Klibbal

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Albark)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Klibbal
Klibbal2.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Växtriket
Plantae
Division: Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision: Gömfröväxter
Angiospermae
Klass: Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning: Fagales
Familj: Björkväxter
Betulaceae
Släkte: Alsläktet
Alnus
Art: Klibbal
A. glutinosa
Vetenskapligt namn
§Alnus glutinosa
Auktor: (L.) Gaertn., 1790
Dahlia redoute.JPG
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen

Klibbal (Alnus glutinosa) är en trädart i familjen björkväxter. Klibbalen är utbredd från Europa till Sibirien och Turkiet, samt Kaukasus och nordvästra Afrika. I Norden saknas den i de nordligaste delarna. Den går upp till Dalarna och mellersta Finland, men stiger vid kusterna till Trondheimstrakten i Norge och Västerbotten i Sverige.

Detta träd uppnår betydande storlek, upp till 20 meter, och har svartbrun, sprickfull fjällbark. Klibbalen har en karaktäristisk bladform, en omvänt äggrund eller genom den urnupna spetsen omvänt hjärtlik bladskiva. Bladens undersida har domatier med brunaktig hårtofs. Trädet kallas även klibbal därför att bladen inte bara som yngre är mycket klibbiga, liksom många andra träds späda blad och knoppfjäll (till exempel hos björkar och popplar), utan länge behåller en blank, fernissad översida som vid fuktning blir något klibbig. En sådan bladfernissa är annars mycket sällsynt i vår flora. Den kan hos klibbalen förklaras som ett skydd mot stark avdunstning. Alen är nämligen det enda av våra träd, som har sitt huvudtillhåll i våt mark, i kärr, kring myrar och vid stränder. Den tål att växa ute i vattnet varvid stammen ofta stöder sig på ett högt pålverk av starka rötter, som inte tar skada av att periodiskt stå torra. Även där vattenståndet sjunkit och strandlinjen blivit torrlagd, står alen länge kvar.

Fig. 1 gren med blad samt kottar från de senaste åren och blomknoppar för nästa år, 2 kvist med hanhängen och honax, 3 en hanblomma (ungefär 4/1), 4 två honblommor, den ena avskuren, med förbladen och skärmbladet (15/1), 5 kottefjäll (3/1), 6 nöten (3/1).

Innehåll

Användning

Klibbalens ved, som i luften blir brunröd, kan användas som bränsle och ger ett lätt bearbetat virke med låg densitet, som kan användas till exempel till träskor. Kol från ale användes till det vanliga svartkrutet.

Albark har under århundraden använts som färgande växtämne.

Synonymer

Alnus communis Desf. nom. nud.
Alnus denticulata C.A.Mey.
Alnus glutinosa proles oblongata (Willd.) Rouy
Alnus morisiana Bertol.
Alnus oblongata Willd.
Alnus rotundifolia Stokes
Alnus vulgaris Druce
Betula alnus L.
Betula alnus subsp. glutinosa (L.) Ehrh.
Betula alnus var. glutinosa L.
Betula palustris Salisb. nom. illeg.

Externa länkar

Från Flora Oeconomica

Träarten har fina egna egenskaper: hon är lös, bräckelig och glatt, men undergår likwäl ganska sent förrutnelse; hvadan hon, til grundpelare under hus, anwänd blifwer, äfwen då man behöfwer sätta någon byggnad på watnet. Invånarna i Venedig hafwa häraf icke fruktat sätta största delen av staden på Ahle-stolpar, til förtigande af den ganska stora bryggan, på deras språk de Rialto kallad, som äfwen måste tacka Ahlen för godt och långsamt bistånd.

Carl von Linné, 1749

Personliga verktyg