Stenmård
Från Rilpedia
| ?Stenmård Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 stenmård
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| Familj: | Mårddjur Mustelidae |
| Släkte: | Mårdar Martes |
| Art: | Stenmård M. foina |
|
|
|
| §Martes foina Auktor: Erxleben, 1777 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Stenmården (Martes foina) är en art i familjen mårddjur.
Innehåll |
Utseende
Djuret har gråvitaktig bottenfäll och mörkbruna stickelhår. Benen är relativt kortare än hos skogsmården. Halsfläcken är rent vit och baktill kluven. Den övre kindtandens ytterrand är konkav. Kroppslängden är omkring 45 centimeter, exklusive svanslängden på omkring 25 centimeter. Vikten är upptill 1,3 kg för honan, 1,7 kg för hanen.
Utbredning, vanor
Stenmården förekommer i större delen av södra och i hela mellersta Europa och österut till Afghanistan. Den saknas i norra Europa, inklusive Storbritannien, men är vanlig i Danmark. Den håller sig gärna i närheten av människans boplatser (kallas därför även "husmår" på danska). Stenmården är nattaktiv, och söker sin daglega i övergivna räv-, ekorr- eller större fågelbon, men kan också bebo uthus eller vinden på ett boningshus.
Stenmården är i mellersta Europa känd för att bita sönder kablar och slangar i bilar. Detta beteende tros höra ihop med revirstrider mellan olika individer.
Föda
Stenmården tar framför allt smågnagare (i synnerhet åkersork) och fåglar. Fåglarna tas helst i samhällen, medan smågnagarna företrädesvis jagas på öppen mark. Dessutom tar arten igelkott, mullvad, hare, ekorre, fågelägg och insekter. I synnerhet på hösten äter den också bär och frukt.
Tidigare ansågs den som mycket skadlig då den ofta tog fjäderfä, något som emellertid har minskat i och med hönsproduktionens koncentration till större enheter. Dock anses den fortfarande som ett hot för tamduvor och i fågelodlingar. Den kan också orsaka skador på hus.
Fortplantning
Parningssäsongen äger rum i juli till augusti. Likt de flesta mårddjur har den fördröjd fosterutveckling, och de 1-5 (vanligen 2-3) ungarna föds i mars till början av april. De blir könsmogna vid ungefär 1 års ålder.
Referenser
- B. Jensen 1994. Nordens däggdjur ISBN 91-46-16576-2
- A. Bjärvall, S. Ullström 1995. Däggdjur ISBN 91-46-16576-2
- ↑ Martes foina på IUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group (1996). version 9 maj 2006.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Stenmård
