20 juli-attentatet

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (mars 2009)

Hitler och Mussolini inspekterar förödelsen några timmar efter attentatet.

Fältmarskalk von Witzleben inför Volksgerichtshof.

20 juli-attentatet kallas det mest kända attentatet mot Adolf Hitler. Det genomfördes den 20 juli 1944 i Hitlers högkvarter Wolfsschanze (Varglyan) nära Rastenburg i Ostpreussen.

Ett antal attentat mot Hitler hade planerats men ställts in innan Claus Schenk von Stauffenberg lät placera en portfölj innehållande en bomb i kartrummet i Wolfsschanze. Hans medsammansvurna var ett flertal höga officerare, däribland Wilhelm Canaris, Carl Goerdeler, Hans Oster, Ludwig Beck och Erwin von Witzleben. När bomben hade detonerat åkte Stauffenberg mot Berlin i ilfart i tron att Hitler var död. Fyra män omkom vid attentatet och ett flertal skadades, men Hitler undkom med en illa tilltygad vänsterarm och spräckta trumhinnor, och hundratals splitter i benen. Lokalen för mötet hade ändrats från en bunker under mark (som hade givit explosionen mycket stor effekt) till ett trähus i det fria, där väggarna gav vika och minskade skadorna. Stauffenberg hade placerat portföljen på bordet men en annan officer hade lagt ner den på golvet under bordet då den stod i vägen. Attentatet hade misslyckats. Nyheten om detta nådde Berlin, och under natten arkebuserades bland andra Stauffenberg för högförräderi efter en laglig ståndrätt genom generalöverste Friedrich Fromms försorg.

Hitler var ursinnig och krävde vedergällning. De sammansvurna skulle ställas inför rätta inför Folkdomstolen med Roland Freisler som högste domare. Freisler förödmjukade de åtalade och förbjöd dem att använda skärp till sina byxor. Utgången av rättegången var på förväg given. Samtliga dömdes till döden genom hängning. Hitler ville dock att de dödsdömda skulle dö långsamt och under stort lidande. Därför hängdes de långsamt genom strypmetoden i pianotråd fastsatt i köttkrokar. De första avrättningarna ägde rum den 8 augusti 1944 i Plötzensee i Berlin. Sju män mötte då döden på detta bestialiska sätt: Albrecht von Hagen, Paul von Hase, Erich Hoepner, Friedrich Klausing, Helmuth Stieff, Erwin von Witzleben och Peter Yorck von Wartenburg.

Avrättningarna filmades på order av Hitler. Senare samma kväll skall han ha studerat filmen minutiöst. Även om Hitler undkom utan allvarligare fysiska skador förefaller det troligt att attentatet påskyndade och förstärkte hans redan dåliga psykiska hälsa, bland annat med starka inslag av misstänksamhet och oemottaglighet av rationella argument.

Tysklands store krigshjälte Erwin Rommel hade av de sammansvurna valts till att tillfälligt vara Tysklands ledare och avsluta kriget. När detta framkom i förhören tvingades Rommel att begå självmord.

Filmen "Valkyria", från 2008, bygger på denna händelse.

Se även

• Lista över personer som dömdes för attentatet mot Hitler

Litteratur

• Schimanski, Folke & Braw, Christian, Dödligt uppdrag: attentatet mot Hitler 1944 (2008) Populär historia. nr. 12. sid. 42-47.

Externa länkar

• Utdrag från rättegången mot attentatsmännen