Från Rilpedia

För andra betydelser, se Ljusterö (olika betydelser).

Ljusterö Uppgifter år 2007, SCB
Län	Stockholms län
Kommun	Österåkers kommun
Landskap	Uppland
Församling	Ljusterö-Kulla
Landareal	6 205 ha
Högsta höjd	52 m.ö.h.
Folkmängd, permanent	1 591
Folkmängd, sommar ca	30 000
Landförbindelse	Vägverksfärja, fr. fastlandet vid Östanå
Läge GPS 84	59°31′33.7″N 18°37′24.9″O / 59.526028, 18.623583

Ljusterö, som ligger i Österåkers kommun, är den största ön i Stockholms skärgård utan broförbindelse med fastlandet.

Innehåll 1 Administrativ historik 2 Geologi 3 Natur 4 Historia 4.1 Norra och Södra Ljusterö 4.2 Namnet Ljusterö 4.3 Forntid 4.4 1300-talet 4.5 1500-talet 4.6 1600-talet 4.7 1700-talet 4.8 Säterier 4.9 Ålöns tegelbruk 4.10 Fartyg 4.11 Fiske 4.12 Ortsnamn 4.13 Större bebyggda öar i anslutning till Ljusterö 5 Offentlig sektor 5.1 Utbildning 5.1.1 Förskolor 5.1.2 Grundskola 5.1.3 Bibliotek 5.2 Vårdmottagning 5.3 Äldreboende 5.4 Kommunikationer 5.5 VA, sophantering och återvinningscentral 5.6 Brandförsvar 6 Kyrka och församlingar 7 Flerbostadsområden 8 Näringsliv 9 Sportanläggningar 10 Turism & sevärdheter 11 Ljusterö vindkraftpark 12 Bildgalleri 13 Övrigt 14 Referenser och fotnoter 15 Externa länkar

Administrativ historik

Ljusterö gamla socken var en egen kommun fram till 1967, då den gick upp i Österåkers kommun. År 1974 gick hela Österåkers kommun upp i Vaxholms kommun, men efter kommundelningen 1983 tillhör Ljusterö på nytt Österåkers kommun.

Geologi

Berggrunden tillhör det svenska urbergets äldsta formationer, de bergskedjor som bildades för 1500–800 miljoner år sedan och som under den senaste istiden för c:a 10 000 år sen slipades av när den upp till 4 km tjocka isen i olika perioder ökade i utbredning från nord-nordväst i riktning mot syd-sydost, vilket gett upphov till släta klipphällar med tygliga skrapmärken från stora stenar som var infrusna i isen, på företrädesvis nordsidan på Ljusterö och närliggande öar. När inlandsisen drog sig tillbaka vid tiden ungefär 8000 f. Kr. låg skärgården djupt under den dåtida havsnivån och landhöjningen inleddes som pågår än idag med ungefär 0,5 cm per år. Man kan vid jordskärningar på 3-4 meter i skogen långt från strandlinjen hitta snäckor i jorden från tiden när Ljusterö var havsbotten. Stora delar av Ljusterö har en mycket kalkrik jordmån. Först för c:a 1000 år sen d.v.s. under Vikingatid (800-1050 e. Kr.) hade större öar bildats av de högsta höjderna som kunde utgöra boplaster. Fram till för bara något hundratal år sedan var Ljusterö delad i två öar, norra och södra Ljusterö vid Mjölnarström, även om man kunde vada över. Uppdelningen i Södra och Norra Ljusterö har behållits sen dess. Östra Lagnö i den norra delen av Ljusterö är skild från övriga Ljusterö men räknas som tillhörande Ljusterö fastland genom broförbindelsen vid Klintsundet^[1].

