Spetsbergsgås
Från Rilpedia
| ?Spetsbergsgås Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Andfåglar Anseriformes |
| Familj: | Egentliga andfåglar Anatidae |
| Underfamilj: | Anserinae |
| Tribus: | Gäss Anserini |
| Släkte: | Anser |
| Art: | Spetsbergsgås A. brachyrhynchus |
|
|
|
| §Anser brachyrhynchus Auktor: Baillon, 1833 |
|
 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Spetsbergsgås (Anser brachyrhynchus) är en fågel som tillhör släktgruppen gäss inom familjen egentliga andfåglar.
Innehåll |
Utseende och läte
Spetsbergsgåsen är mycket lik sädgåsen. Spetsbergsgåsen har dock rosafärgade fötter och fjäderdräkten är ljust gråblå på rygg och framtill på vingarna. Stjärten är vit med ett smalt ljusgrått tvärband innanför den vita breda bård som avslutar stjärten. Dess huvud är mörkt och den har kort hals och näbb. Näbben är rosafärgad och svart. Spetsbergsgåsen väger ungefär 2,5 till 3,5 kilogram, är 60 till 70 centimeter lång och har en vingbredd på cirka 1,30 till 1,70 meter. Den är alltså något mindre än sädgåsen.
Kacklet liknar bläsgåsens, men lätena skiljer sig mycket mellan hanar och ungfåglar, som har högt liggande läten, och honor som har lägre och mer nasala.
Utbredning & omgivning
Spetsberggås häckar på Grönland, Svalbard, främst på Spetsbergen och Island, särskilt i Hofsjökull-glaciärens avvattningsområde.
Spetsbergsgåsen som är en flyttfågel, ansluter sig till andra gåsarter under flyttningen. Deras vinterområde ligger i Storbritannien och Irland, i Belgien och Nederländerna, i norra Tysklands kustområden och i Danmark. De fåglar som övervintrar i Storbritannien häckar på Grönland och Island. I det inre av Europa påträffas de endast mycket sällan.
När de ses i Sverige är det inte sällan i sädgåsflockar.
På vintern lever spetsbergsgäss med förkärlek på ängar och i flodlandskap, men även på betesmarker. I häckningsområdet på sommaren lever de i stora kolonier dels över 400 meter högt belägna karga bergsområden och i sumpmarker som uppstått genom glaciärsmältning, myrar och sjöar, på Island även på stelnade lavafält. Även små öar kan de använda som skydd mot rovdjur som fjällräven.
Häckning
Häckningstiden börjar ungefär i början av juni, sedan flockarna infunnit sig i sitt häckningsområde i mitten av maj och där ibland bildat lösa kolonier. Honan lägger cirka 3 till 7 släta vita ägg i ett högt beläget bo, som är inrett med fjädrar. Hanen deltar inte i ruvningen, men vaktar sin kull och hona. Ungfåglarna är borymmare som är flygfärdiga efter ungefär två månader. Ungefär i juli genomgår de vuxna fåglarna sin ruggning. Under denna tid kan de inte flyga och bildar utpräglade flockar med sina artfränder. I augusti börjar den gemensamma flygningen till övervintringsområdena. Oftast börjar ungfåglarna vid tre års ålder själva med häckning och uppfödande av ungar.
Föda
I häckningsområdet livnär sig gässen av den arktiska sommarens yppiga växtlighet, särskilt blad och knoppar från pilört, ängsbräsma, maskros eller ängsnäva. På vintern livnär den sig av alla tillgängliga växter och gräs, gärna även av det moderna jordbrukets produkter.
Referenser
Artikeln är till stor del översatt från tyska Wikipedia
- Erich Rutschke: Wildgänse, Lebensweise - Schutz - Nutzung, Berlin: Parey, 1997
- H. Kolbe, Die Entenvögel der Welt, 5. Aufl., Ulmer Eugen Verlag (1999) - ISBN 3-8001-7442-1
- Roland Staav och Thord Fransson: Nordens fåglar, Norstedts Stockholm 1991, ISBN 91-1-913142-9
Noter
- ↑ BirdLife International 2004. Anser brachyrhynchus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061010
