Antipsykiatri
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
Antipsykiatri är en rörelse med upprinnelse i 1960-talet som menade att psykiatriska patienter inte nödvändigtvis har en "mental sjukdom", utan att de i stället är individer som inte delar samma konventionella trossystem, eller konsensusverklighet, som de flesta andra människor i deras kultur. Rörelsens förespråkare pratar ibland om "myten om mental sjukdom", efter Thomas Szasz kontroversiella bok The Myth of Mental Illness.
Innehåll |
Historia och förespråkare
Begreppet "antipsykiatri" ("anti-psychiatry") användes först 1967 av psykiatern David Cooper, men motstånd mot psykiatrin förekom långt innan detta. Författarinnan Amalie Skram fick stor uppmärksamhet då hon 1895-96 angrep psykiatern Knud Pontoppidan i Köpenhamn på ett sätt som påminner om senare tiders antipsykiatri. Även inom surrealismen opponerade man sig mot psykiatrin. Två väldigt inflytelserika personer inom rörelsen är psykiatrerna R. D. Laing och Thomas Szasz; ingen av dem använde dock själva termen "anti-psykiatri". Andra kritiker som ofta associeras med rörelsen är Peter Breggin, Elliott Valenstein, Bruce Levine, Douglas C. Smith och Jeffrey Moussaieff Masson.
Scientologikyrkan och deras frontgrupp Kommittén för mänskliga rättigheter har också varit aktiva i sitt kampanjande mot vissa former av psykiatri. Även vissa fundamentalistiska kristna grupper motsätter sig psykiatri, eftersom de liksom Scientologikyrkan ser psykiska störningar som andliga problem snarare än biologiska eller medicinska.
Den antipsykiatriska rörelsen är inte homogen över det politiska spektrumet; Cooper var marxist, medan Szasz argumenterade från en högerliberal utgångspunkt.
Det amerikanska libertarianska partiet har också associerats med antipsykiatri, eftersom de är emot tvångsvård.
I Sverige har Eva Kärfve av sina motståndare inom svensk psykiatri anklagats för att framföra idéer hämtade från den antipsykiatriska rörelsen. Kärfve själv säger sig dock inte vara en del av någon antipsykiatrisk rörelse, men har mer specifikt hävdat att diagnoser som ADHD och DAMP ofta sätts på alltför lösa grunder. [källa behövs]
Argument för antipsykiatri
Mycket av den kunskap som idag finns inom psykiatrin är ifrågasatt och omtvistad. Flera ofta ställda diagnoser, exempelvis schizofreni, ADHD/DAMP och Aspergers syndrom, är väldigt osäkra och i stor utsträckning beroende av den enskilde psykiatrikerns erfarenheter. Man hävdar att definitionerna för diagnoserna i sig själva är vaga och att de inte kan sättas samman med observerbar, objektiv hjärndysfunktion.
Kunskapen om hjärnan och dess sjukdomar är ännu ett relativt outvecklat område bland de medicinska vetenskaperna. Man känner till långt mycket mer om kroppens övriga delar, dess funktioner och sjukdomar, än vad man känner till om hjärnan.
Argument mot antipsykatri
Många människor som diagnosticerats med psykiska störningar, eller som har nära vänner eller familjemedlemmar som diagnosticerats, känner att antipsykiatrin talar emot deras egna erfarenheter[källa behövs]. De upplever sina problem som verkliga, och att de har blivit hjälpta av psykiatrin och medicinering[källa behövs]. E. Fuller Torrey är en framstående förespråkare för denna position. Det finns dock även personer som anser sig felaktigt diagnosticerade och misshandlade av den psykiatriska vårdapparaten, inte minst inom tvångsvården.
