Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka
Från Rilpedia
Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka,[1] är en kristen kyrka som även ibland kallas: Österns kyrka, Österns assyriska kyrka, Österns apostoliska kyrka eller Nestorianska kyrkan.
Innehåll |
Historia
I Mellanöstern etablerades de första kristna församlingarna och kyrkorna.
Mot slutet av det andra århundradet fanns en kristen kyrka i Edessa (våra dagars Urfa i sydöstra Turkiet). Härifrån spreds den nya läran österut in i det persiska riket. Den första säkra uppgiften om förekomsten av kristna där återfinns i en skrift skriven någon gång under åren 196-226 av en lärjunge till gnostikern Bardesanes vid namn Filipos (Filip) i den antika boken "Ktawa D-Namusa D-Atrawata" (Ländernas Lagbok) på Edessensk syriska.
I början av 300-talet hade en kyrka organiserats i Mesopotamien under ledning av en biskop i Seleukia. Dess kristologiska uppfattning kom att ligga nära Nestorius diofysitiska lära som fördömts av kyrkomötet i Efesos år 431. Det dröjde dock ett trettiotal år innan de mesopotamiska kristna fick kännedom om vad som avhandlats under detta kyrkomöte och först under en synod i Seleukia-Ktesifon år 484 antog kyrkan - som kom att kalla sig "Österns kyrka" - den nestorianska läran.
Under påverkan av anglikanska missionärer återintroducerades under 1800-talets andra hälft beteckningen "assyrisk" från forntida riken. Nationalistiska rörelser vid 1900-talets början tog det som självbeteckning. Mellan 1947-1976 hette den officiellt Öst-syriska kyrkan (Edta Suryeyta Madenkheyta). År 1976 döpte österns kyrka officiellt om sig till österns assyriska kyrka. [2]
Teologi
Den assyriska kyrkan skiljer sig från de flesta andra kristna kyrkor när det gäller kristologin och vilka bibelböcker den erkänner.
Kyrkan bejakar diofysitismen, eller tvånatursläran.
1964 övergick den assyriska kyrkan från julianska kalendern till gregorianska kalendern och kallas sedan dess även katolsk.
Assyriska kyrkan har egen patriark och hans officiella titel är "The Reverend and Honoured Father of Fathers and Great Shepherd, the Catholikos and Patriarch of the East". Så påven erkänns inte som en överhöghet som i katolska kyrkor.
Det som förenar Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka med andra assyriska och syriska kyrkor (som Kaldeisk-katolska kyrkan och Syrisk-ortodoxa kyrkan) är att de alla har orientaliska traditioner och att kyrkospråk och liturgi skiljer sig från de västerländska kyrkorna. Österländska kyrkor använder än idag det urgamla arameiska språket (som Jesus talade), både som böne- och litteraturspråk - till skillnaden mot katolska kyrkan som använder sig av latin eller protestantiska kyrkor som använder sig av olika nationella språk.
Prästen använder sig av en klocka, för att styra församlingen under gudstjänsten. Då han ringer i den så sätter alla sig ner, och när han sedan ringer i den för andra gången ställer alla sig upp igen. Denna tradition sträcker sig långt innan Jesus föddes, då assyrierna hade en hednisk tro, där de trodde på många gudar, och man hade ett sånt system när man bad till den största guden Ashur, eller när man bad till kärleksguden Ishtar om ett välmående liv. Man både stod upp och satt ner och prästerna plingade. Den assyriska kyrkan har ett sakramentalt system som påminner om grekiska och latinska traditioner
De assyriska kyrkorna saknar helt utsmyckning. Oftast används även på altaret ett enkelt kors i stället för krucifix. Detta beror egentligen på att de assyrier som levde i Mesopotamien var väldigt fattiga och därför inte kunde använda stora utsmyckade kyrkor utan fick nöja sig med en liten lada som man kanske gjorde om till kyrka. Det har följt med till våra dagar även om det inte handlar om det ekonomiska idag.
Den assyriska kyrkan har vidare sin egen nattvardssed. När brödet bakas för nattvarden syras det alltid med en bit deg från föregående nattvard. Detta sägs ha pågått kontinuerligt sedan den första nattvarden, då Johannes enligt legenden fick ett extra bröd av Jesus och sedan blandade detta med det blod och vatten som flöt ut ur dennes sida vid korsfästelsen. Den deg som då uppstod användes till nattvard och har sedan genom att en bit som kallas "malka" (konung) alltid sparats, förts vidare allt framgent.
Enligt en annan assyrisk legend blev Nestorius bannlyst därför att han vid sin flykt från Konstantinopel medförde vad som fanns av denna "malka" och på så sätt berövade resten av kristenheten möjligheterna till en riktig nattvard. Som kyrkospråk använder den assyriska kyrkan klassisk arameiska.
Nya Testamentet har enligt den assyriska kyrkan endast 22 böcker. Saknas gör Petri andra brev, de andra och tredje Johannesbreven, Judas brev och Johannes uppenbarelse. I Gamla Testamentet saknas krönikeböckerna, samt Esras, Nehemjas och Esters böcker.
Jämförelse med andra kyrkor
Den assyriska kyrkan skiljer således ut sig på viktiga punkter jämfört med både katolska, traditionella ortodoxa och protestantiska kyrkor. Man har traditioner som har följt med kyrkan, och kyrkan har varit självständig sedan 400-talet. Man brukar säga att Österns assyriska och apostoliska katolska kyrka var den första missionskyrkan då den svepte över hela orienten och österlandet. Under kyrkans stormaktstid hade den ca 80 miljoner anhängare och var då en av världens största, idag är den pytteliten då endast etniska assyrier har kvar den diofysitiska tron.
Se även
Referenser
- ↑ An Introduction to the Christian Orthodox Churches, By John Binns, page 28 [1]
- ↑ Wilhelm Baum; Dietmar W. Winkler (2003). The Church of the East: A Concise History (på Engelska). Routledge, pp. 4. ISBN 0415297702. OCLC 50802547. Hämtat 2008-01-22.
3. Ktawa D-Namusa D-Atrawata (Ländernas lagbok) tillskriven Bar Daysan "Filosofa D-Aramaye" (Arameernas filosof) (154-222 e.kr) av hans elev Filipos (196-226 e.kr)
