Skatgås

Från Rilpedia

Version från den 24 maj 2009 kl. 20.13 av Fluff (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Skatgås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Magpie Goose taking off.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Andfåglar
Anseriformes
Familj: Anseranatidae
Sclater, 1880
Släkte: Anseranas
Lesson, 1828
Art: Skatgås
A. semipalmata
Vetenskapligt namn
§Anseranas semipalmata
Auktor: Latham, 1798
Magpie Goose444.jpg
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Skatgås (Anseranas semipalmata) är en sjöfågel som återfinns i Australien och Nya Guinea.

Innehåll

Taxonomi och evolution

Skatgåsen är en unik medlem i ordningen andfåglar (Anseriformes) och placeras i den egna familjen Anseranatidae och det egna släktet Anseranas. Att placera arten i en egen familj föreslogs först av Sibley-Ahlquist (1990) baserat på DNA-DNA-hybridisering. Detta stöds av morfologiska studier (Livesey, 1997) och av (Dickinson, 2003).[2]

Familjen Anseranatidae är mycket gammal och utvecklades redan före krita/tertiär-utdöendet. Fossila fynd från familjen är få men en obeskriven art från sen oligocen i Billy-Créchy i Frankrike tillskrivs familjen (Hugueney et al, 2003). Släktet Anatalavis som är känt från sen krita/tidig paleocen i New Jersey, USA och från tidig eocen i Walton-on-the-Naze, Essex, England beskrivs ibland som de första kända arterna inom familjen.

Utbredning och biotop

Den häckar i norra och östra Australien i Western Australia, Northern Territory, Queensland så långt söderut på östkusten som till Rockhampton. Tidigare häckade den så långt söderut som till Victoria och östra South Australia men i dessa delstater är den utdöd. Dock har man återintroducerat arten i Victoria. Arten häckar även på och på Irian Jaya och Papua i södra Nya Guinea.[3]

Tillfälligtvis observeras den på Tasmanien och i New South Wales och den har observerats i Indonesien.[4]

Den återfinns i öppna vattenbiotoper som laguner, flodbäddar, sjöar och träsk. Den är mestadels en stannfågel men vissa populationer genomför förflyttningar under torrperioden.

Utseende, läte och fältkännetecken

Skatgåsen är en omisskännlig stor fågel med en svartvit fjäderdräkt och långa kraftiga gula ben. De stora fötterna är bara delvis försedda med simhud. Näbbfärgen varierar från gulorange till rosa och den har en ljusgrå näbbnagel. Könen är lika till utseendet men hanarna är större. Till skillnad från de egentliga andfåglarna (Anatidae) så ruggar de gradvis och är därmed aldrig flygoförmögna.

Under häckningsperioden lever de tillsammans familjevis eller i mindre flockar men utanför häckningstiden kan de uppträda i stora skränande flockar med flera tusen individer.

Den har ett högljutt ljust trumpetande läte.

Häckning

Den placerar sitt platta rede på marken, ofta i mitten av ett träsk, och lägger i genomsnitt 5-8 gulvita ägg.[3] En del hanar parar sig med två honor som då lägger äggen i samma rede och då kan det förekomma reden med upp till 14 ägg.[3] Häckningsperioden varierar mellan antingen januari-mars eller juli-december beroende på när regnperioden infaller.[3]

Föda

Den födosäker både på land och i vattnet där den främst äter växtdelar men även animalisk föda.[3]

Status

Skatgås tillsammans med stillahavssvartand (Anas superciliosa) fotograferad i naturreservatet Healesville i Victoria.

Världspopulationen är inte hotad och viss kontrollerad avskjutning sker på platser i Australien under perioder då antalet är stort. Däremot är den lokalt återintroducerade populationen i Victoria hotad och kategoriseras som missgynnad (NT) [5]

Referenser

Noter

  1. BirdLife International (2004) Anseranas semipalmata, 2006 IUCN Red List of Threatened Species, IUCN 2006, läst 7 juni 2008
  2. Don Roberson, [http://montereybay.com/creagrus/list.html Bird Families of the World 8th ed., läst 2008-06-07
  3. 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 Neville W Cayley & Terence R. Lindsey: What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work., Sydney 2000, sid. 4. ISBN 1865151300. 
  4. Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. Victorian Department of Sustainability and Environment (2007) Advisory List of Threatened Vertebrate Fauna in Victoria - 2007, Department of Sustainability and Environment, East Melbourne, Victoria, sid:15, ISBN 978-1-74208-039-0

Källor

  • Cayley, Neville W. & Lindsey, Terence R.(2000). What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work., sid:4, ISBN 1-86515-130-0.
  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom

Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel [Magpie Goose], läst 2008-06-07, där följande källor anges:

  • Hugueney, Marguerite; Berthet, Didier; Bodergat, Anne-Marie; Escuillié, François; Mourer-Chauviré, Cécile & Wattinne, Aurélia (2003): La limite Oligocène-Miocène en Limagne-changements fauniques chez les mammifères, oiseaux et ostracodes des différents niveaux de Billy-Créchy (Allier, France). Geobios 36: 719-731 [*Fransk artikel med engelsk sammanfattning] doi:10.1016/j.geobios.2003.01.002 (HTML sammanfattning)
  • Madge, Steve & Burn, Hilary (1987) Wildfowl : an identification guide to the ducks, geese and swans of the world. Helm Identification Guides, London, ISBN 0-7470-2201-1
  • Pringle, J. D. (1985) The Waterbirds of Australia. National Photographic Index of Australian Wildlife, Australian Museum/Angus and Robertson, Sydney.

Externa länkar

Personliga verktyg