Natur

De obebyggda delarna av Ljusterö består huvudsakligen av skog. Terrängen är svagt kuperad av bergsformationer med höjder på maximalt 20-25 m.ö.h. och mellanliggande relativt stora partier med bördigt slättland som till största delen är uppodlad eller utgör ängs- och betesmark. Enstaka högre bergsformationer finns på södra Ljusterö där Ljusterö huvud utgör öns högsta punkt med 52 m.ö.h. Det finns 15 namngivna insjöar på Ljusterö; Insjön (vid östra Tranvik), Flyn, Tappen, Mjölnarsjön, Kavelsjön, Kärren, Stupsjön, Måssjön, Sundviksjön, Kyrksjön, Skären, Mörtsjön, Kobban, Fladen och ytterligare en med namnet Insjön (på Östra Lagnö). Skärgårdsstiftelsen äger och förvaltar mark i två områden som bildar Östra Lagnö-Själbottna naturreservat med en markareal på totalt 155 ha. I naturreservatet liksom vid Bössarvikens norra strand på norra Ljusterö och på många andra platser finns en unik flora.

De flesta landlevande större däggdjur som finns på fastlandsidan i Roslagen finns också representerade på ön som hare, räv, grävling, rådjur och älg. Havsörnsbon finns på eller i närheten av Ljusterö.

Historia

Ljusterös äldsta historia och kultur präglas av näringarna jordbruk, jakt och fiske där fisket med närheten till fiskerika vatten under lång tid var en mycket viktig del i befolkningens försörjning. Senare när skog röjdes successivt och förvandlades till odlingsbar mark kom jordbruket att svara för huvuddelen av försörjning.

Norra och Södra Ljusterö

Ljusterös historia är fram till 1800-talet till stor del uppdelad i Norra Ljusterö och Södra Ljusterö, eftersom landhöjningen ännu inte hade skapat en sammanhängande ö.

Namnet Ljusterö

Ljusterö nämns i skrift 1322 som Sudhralyustra i betydelsen "södra ljuster". Södra ljuster har förklarats med att Ljusterös två sydligaste spetsiga uddar liknar formen av ett ljusters spetsar med hullingar ^[2] utan att en källa uppgivits. Förklaringen är osäker. På 1300-talet fanns inte den typen av noggrannt uppmätta kartor, speciellt inte i skärgården, som erfodras för att se likheten med ett ljusters form. Ljuster var förr i tiden ett vanligt fångstredskap för fisk, speciellt för ål, vilket ligger närmare till hands som förklaring till namnet.

Forntid

Redan under vendeltiden (cirka 550 e.Kr.) fanns det en fast befolkning på Ljusterö. Spåren av gamla gravar är ännu i dag synliga intill flera av byarna på ön. De äldsta fynden är från byn Bolby på södra Ljusterö där man för c:a 100 år sen grävde ut en stor grav från järnåldern, men som dessvärre visade sig vara tom. Uppe på den nordligaste delen av norra Ljusterö, vid gården Sillinge, fann drängen Josef Jansson år 1923 två utsökt vackra och ovanliga guldarmringar, tillverkade av snodda och tvinnade guldtenar och med en sammanlagd vikt på närmare 0,4 kilo. Ringarna lämnades till Historiska museet.

1300-talet

1301 stadfäste kung Birger Magnusson ett byte av jord mellan Ambjörn Sixtensson och Karl Gregersson (Läma), i bytet ingick Södra Ljusterö, nämnt som Sydra Lystra.

1322 nämns när ärkebiskop Olof Björnsson bytte sina gårdar i Valla mot Nils Ambjörnssons ö Sudhralyustra. Ljusterö var då två öar, norra och södra. (Nils Ambjörnsson var son till Ambjörn Sixtensson).

1500-talet

Norra Ljusterö blev under senare delen av 1500-talet förlänat till greve Per Brahe d.ä. på Rydboholms slott. År 1641 blev fältmarskalk Lennart Torstensson genom donationsbrev innehavare av hela Norra Ljusterö. Hans änka, Beata De la Gardie, var periodvis bosatt på Väsby säteri.

I den äldsta bevarade fogderäkningen för Värmdö skeppslag från 1535 är bland andra följande sex gårdar på Ljusterö omtalade: Bolby, Väsby, Ösby, Gärdsvik, Inneby och Mörtsunda. Gärdsvik och Inneby finns belagda ännu tidigare.

