt sett såg sig som assyrier.[3][4]

Den nuvarande patriarken för den syrisk-ortodoxa kyrkan, Zakka I Iwas, har valt den arameiska sidan,[5] och därigenom upprört många på den assyriska sidan.

Assyriologen Simo Parpola argumenterar för den gemensamma etniska identifikationen Assyrier, baserat på att de arameisktalande folken i Mellanöstern har identifierat sig själva som assyrier från forntiden fram till idag, samt att syrianernas och assyriernas egna beteckningar, Sūryōyō och Sūrāyā, härstammar båda från det forntida assyriska ordet för “assyrier”, Aššūrāyu.[6]

Syrologen Sebastian Brock hävdar istället att dagens syriska kristna inte har något med de forntida assyrierna att göra, utan att denna benämning uppstått de senaste 150 åren. Han hävdar också att folkgruppen har en arameisk identitet, och att benämningen assyrier "ignorerar det rika och varierade uråldriga arameiska arvet som alla syriska kyrkor har legitim rätt till".[7]

År 1976 döpte österns kyrka officiellt om sig till österns assyriska kyrka, och därav då medlemmarna i den kyrkan antog den nya assyriska namnbeteckningen. [8]

Under 2000 folkräkningen i USA, utsände de syrisk-ortodoxa ärkebiskoperna Cyril Aprim Karim och Clemis Eugene Kaplan en deklaration att de föredrar benämningen "Syriacs".[9][10] Den officiella folkräkningen undviker frågan genom att lista folkgruppen som "Assyrian/Chaldean/Syriac".[11]

Det gamla Assyrien

Den arameiska fraktionen brukar ofta hävda att de inte är assyrier och citerar profeten Nahums livliga beskrivning av Assyriska rikets undergång,[12] och menar att en logisk konsekvens av att Assyriska riket gick under, är att de omöjligen kan vara assyrier och anser att hela det assyriska folket förintades i samband med fallet. Den "assyriska" fraktionen, å andra sidan, menar att den "arameiska" fraktionen avsiktligt ignorerar Nahum 3:18, där folket sägs vara spridda upp i bergen[13] och menar att det är stor skillnad på folkmord, i kontrast mot att ett imperium faller samt att folket sprids och samlar sig vid bergen. De hävdar också att de som idenitfierar sig som araméer bortser från att Herodotos nämner det assyriska folket ett och ett halvt sekel senare efter Assyriens fall.

Bakgrund

Syrisk-ortodox kristna från mellanöstern bildade assyriska kyrkor i bland annat USA,[14] och assyriska nationalister såsom Naum Faiq och Ashur Yousif, bland jakobiterna var tillsammans med andra nationalister från andra syriska kyrkor, ledande inom strävan efter ett eget land. Freydun Atturaya som var nestorian (öst-syriska kristna) och Agha Petros som var kaldé (kaldeiska kristna) hade alla siktet inställt på Assyrienfrågan som hade tagits upp hos Nationernas förbund och av britterna utlovats som en gentjänst för assyriska krigstruppernas lojala stöd till de allierade under första och andra världskriget.[15][16][17] Detta löfte hölls dock inte av olika realpolitiska skäl och norra Mesopotamien, som var tänkt att bli ett nytt assyriskt/syrianskt rike blev istället en del av de nya staterna Irak, Syrien, Turkiet och hamnade i arabernas och turkarnas händer istället för i assyrier/syrianernas.

Akademiska kontroverser

År 1961 publicerade John Joseph sin bok the Nestorians and Their Muslim Neighbors. I denna bok hävdade han att termen assyrier hade av olika politiska skäl introducerats hos syriska kristna av västerländska missionärer på 1800-talet, och förstärkts av arkeologiska fynd i och med återupptäckten av Nineve och andra bortglömda assyriska städer.[18] 30 år senare, i artikeln Assyria and Syria: Synonyms, menade Richard Frye att detta inte stämde och att termen "assyrier" hade existerat bland jakobiterna och nestorianerna redan på 1600-talet,[19] samt att båda termerna (assyrier och syrier) i själva verket är synonymer. Joseph kontrade med att betona att den grekiska historikern, Posidonios, hade vid ett tillfälle hävdat att det folket som vi greker kallar syrier, blev kallade av syrierna själva för araméer.[20] Joseph tolkade detta som att det måste ha funnits en arameisk identitet bland syrierna (under antikens tider var det vanligt att grekerna kallade assyrierna för syrier).[21] Frye avslutade med att undra varför Joseph ignorerar armeniska och persiska källor där assyrier har använts som benämning av och om folkgruppen.[22]

Etymologi

På det arameiska språket bottnar dispyten i om huruvida Sūryāyē och Āṯūrāyē är synonymer. Även om det finns undantag så använder den syrisk kristna folkgruppen generellt sett inte 'syrier' som etnisk beteckning längre eftersom det sedan 1940-talet har börjat syfta på medborgare i den arabiska republiken, Syrien.

