Klibbal
Från Rilpedia
| ?Klibbal | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Fagales |
| Familj: | Björkväxter Betulaceae |
| Släkte: | Alsläktet Alnus |
| Art: | Klibbal A. glutinosa |
|
|
|
| §Alnus glutinosa Auktor: (L.) Gaertn., 1790 |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Klibbal (Alnus glutinosa) är en trädart i familjen björkväxter. Klibbalen är utbredd från Europa till Sibirien och Turkiet, samt Kaukasus och nordvästra Afrika. I Norden saknas den i de nordligaste delarna. Den går upp till Dalarna och mellersta Finland, men stiger vid kusterna till Trondheimstrakten i Norge och Västerbotten i Sverige.
Detta träd uppnår betydande storlek, upp till 20 meter, och har svartbrun, sprickfull fjällbark. Klibbalen har en karaktäristisk bladform, en omvänt äggrund eller genom den urnupna spetsen omvänt hjärtlik bladskiva. Bladens undersida har domatier med brunaktig hårtofs. Trädet kallas även klibbal därför att bladen inte bara som yngre är mycket klibbiga, liksom många andra träds späda blad och knoppfjäll (till exempel hos björkar och popplar), utan länge behåller en blank, fernissad översida som vid fuktning blir något klibbig. En sådan bladfernissa är annars mycket sällsynt i vår flora. Den kan hos klibbalen förklaras som ett skydd mot stark avdunstning. Alen är nämligen det enda av våra träd, som har sitt huvudtillhåll i våt mark, i kärr, kring myrar och vid stränder. Den tål att växa ute i vattnet varvid stammen ofta stöder sig på ett högt pålverk av starka rötter, som inte tar skada av att periodiskt stå torra. Även där vattenståndet sjunkit och strandlinjen blivit torrlagd, står alen länge kvar.
Fig. 1 gren med blad samt kottar från de senaste åren och blomknoppar för nästa år, 2 kvist med hanhängen och honax, 3 en hanblomma (ungefär 4/1), 4 två honblommor, den ena avskuren, med förbladen och skärmbladet (15/1), 5 kottefjäll (3/1), 6 nöten (3/1).
Innehåll |
Användning
Klibbalens ved, som i luften blir brunröd, kan användas som bränsle och ger ett lätt bearbetat virke med låg densitet, som kan användas till exempel till träskor. Kol från ale användes till det vanliga svartkrutet.
Albark har under århundraden använts som färgande växtämne.
Synonymer
- Alnus communis Desf. nom. nud.
- Alnus denticulata C.A.Mey.
- Alnus glutinosa proles oblongata (Willd.) Rouy
- Alnus morisiana Bertol.
- Alnus oblongata Willd.
- Alnus rotundifolia Stokes
- Alnus vulgaris Druce
- Betula alnus L.
- Betula alnus subsp. glutinosa (L.) Ehrh.
- Betula alnus var. glutinosa L.
- Betula palustris Salisb. nom. illeg.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Klibbal
Från Flora Oeconomica
Träarten har fina egna egenskaper: hon är lös, bräckelig och glatt, men undergår likwäl ganska sent förrutnelse; hvadan hon, til grundpelare under hus, anwänd blifwer, äfwen då man behöfwer sätta någon byggnad på watnet. Invånarna i Venedig hafwa häraf icke fruktat sätta största delen av staden på Ahle-stolpar, til förtigande af den ganska stora bryggan, på deras språk de Rialto kallad, som äfwen måste tacka Ahlen för godt och långsamt bistånd.
Carl von Linné, 1749