År 1535 omtalas 28 skattebönder på Ljusterö, (18 på Norra Ljusterö och 10 på Södra Ljusterö). Under de nästa 40 åren tillkom bara två gårdar, men mellan år 1632 och år 1719 fördubblades gårdarna, till cirka 100.

1600-talet

I början av 1600-talet fanns det 3248 fjärdingar motsvarande cirka 406 tunnland eller 200 ha uppodlad mark. 1606 förlänades Södra Ljusterö till Erik Göransson Tegel, son till Erik XIVs rådgivare Jöran Persson.

1700-talet

Under 1700-talet ingick både södra och norra Ljusterö i Värmdö skeppslag och Värmdö socken. Aktuella fjärdingar var Södra Ljusterö, Norra Ljusterö och Svartsjö. Ännu år 1719 löd Lagnöområdet och Siarö under Åkers skeppslag och Riala socken.

År 1719 hade hela Stockholms skärgård en befolkning på totalt cirka 2800 personer, varav cirka 700 personer bodde på Ljusterö^[3]. Runt 400 av dem kan identifieras till namn, framför allt i mantalslängder. Den uppodlade marken hade ökat till cirka 250 hektar, och de största gårdarna fanns vid Bolby, Gärdsvik och vid Mellansjö. Slog skördarna fel kunde man få skördebidrag. År 1719 fick flera bönder råg till utsäde från Stockholms slottsmagasin.

Säterier

• Hummelmora säteri
• Marums säteri finns nämnt som Värmdö skeppslags största höproducent i början av 1700-talet.
• Väsby säteri

Ålöns tegelbruk

Marums lantbruksgård köptes på 1730-talet av den välbärgade Stockholmshandlaren Hans Lenman. På ön Ålön väster om Ljusterö, som ingick i Marums gårds mark, anlade han ett tegelbruk. Marums gårds herrgårdsbyggnad som byggdes på 1740-talet är uppförd i tegel från Ålöns tegelbruk.

Fartyg

År 1715 fanns en skuta om 80 läster, 28 kajutbåtar (30 läster) och 12 skötbåtar.

Fiske

Fiske med not var en stor näring. Stornoten ägdes gemensamt av byn och man hjälptes åt att fiska. Färsk och salt fisk kunde bytas mot spannmål. En tunna saltsill (cirka 125 liter) byttes mot två tunnor råg. Man deltog också i det säsongsbundna fisket i ytterkärgården efter torsk och strömming vid Horsten och Grönskär.

Ortsnamn

Samtliga ortsnamn på Ljusterö har sitt ursprung i enskilda byar eller större gårdar.

Huvudorten är Linanäs på södra Ljusterö. Övriga ortsnamn med relativt tät bebyggelse är främst; Kårnäs, Tranvik, Staveström, Stensvik, Grundvik, Hummelmora, Lillström, Kårboda, Marum, Västernäs, Öran, Laggarsvik, Bolby, Väsby strand, Ugglan,Knektudden, Arnö, Mellansjö, Nolvik, Åsättra, Lervikstorp, Ängsvik, Dragboda, Inneby, Gärdsvik, Sillviken, Hästhede, Svedlandet, Västra Langö (väster om Klintsundet) och Östra Lagnö.

Större bebyggda öar i anslutning till Ljusterö

Örsö, Edö, Västerholmen, Hummelmoraön, Ålön och Siarö.

Offentlig sektor

Utbildning

Förskolor

1 förskola i kommunal regi med 2 avdelningar vid Mellansjö. 1 fritidsgård vid Ljusterö skola.

Grundskola

1 grundskola i kommunal regi vid Mellansjö.

Bibliotek

Biblioteksfilial i Ljusterö skola.

Vårdmottagning

1 deltids distriktsköterskemottagning med läkare i Mellansjö.

Äldreboende

1 anläggning i kommunal regi^[4].

