Nanna Svartz
Från Rilpedia
Nanna Charlotta Svartz, född 25 juli 1890 i Västerås, död 3 april 1986, var en svensk läkare och Sveriges första kvinnliga professor vid en svensk statlig högskola.
Nanna Svartz var dotter till läroverksadjunkten, filosofie doktorn i latin och grekiska, Anshelm Svartz och Anna född Moxén. Hennes fyra syskon var födda 1880–85 och de dog alla under perioden 1887–1904. Nanna Svartz hörde alltså till de alltför tidigt alltför erfarna och det kan ha bidragit till hennes stora personliga självständighet. Hon genomgick Västerås flickskola, men eftersom flickor inte kunde ta studentexamen i Västerås, flyttade föräldrarna till Stockholm där hon fick sin examen vid dåvarande Åhlinska skolan 1910. Skolans dåvarande rektor, Lydia Wahlström, skriver i sina memoarer att Nanna Svartz var den ena av endast två som dåvarande latinläraren Lisa Klingbom gav högsta betyg i latin under hela sin tjänstetid. Nanna Svartz föräldrar hade inte någon god ekonomi, och när det gällde yrkesval lär det ha bidragit att blivande maken Nils Malmberg (1890-1987, med dr, docent, professors namn, överläkare och chef på Barnsjukhuset Samariten, Stockholm) skulle läsa vid Karolinska institutet. Om hon valde samma bana skulle hon kunna ärva hans kursböcker. Att yrkesvalet var det rätta fick hon bland annat bevis på när hon gick histologikursen för professor Emil Holmgren, som ansåg henne utomordentligt väl lämpad för arbete med mikroskopiska preparat. Men detta var på 1910-talet och då hade kvinnliga medicinare ännu knappast någon tanke på att kunna erhålla akademiska högre tjänster i framtiden.
Nanna Svartz fortsatte sina studier och blev invärtesmedicinare med tjänstgöringar både på klinik och i laboratorium på Serafimerlasarettet under professorerna H C Jacobaeus och Israel Holmgren. Fram till år 1936 hade hon publicerat 62 artiklar inom invärtesmedicinen särskilt mag-tarmsjukdomar och ledsjukdomar. De 22 professorer i Karolinska institutets lärarkollegium som 1937 vågade sig på att rösta fram en kvinna var födda åren 1875–92. Att företrädaren Israel Holmgren och institutets dåvarande rektor Gunnar Holmgren var söner till kvinnosakspionjären Ann Margret Holmgren kan ha bidragit till en grundläggande insikt om att "Det går an". Nanna Svartz blev utnämnd enligt år 1937 gällande bestämmelser för en ordinarie professur vid statlig högskola. Hon tillträdde sin professur 1938.
Nanna Svartz deltog verksamt i planeringen av det nya Karolinska sjukhuset och kunde flytta in som första chef vid dess medicinska klinik. Som nybliven professor fick hon uppdrag av nobelkommittén att i skrift introducera nobelpristagaren i medicin Gerhard Domagk, som påvisade de antibakteriella effekterna hos prontosil, en sulfonamid. Nanna Svartz utvecklade i samarbete med AB Pharmacia salazopyrin, ett läkemedel som tillhör sulfonamidgruppen.
Under 1940-talet fick hon i uppdrag att planera Konung Gustaf V:s forskningsinstitut vars föreståndare hon var år 1948-60 och där hon bedrev forskning rörande de reumatiska sjukdomarna.
Dotter till en latinlärare som hon var hade hon mycket goda språkkunskaper och hade ett vidsträckt kontaktnät av kolleger i hela världen. Hon var under en period ordförande i International Society for Internal Medicine.
Vid ett besök i Moskva 1961 fick hon av en sovjetrysk kollega uppgifter som kunde tyda på att gåtan med Raoul Wallenbergs försvinnande skulle kunna föras närmare en lösning[1], men något resultat till följd av dessa uppgifter har ännu inte uppnåtts.
Källor
- ↑ Nanna Svartz: Steg för steg, Bonniers förlag, 1968 (ss 213-214)
- Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
