Utö kyrka
Från Rilpedia
Utö kyrka är en kyrkobyggnad på Utö i Utö socken Dalarö-Ornö-Utö församling i Södermanland. Den ligger två mil öster om Nynäshamn i Stockholms stift.
Innehåll |
Kyrkobyggnaden
Utö kyrka (bild) ligger nära Östersjöns strand i Södermanlands skärgård. Kyrkorummet är rektangulärt med koret i öster. Bakom koret ligger en smalare sakristia. I väster reser sig ett torn med lanternin. Murarna är av gruvsten. Den nyklassicistiska stilen framgår bland annat av de smala, dekorativa taklisterna. Taken är belagda med kopparplåt, både tornets mångsidiga lanternin, kyrkorummets sadeltak och sakristians snedtak. Huvudingången i tornets västmur leder in till vapenhuset. Bänkinredningen är sluten. Orgeln har sin plats på en läktare i väster.
Vid vattnet finns en minneslund där man kan sitta i lugn och ro och se ut över Östersjön.
Historik
Tidigare fanns ett träkapell byggt år 1700 på södra delen av ön. Kvar finns en ödekyrkogård. Redan under tidig medeltid hade det förekommit järnmalmsbrytning på Utö. Vid mitten av 1720-talet började gruvans storhetstid och brytningen nådde sin kulmen under 1800-talet.
Med den ökande befolkningen blev emellertid kapellet för trångt. År 1849 påbörjades därför en ny kyrka efter ritningar av Johan Fredrik Åbom, en av samtidens mest framstående arkitekter. Stora delar av kyrkbygget bekostades av Utö Grufwebolag och sten hämtades från gruvorna. Invigningen ägde rum den 10 november 1850.
Exteriören (bild) är i stort sett oförändrad sedan byggnadstiden men kyrkorummet har genomgått ganska stora förändringar, främst vid restaureringen 1946. Den ursprungligen synliga takstolen av gjutjärn doldes då bakom ett tunnvalv av trä. Numera är endast konsolerna synliga. Samtidigt igensattes den högra av de båda symmetriska dörrarna på ömse sidor om den grunda altarnischen, och ett vindfång byggdes i väster, flankerat av ett bårhus i norr och ett sammanträdesrum i söder.
Orgel
Kronologi:
- 1745: Orgelbyggare Olof Hedlund, Stockholm, bygger (enligt domkyrkoorganist, hovrättspresident och preses i Kungl. Musikaliska akademin Erik Gabriel von Rosén) ett 8-stämmigt positiv för Holländska reformerta kyrkan, som var inrymd i det på 1670-talet uppförda van der Nootska palatset i Stockholm. Verket erhåller ljudande fasadpipor utom i de båda övre mellanfälten (hela Principal 4').
Ursprunglig disposition enligt manuskript av Abraham Abrahamsson Hülphers:
| Manual C-d³ |
| Kortfleut 8', B/D |
| Spetsfleut Gedagt 8' |
| Principal 4' (fasad) |
| Rohrfleut 4' |
| Qvint 3' (eg. 2 2/3’) |
| Octawa 2' |
| Mixtur IV chor. |
| Trompet 8’, B/D |
| Tremulant |
- 1800: Renovering av Olof Schwans gesäll Fredric Rudberg (enligt Erik Gabriel von Rosén). Förmodligen är det nu som Spetsfleutgedacht 8’ (förutom i stora oktaven) ersätts med Fugara 8’ och Rohrfleut 4’ med en täckt Fleut 4’ (täckt).
- 1839 eller tidigare: Positivet plockas ned.
- 1850: Positivet sätts upp i Utö kyrka. I samband härmed förnyas troligen trakturmekaniken och spelbordet flyttas från orgelhusets baksida till framsidan. Positivet får också en bihangspedal. I anslutning till invigningshögtiden noteras: Kyrkan är försedd med ett Orgelwerk af 7 Stämmor. Sannolikt hade man alltså tagit bort en stämma, troligen Mixtur IV chor – en tidstypisk åtgärd.
- 1946: Renovering av orgelbyggare Anders Holmberg, Stockholm. Som rådgivare fungerar professor Otto Olsson, Stockholm. Den tidigare avlägsnade Mixtur IV ersätts med ny Mixtur II-IV chor, och Trompet 8’ bytes ut mot Salicional 8’. Positivet får också en elektrisk fläkt.
- 1972: Positivet restaureras av Bröderna Moberg, Sandviken, som rekonstruerar Mixtur IV och Trompet 8’. De senare ditsatta stämmorna Fugara 8’ och Fleut 4’ behålls liksom bihangspedalen. Stämning: korton. Kontrollant är Alf Linder som också spelar vid invigningen den 17 december 1972.
Nuvarande disposition:
| Manual C-d³ | Pedal C-g° |
| Kortfleut 8' | bihängd |
| Fugara 8' (1745/1800?) | |
| Principal 4' (fasad) | |
| Fleut 4' (1800?) | |
| Quinta 3' (eg. 2 2/3’) | |
| Octava 2' | |
| Mixtur IV chor. 1 1/3’ + 1’ + 4/5’ + 2/3’ (1972) | |
| Trompet 8’, B/D (1972) | |
| Sperrventil | |
| Kanaltremulant | |
| Noli me tangere |
Externa länkar och källor
- Utö kyrka 1966 (bild).
- Utö kyrka 2006 (bild).
- Utö kyrka i Riksantikvarieämbetets byggnadsregister.
- Stockholms läns museum: Utö kyrka.
- Utö kyrka.
- Utö hembygdsförening.
- Stockholms läns museum: Orgeln repareras (bild).
Litteratur och källor
- Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund 1973. ISBN 91-7114-046-8.
- Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm 1985. ISBN 91-7118-499-6.
- Einar Erici & R. Axel Unnerbäck: Orgelinventarium, Proprius förlag, Stockholm 1988. ISBN 91-7118-557-7.
- Birger Olsson: Olof Hedlund, orgelbyggare, Göteborgs universitet, Institutionen för musikvetenskap, GOArt (1998), ISBN 91-85974-48-X
- Tidskrift Orgelforum 2005, nr 2 sid. 78, ISSN 0280-0047
