Vega (stjärna)
Från Rilpedia
Observationsdata Epok J2000.0 |
|
---|---|
Stjärnbild | Lyran |
Rektascension | 18t36m56,3s |
Deklination | +38°47'01" |
Skenbar magnitud (V) | +0,03 |
Stjärntyp | |
Spektralklass | A0V |
Variabeltyp | Delta Scuti |
Astrometri | |
Radialhastighet (Rv) | -13,5 km/s |
Egenrörelse (μ) | RA: 201,02 mas/år Dek.: 287,46 mas/år |
Parallax (π) | 129,01± 0,52 mas |
Avstånd | 25,27 lå (7,751 pk) |
Absolut magnitud (MV) | 0,58 |
Detaljer | |
Massa | 2,6 M☉ |
Radie | 3,1 R☉ |
Luminositet | 51 L☉ |
Temperatur | 9 300 K |
Metallhalt | 63% |
Rotationshastighet | 12,5 t |
Ålder | 3.5 × 108 år |
Andra beteckningar | |
α Lyrae, 3 Lyrae, GJ 721, HR 7001, BD +38°3238, HD 91262, GCTP 4293.00, LTT 15486, SAO 67174, HIP 91262. |
Vega (α Lyrae) är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Lyran. Namnet kommer från det arabiska ordet waqi som betyder "störtande", från frasen "den störtande gamen".
Vega är den näst ljusaste stjärnan på den norra stjärnhimlen och den femte ljusaste stjärnan på hela stjärnhimlen. Avståndet till Vega är 25 ljusår, därmed är Vega en relativt närbelägen stjärna.
Stjärnan har en massa som är 2,5 gånger så stor som solen. Dess effekt är 50 gånger större än solens, vilket gör att den kommer att ha en livslängd 1 000 000 000 år, en tiondel av solens.
Runt Vega finns en gasfattig cirkumstellär skiva av kollisionsspillror och partiklar, upptäckt av satelliten IRAS på 1980-talet. Detta antyder att planeter är färdigbildade, om sådana någonsin har bildats.
Innehåll |
Historik
Historiskt har Vega tjänat som norra polstjärnan för runt 14 000 år sedan och kommer åter göra detta om cirka 14 000 år. Stjärnan har i många sammanhang varit först. Den var 1850 den första stjärnan efter Solen att bli fotograferad. Den blev även, 1872 den första stjärnan vars spektrum fotograferades.
Fragmentskiva
Baserat på uppmätt emission av utstrålad så kallad infraröd excess, drar man slutsatsen att Vega har en circumstellär skiva av rymdstoft. Detta stoft är högst troligt resultat av fortlöpande kollisioner mellan föremål i banor i en fragmentskiva, analog med Kuiperbältet i Solsystemet.[1] Stjärnor som uppvisar infraröd excess till följd av stoftemission klassas som Vega-lika.[2] Oregelbundenheter i Vega's skiva antyder även närvaron av åtminstone en planet, troligen av omkring Jupiters storlek[3] i bana runt Vega.[4]
Fiktion
Vega förekommer i flera science fiction-berättelser. Det är från dess stjärnsystem som jorden mottar de första singalerna från utomjordiskt liv i Carl Sagans film Contact. I Robert Heinleins bok Egen rymddräkt finnes finns en avancerad civilisation i dess planetsystem. I Star Trek förekommer flera gånger referenser till mänskliga kolonier i Vegasystemet.
Referenser
- ↑ K. Y. L. Su et al (2005). "The Vega Debris Disk: A Surprise from Spitzer" (Mall:Dead link – Scholar search). The Astrophysical Journal 628: 487–500. DOI:10.1086/430819. Hämtat 2007-11-02.
- ↑ Song, Inseok; Weinberger, A. J.; Becklin, E. E.; Zuckerman, B.; Chen, C. (2002). "M-Type Vega-like Stars". The Astronomical Journal 124 (1): 514–518. DOI:10.1086/341164. Hämtat 2007-11-10.
- ↑ Wilner, D.; Holman, M.; Kuchner, M.; Ho, P.T.P. (2002). "Structure in the Dusty Debris around Vega". The Astrophysical Journal 569: L115–L119. DOI:10.1086/340691. Hämtat 2007-10-30.
- ↑ Wyatt, M. (2002). "Resonant Trapping of Planetesimals by Planet Migration: Debris Disk Clumps and Vega's Similarity to the Solar System". The Astrophysical Journal 598: 1321–1340. DOI:10.1086/379064. Hämtat 2007-10-30.