Kommunikationer

Ljusterö är starkt beroende av en reguljär färjeförbindelse. Sedan 11 november 1955 finns en vägverksfärja mellan mellan Småskärsudden på Ljusterö och Östanå på fastlandet, avstånd cirka 0,63 distansminuter. Innan den nuvarande avgiftsfria färjeförbindelsen upprättades fanns det tidigt många privata företag som mot avgift erbjöd transporter till och från ön, inkluderat transporter av fordon. Båt- och färjeförbindelser fanns tidigt vid Mörtsunda brygga, Tranvik och Linanäs.

Från Stockholm och Vaxholm finns båtförbindelse med skärgårdsbåtar. Waxholmsbolaget trafikerar ett flertal bryggor på Ljusterö, såsom Grundvik, Linanäs, Väsbystrand, Stensvik, Laggarsvik, Åsättra och Hummelmora. Blidösundsbolaget trafikerar Ljusterö med S/S Blidösund veckoslutsdagar fredag-söndag under sommaren.

SL trafikerar ön med busslinje 626.

VA, sophantering och återvinningscentral

Ett begränsat området på Södra Ljusterö i Linanäs är anslutet till kommunal dricksvattenförsörjning från fastlandet. Avlopp med eget reningsverk. Fastigheterna på Norra Ljusterö tar dricksvatten från borrade eller grävda brunnar. Enskilda avlopp. Sophämtning sker via Österåkers kommun. Återvinningscentral vid Brännbacken i Åkersberga. Grovavfall hämtas på ön 2 ggr per år för vidare transport till Brännbacken. Återvinningsbehållare för glas och papper vid färjeläget på Ljusterö.

Brandförsvar

Ljusterö har ett eget brandförsvar, anslutet till Storstockholms Brandförsvar med brandstation vid Lillström. Tidigare hade man endast ett sk. brandvärn men numera finns alltid 5 deltidsbrandmän beredda. De rycker ut främst vid bränder men även vid många andra sorters olyckor. Deltidsbrandmännen har exempelvis utrustning och utbildning på att använda defibrillator och larmas därför ut vid akuta hjärtstopp i väntan på ambulans.

Kyrka och församlingar

Ljusterö tillhör sedan 1997 Ljusterö-Kulla församling. Ljusterö kyrka med prästgård ligger vid Mellansjö, tre kilometer från färjeläget på norra Ljusterö.

Den åttakantiga vitmålade träkyrkan uppfördes ursprungligen 1751-55 som ersättning för det kapell som byggdes på slutet av 1500-talet som hade en fristående klockstapel. Kapell, klockstapel och prästgård finns angivna på Johan Nessners kartor från år 1726 och år 1733. Kyrkan fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1894, då också kyrktornet tillkom som ersatte den tidigare fristående klockstapeln.

Flerbostadsområden

• Bostadsrättsföreningen Ljusterö Torg. 10 st 2-våningshus med totalt 52 lägenheter i anslutning till Ljusterö torg. Föreningens markareal: xx ha.
• Bostadsrättsföreningen Roslagens Pärla. 15 st lägenheter fördelade på olika typ av hus vid Västra Lagnö. Föreningens markareal: 2 ha (sjötomt).

Näringsliv

Ett 80-tal småföretag finns registrerade på Ljusterö, de flesta med 1 upp till 3 anställda. Många av företagen utgörs av bygg- och markberedningsföretag, hantverkare, små och medelstora båtvarv, rörmokare, glasmästare, målare, elektriker, mäklarföretag, hårvårdsföretag m.fl. samt ett mindre antal konsthantverkare. På Ljusterö finns också ett antal aktiva lantbruk med djurhållning. Många bofasta pendlar till arbeten på fastlandet över dagen eller kombinerar sin verksamhet på ön med arbete på fastlandet.

Ljusterö har två centra, Ljusterö torg mitt på Ljusterö cirka tre kilometer från färjeläget med livsmedelsbutik, postkontor, bankservice, frisör, olika typer av butiker, mindre tjänsteföretag och en restaurang. Det andra centret ligger vid Linanäs på södra Ljusterö med flera restauranger och en stor betongbrygga för den reguljära skärgårdstrafiken till Ljusterö. En större brädgård som även för ett begränsat sortiment med övriga byggvaror finns mitt på ön vid Mjölnarström.

