Gråal

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Alnus incana)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Gråal
Graaal.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Växtriket
Plantae
Division: Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision: Gömfröväxter
Angiospermae
Klass: Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning: Fagales
Familj: Björkväxter
Betulaceae
Släkte: Alsläktet
Alnus
Art: Gråal
A. incana
Vetenskapligt namn
§Alnus incana
Auktor: (L.) Moench, 1794
Dahlia redoute.JPG
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen

Gråalen (Alnus incana) tillhör alsläktet och är ett tidigt blommande hängeträd. Inte bara hanhängena övervintrar utan skyddsblad (som hos hassel och björk) utan även honaxen. Innanför hanhängets skärmblad sitter 4 förblad och 3 blommor med tydlig, 4-bladig kalk, fig. 3; inom honaxets skärmblad sitter 4 förblad och 2 blommor, som består av endast en pistill, fig. 4 (jämför med hasseln och björken!). I motsats till björkarna får alskäktet förvedad fruktställning, eller "kotte" med kvarsittande fjäll, som till följd av sin upkomst är mer eller mindre tydligt 5-flikiga. Nöten saknar hinnkanter, fig. 6. Alarna skiljer sig från våra övriga träd genom sina skaftade knoppar.

Gråalen är ett mindre träd (dock i planteringar någon gång mycket storväxt) med slät, vitgrå bark och gråaktiga och håriga bladundersidor. Bladskivan är äggrund och tillspetsad. Blomningen inträffar något tidigare än hos klibbalen. Gråalens huvudområde är de lägre fjälltrakterna, där den på stränder och annan fuktig mark bildar stora bestånd och täta snår i sällskap med fjällbjörk och stora viden. Den går dessutom, fast sällsynt, långt ned i söder, ända till sydöstra Skåne.

I mellersta Skandinavien och Finland finns också andra alar, som sannolikt är hybrider mellan klibbal (A. glutinosa) och gråal. De går under det vetenskapliga namnet (Alnus ×pubescens Tausch). Hybriden finns i vida trakter av Norrland och Lappland, där åtminstone klibbalen inte finns nu, varför man kan anta att klibbalen, som är mindre härdig, förr haft större utbredning mot norr, men dragit sig tillbaka av klimatologiska skäl, vilka däremot ej haft något inflytande på den härdigare hybriden.

Fig. 1 kvist med blad och fullvuxna kottar och blomknoppar för nästa år, 2 kottefjäll (3/1), 3 nöt (3/1).

Underarter

Arten har stort utbredningsområde och tre underarter kan urskiljas:

  • subsp. incana - norra Europa till nordvästra Asien, Europas bergsområden, samt Kaukasus.
  • Hasselal (subsp. rugosa) - från nordöstra Nordamerika.
  • subsp. tenuifolia - från nordvästra Nordamerika

Tidigare räknades lappal (A. kolaensis) som en underart, men upptas här som självständig art.

Synonymer

Betula alnus var. incana L.

Externa länkar

Personliga verktyg