Från Rilpedia

Den här artikeln behandlar professorn Nils von Hofsten, för artikel om godsägaren och riksdagsmannen med samma namn, se Nils von Hofsten (1828-1912).

---

Nils Gustaf Erland von Hofsten, född 2 oktober 1881 i Uppsala, död där 18 januari 1967, professor i anatomi, senare zoologi och 1944-47 rektor för Uppsala universitet, känd för sitt engagemang inom genetik och rasbiologi. Medlem av släkten von Hofsten, far till statistikern Erland Hofsten. Gift 1909 med Elsa Berlin (1886-1929), 1932 med systern Carin Berlin (1893-1968).

Innehåll 1 Akademisk bana 2 Rasbiologin 3 Referenser 4 Huvudkällor

Akademisk bana

Efter studentexamen vid Beskowska skolan i Stockholm 1900 blev Hofsten 1907 filosofie doktor och docent. Hofsten inspirerades av Tycho Tullberg, professor i zoologi, till att intressera sig för de ryggradslösa djurens anatomi, embryologi och geografiska utbredning. Han studerade särskilt virvelmaskar (turbellarier) och hjuldjur (rotatorier). Hans doktorsavhandling från 1907 behandlade Turbellaria-arterna i Schweiz. Sommaren 1908 deltog han i Gerard De Geers expedition till Spetsbergen med båten Svensksund.

Han uppehöll professuren i jämförande anatomi i Uppsala 1909-11 och var konservator vid zoologiska museet 1920-21. År 1921 blev han professor i jämförande anatomi och var 1940-47 professor i zoologi, särskilt jämförande anatomi och histologi, allt i Uppsala.

1933-43 var von Hofsten prorektor, 1943-47 rektor för Uppsala universitet. Bland andra uppdrag kan nämnas ordförande i Lärdomshistoriska samfundet från 1935, ledamot av Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd 1935-53, av Befolkningskommissionen 1935-38 (ordförande i arvsbiologiska delegationen), ledamot och från 1947 ordförande i Svenska Linnésällskapet. Han blev medicine hedersdoktor i Uppsala 1944 och ända in på 1960-talet anlitades han vid statliga utredningar och lagförslag.

von Hofsten invaldes 1929 i Vetenskapsakademien.

Rasbiologin

Nils von Hofsten började tidigt intresssera sig för genetiken, och föreläste från 1916 i detta ämne i Uppsala. Dessa föreläsningar utvidgades så småningom till läroboken Ärflighetslärans grunder (två delar, 1927-31), vilken länge var den enda svenska läroboken i ämnet. Hans huvudintresse kom att inriktas på eugenik och befolkningsfrågor.

Från 1926 ända till 1953 var von Hofsten styrelseledamot vid Statens institut för rasbiologi; han blev 1933 vice ordförande för att från 1945 ta över ordförandeposten. Vid Rasbiologiska institutet utnyttjade han sina genetiska kunskaper främst beträffande tvångssteriliseringarnas eugeniska verkningar. Han bearbetade ett omfattande statistiskt material om steriliseringarna i Sverige och publicerade mängder av skrifter i detta ämne, till exempel Steriliseringsfrågan ur rasbiologisk synpunkt (1933).

I politiskt avseende var Nils von Hofsten en övertygad liberal och tog under sin tid som rektor bestämt avstånd från antisemitism och andra nazistinspirerade tendenser vid universitetet. Samtidigt tog von Hofsten för givet att samhället hade rätt att ingripa mot den enskildes fertilitet^[1]:

"Det ligger något motbjudande i att sinnesslöa människor får sätta barn till världen"^[2].

Referenser

1. ↑ Sven-Ove Hansson: Rashygienen i Sverige, Folkvett 1/1992
2. ↑ Pablo Lizama Farias: Statlig rasforskning, Södertörns högskola 2006

Huvudkällor

• Svenska män och kvinnor, band 3 (1946)
• Svenskt Biografiskt Lexikon, band XIX (1971)

Företrädare: Thore Engströmer

Uppsala universitets rektor 1943-1947

Efterträdare: Fredrik Berg