Sportanläggningar

• Ljusterö golfbana vid Väsby. 18-hålsbana, driving range, övningsgreen och puttinggreen.

Turism & sevärdheter

• Turistinformation finns tillgänglig vid Ljusterö torg.
• Gästhamn med ett 10-tal bryggplatser (1-4 m vattendjup) och sjöbränslestation vid Klintsundet.
• Skärgården rakt österut utanför Ljusterö tillhör några av de mest berömda områdena i Stockholms skärgård med oändligt många öar med släta klipphällar och vindskyddade vikar för båtlivet, däribland Kallskärs skärgård, Ängsskärs skärgård, Lygna skärgård, Stora Nassa skärgård, Lilla Nassa skärgård, Gillöga skärgård och längst ut Svenska Högarna för att bara nämna några i den yttre skärgården. Många ögrupper inom dessa områden är s.k. fågelskyddsområden som inte får beträdas under häckningsperioder som finns angivet i båtsportkorten. I den inre delen av skärgården omkring farleden nord-syd finns också många fina öar inom ett avstånd på tio distansminuter från Ljusterö. Klintsundet mitt på Ljusterö med en öppningbar bro mellan Västra och Östra Lagnö utgör ett populärt stopp för båtfolket från fastlandet för tankning och den sista bunkringen före vidare färd ut till den yttre skärgården. Vintertid när isen lagt sig är fjärden Gällnan utanför Klintsundet öster om Ljusterö ett populärt område för långfärdsskridskoåkning.
• Naturreservat. Längst upp på den norra delen av Östra Lagnö finns ett stort naturreservat som förvaltas av Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län.
• Den norra stranden i det inre av Bössarviken med ett stort bestånd av bland annat orkidéväxterna Adam & Eva. Där finns också ett stort antal mycket gamla och välväxta ekar, där den största har en ålder av c:a 350 år.
• Ljusterö huvud. Från utsiktsberget Ljusterö huvud på västra sidan av ön har man vid klart väder ett siktavstånd på c:a 3 mil och kan se stora delar av Furusundsledens södra del. Mot sydväst kan man skönja Globen i Stockholm. På bergstoppen finns resterna av ett stort betongfundament för kanoner som byggdes samtidigt med Siaröfortet under andra världskriget.
• Siaröfortet. På den västra sidan av Norra Ljusterö i Furusundsleden finns Kyrkogårdsön med Siaröfortet, en ö med sex gamla luftvärnsbunkrar från andra världskriget som är ett populärt utflyktsmål med anordnad guidad visning. På Kyrkogårdsön finns ett vandrarhem som drivs i STF:s regi.
• Marums gård. Marums gårds mangårdsbyggnad är en vitmålad större herrgårdsbyggnad i sten i tre våningar. Den enda större herrgårdsbyggnaden på ön. Gården är byggnadsminnesförklarad sedan 1983.
• Ljusterö kyrka.
• Ljusterö hembygds- & båtmuseum i Mellansjö.
• Björklidens gårdsmuseum vid Åsättra med samlingar från ett självförsörjande skärgårds liv. Även en tele-avdelning med bl.annat telefoner, växlar, datorer och radioapparater.
• Konsthantverk (keramik och textil) i Mjölnarströms gamla skola.

