Från Rilpedia

Abdelaziz Bouteflika (عبد العزيز بوتفليقة), född 2 mars 1937, är president i Algeriet sedan 1999.

Tidigare karriär

Abdelaziz Bouteflika är född i en arabisk algerisk familj i Oujda i östra Marocko. Han deltog som ung i det algeriska självständighetskriget mot Frankrike (1954-1962) och blev efter krigsslutet ungdoms-och sportminister i det självständiga Algeriet. Följande år blev han utrikesminister, med starkt stöd av arméns ledare Houari Boumedienne. När denne tog makten 1965, kom Bouteflika att framträda som en av de viktigaste politiska ledarna i Algeriet. Han nådde utomlands viss berömmelse som en av världens yngsta utrikesministrar (26 år), med en framträdande roll i tredje världens politik. På Boumediennes uppdrag gav Bouteflika för Algeriets räkning bl a starkt finansiellt och militärt stöd för afrikanska och arabiska befrielserörelser, i exempelvis Angola, Mocambique, Palestina, Sydafrika, Västsahara och Namibia.

Efter Boumediennes död 1978, försökte Bouteflika lansera sig som efterträdare, företrädande en "högerlinje" med krav på liberaliserad ekonomi och förbättrade relationer till väststaterna, gentemot en vänsterfalang som krävde en mer radikalt nationalistisk och prosovjetisk linje, och fortsatt socialistisk planering inom ekonomin. Efter en kort tids maktkamp inom regimen utsåg emellertid armén en kompromisskandidat, överste Chadli Bendjedid, till ny president. Bendjedid manövrerade därefter ut motståndare inom regimen, och Bouteflika tvingades lämna posten som utrikesminister 1979. Han åtalades för korruptionsbrott, och gick i exil åren 1981–1987, i bl a Frankrike och Förenade arabemiraten. Åtalet lades senare ner.

Som president

Han blev Algeriets president den 27 april 1999 i ett kritiserat val där samtliga andra kandidater drog sig ur strax innan röstningsförfarandet inleddes, i protest mot att militären ansågs stödja Bouteflika. Därefter valdes han återigen till en andra mandatperiod, den 8 april 2004, med 85 procent av rösterna, mot motkandidaten Ali Benflis. Valet gavs denna gång relativt god kritik av utländska observatörer, även om det inte var fläckfritt.

Under Bouteflikas presidentperiod har Algeriets inbördeskrig dämpats och i princip avslutats. De våldsamheter mellan statsmakten och islamistiska rebeller som utbröt 1992 är sedan 1990-talets slut stabiliserade på en låg nivå, även om attentat fortsätter att drabba landet. Bouteflika har genomfört stora satsningar på amnesti för såväl islamister som militärer vilka anklagas för krigsbrott. Ett antal av de större islamistiska grupperna har integrerats i partipolitiken, och ett moderat islamistiskt parti ingår bl a i Bouteflikas regeringsunderlag. Själv är han ansluten till partiet FLN, Algeriets tidigare befrielserörelse, som hedersordförande. Människorättsgrupper och oppositionella har klagat över trakasserier mot oberoende journalister och vissa politiskt oppositionella, och övergrepp fortsätter att begås från båda sidor i striderna med algeriska islamistgrupper. En viktig utveckling förutom inbördeskrigets avslutande har varit Bouteflikas allt starkare roll som president, och avskedandet och förflyttandet av flera inflytelserika militärofficerare, vilka fram till det tidiga 2000-talet av många ansågs besitta den verkliga makten i Algeriet. Den 6 december 2007 utsattes Bouteflika för ett mordförsök i staden Batna, av militanta islamister, men undkom oskadd.

Inrikes har han drivit en politik för långsam liberalisering av ekonomin, som emellertid fortsätter att vara starkt statsdominerad, och anses lida svårt av korruption, byråkrati och ineffektivitet. De stigande oljepriserna har givit Bouteflika möjlighet att göra stora infrastruktursatsningar i Algeriet, vilket något lindrat situationen. Olje- och gasinkomsterna har även använts till att betala av hela landets utlandsskuld, som man ådragit sig inte minst under krigsåren, och till att betala ut kompensation till inbördeskrigets offer. Stora satsningar har också gjorts på att rusta upp armén, genom inköp av avancerade vapen från främst Ryssland.

Utrikespolitiskt har Bouteflikas diplomatiska bakgrund kommit väl till pass. Han har lyckats återuppliva de kontakter med Europa och USA som allvarligt skadades av statskuppen 1992 och det efterföljande inbördeskriget. Efter 11 september-attackerna i USA år 2001, har Algeriet lovordats av USA för sitt deltagande i "kriget mot terrorismen"; år 2006 anslöt sig den största islamistiska rebellgruppen i Algeriet, GSPC, till Usama bin Ladins al-Qaida-rörelse. Den gamla konflikten med Marocko över Västsahara fortsätter att störa ländernas relationer. Bouteflika har där fortsatt Algeriets traditionella politik till stöd för den västsahariska självständighetsrörelsen Front Polisario. I övrigt tycks han ha inriktat algerisk diplomati främst på Afrika, med något mindre fokus på Arabvärlden, och bl a utvecklat ett mycket nära diplomatiskt samarbete med Sydafrika.

2008 genomdrev Bouteflikas anhängare i parlamentet en grundlagsförändring som ger honom rätt att ställa upp för en tredje femårig mandatperiod, i de val som ska hållas 2009. Detta väckte kritik från oppositionella grupper, och frågetecken har även rests för Bouteflikas av allt att döma vacklande hälsa.