Korton

Från Rilpedia

Version från den 22 februari 2009 kl. 12.48 av Kruosio (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Korton, på tyska "Chorton", engelska "church pitch", franska "ton de chapelle", spanska "tono de capilla", en särskilt under barocktiden använd beteckning för en tonhöjd som avvek från den i samtiden normala tonhöjden, vilken kallades kammarton.

Före mitten av 1700-talet saknades fastlagda normer för normal tonhöjd. Svängningstalet hos en viss ton varierade därför mycket beroende på var man var och vilket instrument det var fråga om. Eftersom stämgaffeln var okänd före 1711 fanns det inte heller någon likare. Man skiljde mellan kammarton och korton. Tonsättaren & musikskriftställaren Michael Praetorius (ca 1571-1621) skriver i sitt verk "Syntagma musicum" 1619 att med korton avses en tonhöjd belägen under den av honom förordade kammartonen. Skälet till detta var att man inte skulle anstränga koristernas röster i alltför höga tongångar.

För att spara in på pipmaterialet stämdes många orglar då och även senare högre än kammartonen, vilket hade till följd att termen inom orgelbyggeriet kom att få omkastad betydelse.

Orgelbyggaren Johann Andreas Silbermann skrev 1772 i ett brev att det fanns fyra olika tonhöjder att välja mellan: Den högsta var ”cornettonen”, som var vanlig i Tyskland och sparade pengar för orgelbyggarna men var besvärlig att sjunga efter. Därför borde orgelbyggarna hellre stämma efter den en halv ton lägre ”kortonen”. Ytterligare en halvton lägre låg ”kammartonen”, efter vilken de flesta övriga musikinstrumenten stämdes; den kallades också ”den italienska tonen”, eftersom den var så gott som allenarådande i Italien. Den anses ha svarat mot ett svängningstal för ettstrukna a () på cirka 435 hertz. Slutligen fanns ”den franska tonen”, som låg ytterligare en halvton djupare och var mycket utbredd i Frankrike – också inom orgelbyggeriet.

Först år 1859 bestämde man sig i Frankrike för stämma efter a¹ = 435 hertz och detta värde accepterades också av andra länder vid en internationell stämkonferens i Wien år 1885. Senare har tonhöjden kommit att drivas upp till nuvarande normalton a¹ = 440 hertz; hos vissa orkestrar till och med ännu högre.

Östra Skrukeby k:a, Östergötland
Öveds kyrka, Skåne
Överselö kyrka, Södermanland

Orglar stämda i korton har vanligen en tonhöjd mellan ett och ett fjärdedels tonsteg högre än nutida normalton.

Se även normalton.

Orglar stämda i korton

Externa länkar & källor

Litteratur & källor

Personliga verktyg
På andra språk