Sverige

I Sverige har denna namnkonflikt sin början då medlemmar tillhörande den syrisk-ortodoxa invandrade till Sverige på 1960-talet och fick benämningen assyrier av svenska myndigheter. Detta fick många som föredrog den inhemska benämningen suryoyo (vilka i dag går under namnet syrianer) att protestera, vilket ledde till att de svenska myndigheterna övergick till dubbelbeteckningen assyrier/syrianer.[23]

Referenser

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.

Fotnoter

  1. ↑ 1,0 1,1 "Eastern Churches", Catholic Encyclopedia (1909), se Eastern och Western Syrians.
  2. ↑ Parpola: “the Chaldean Catholic Church (established in 1553 but effectively only in 1830)” [1]
  3. ↑ Mar Raphael I Bedawid, Assyrian Star 55/3 (Fall 2003), 20.
  4. ↑ Simo Parpola, National and Ethnic Identity in the Neo-Assyrian Empire and Assyrian Identity in Post-Empire Times (2004) Journal of Assyrian Academic Studies. 18. (2).sid. 22.
  5. ↑ Den syriska kyrkan av Antiokia genom tiderna, Sid 10
  6. ↑ Parpola, pp. 16
  7. ↑ Den dolda pärlan (The Hidden Pearl). Den syrisk-ortodoxa kyrkan och dess forntida arameiska kulturarv, Vol III s. 123, S. Brock, D.K.G. Taylor, E. Balicka-Witakowsik, W. Witakowski (Trans World Film), Rom 2001 ISBN 1931956995
  8. ↑ Wilhelm Baum; Dietmar W. Winkler (2003). The Church of the East: A Concise History (på Engelska). Routledge, pp. 4. ISBN 0415297702. OCLC 50802547. Hämtat 2008-01-22. 
  9. ↑ http://www.christiansofiraq.com/joseph/reply2.html
  10. ↑ http://www.bethsuryoyo.com/currentevents/Census/bishopseng.html
  11. ↑ http://www.euroamericans.net/census2000.htm
  12. ↑ Assyriens undergång! (se sektionen Nahums profetia om Assyriens undergång.)
  13. ↑ [2]
  14. ↑ ”Religions - Christian - Middle East Areas Adjacent to the Balkan Peninsula (Also India)” (på Engelska). Virginia Tech. http://learning.lib.vt.edu/slav/relig_chr_mideast.html#assyrianorthodoxoriental. Läst 2008-01-21. ”Assyrian Orthodox Church (Oriental Orthodox)], The Assyrian Orthodox Church of the Virgin Mary, Paramus, New Jersey Home Page [the first Syrian Orthodox Church established in the United States by immigrants who came from Diyarbakir, Turkey in late 1890's” 
  15. ↑ Khaldun S. Husry (April 1974). "The Assyrian Affair of 1933 (I)" (Engelska). International Journal of Middle East Studies Vol. 5, No. 2: pp. 161-176. 
  16. ↑ Liora Lukitz (1995). Iraq: The Search for National Identity (på Engelska). Routledge, pp. 163. ISBN 0714645508. 
  17. ↑ Ronald Sempill Stafford (2006). The Tragedy of the Assyrians (på Engelska). Gorgias Press LLC, pp. 142. ISBN 1593334133. 
  18. ↑ Frye, Assyria and Syria: Synonyms, pp. 34, se ref 15
  19. ↑ Frye, Assyria and Syria: Synonyms, pp. 34, se ref 14
  20. ↑ Joseph, Assyria and Syria: Synonyms?, pp. 38
  21. ↑ Frye, Assyria and Syria: Synonyms, pp. 30
  22. ↑ Frye, Reply to John Joseph, pp. 70, “I do not understand why Joseph and others ignore the evidence of Armenian and Persian sources in regard to usage with initial a-, including contemporary practice.”
  23. ↑ Berntsson, pp. 51

Externa länkar

Litteratur

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Assyriska/syrianska_namnkonflikten"
Personliga verktyg
På andra språk