Ljusterö vindkraftpark

På våren 2008 presenterades en plan på uppförande av ett stort antal vindkraftverk på Ljusterö på privata lantbruksfastigheter. Totalt handlade det om 23 st vindkraftverk med 2 MW generatoreffekt per kraftverk som beräknats kunna leverera totalt 126 500 MWh el-energi per år. Idag (2008) finns ett vindkraftverk på knappt 1 MW generator effekt på en privat lantbruksfastighet och ytterligare ett verk på samma fastighet planeras stå klart i början på 2009. Om bygglovsansökningarna och miljökonsekvensutredningarna godkänns för övriga kraftverk beräknas dessa vara på plats inom en 3-årsperiod räknat från hösten 2008. De nya kraftverken får en tornhöjd på 100 m och en totalhöjd över marknivå inklusive rotor på 150 m. Planerna på att uppföra ett så stort antal stora vindkraftverk i skärgårdsmiljö mötte ett kraftigt motstånd från många fastighetsägare på ön när det blev allmänt känt i mitten på 2008, vilket på hösten 2008 ledde till att en ideell föreningen grundades (med namnet "För Ljusterö natur och miljö") med syfte att värna om Ljusterös natur och miljö med som första mål att stoppa en vindkraftsutbyggnad enligt presenterad plan. Ett stort antal vindkraftverk ute i skärgården strider principiellt mot de riktlinjer^[5] för placering av vindkraftverk i Stockholmsregionen som utarbetats av Länsstyrelsen i Stockholms län och som presenterades i december 2007. Förutsättningarna för vindkraftverk inom Österåkers kommun utreddes av SWECO under 2008 på uppdrag av kommunen. Rapporten utgör en del av kommunens beslutsunderlag liksom Österåkers översiktsplan som fastställdes 2006.^[6] Kommunen beräknas kunna ta ett beslut i vindkraftfrågan i slutet av 2009. Tillsvidare har kommunen aviserat att tillstånd för ett mindre antal vindkraftverk kan bli aktuellt i tre områden, två på fastlandet och ett mindre område på Ljusterö i anslutning till befintligt vindkraftverk.^[7]

Bildgalleri

Ljusterö kyrka vid Mellansjö. Foto: Mars 2008.	Flerhundraårig Ek vid Bössarviken, Norra Ljusterö. Foto: Maj 2008.	Klintsundet, "porten mot den yttre skärgården" och den öppningsbara bron mellan Västra- och Östra Lagnö. Foto: Juni 2008.	Marums gård, huvudbyggnaden. Foto: Juli 2008.
Utsikt från Ljusterö huvud över Furusundsleden norrut. Foto: Juli 2008.	Knölsvan med ungar på södra Ljusterö.	Marknad vid Linanäs brygga. Foto: Juli 2008.

Övrigt

• Ljusterö är den längsta sammanhängande ön i Stockholms skärgård, inräknat den fasta broförbindelsen mellan Västra Lagnö och Östra Lagnö vid Klintsundet. Från den nordligaste udden till den sydligaste är det c:a 30 km.
• Det kortaste avståndet till fastlandet är c:a 850 meter, mellan Småskärsudden och Ennäsudden.

Referenser och fotnoter

1. ↑ Bron mellan Västra och Östra Lagnö är en manuellt öppningsbar svängbro, benämnd Klintsundet. Segelfri höjd vid stängd bro 3 meter. Se även Sjöfartsverket.
2. ↑ Nationalencyklopedin.
3. ↑ Stockholms skärgårds befolkning på 1700-talet enligt Bertil Hedenstierna.
4. ↑ Görjansgården Servicehus, Mellansjö.
5. ↑ Länstyrelsens planeringsunderlag för vindkraft i Stockholms län. Rapport 2007:12, dec. 2007. ISBN 978-91-7281-259-8
6. ↑ Österåkers översiktsplan, 2006. PDF, 13 Mbyte.
7. ↑ Pressmeddelande Österåkers kommun, 13 februari 2009.

Externa länkar

• Myndigheter och lokal offentlig sektor:
  • Österåkers kommuns webbplats.
  • Ljusterö brandstation.
  • Distriktssköterskemottagning Ljusterö
• Kommunikationer och gästhamnar:
  • Vägverkets färjetrafik -> Tidtabeller -> Ljusteröleden.
  • Vaxholmsbolaget, båttrafik Stockholms norra skärgård -> Tidtabeller.
  • Blidösundsbolagets webbplats.
  • Svenska gästhamnar -> Klintsundet
• Föreningar och institutioner med anknytning till Ljusterö och Stockholms skärgård:
  • Ideella föreningen för Ljusterö natur och miljö
  • Ljusterö hembygdsförening.
  • Björklidens gårdsmuseum.
  • Stockholms läns museum.
  • Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län, Själbottna och Östra Langö.
• Näringsliv och privatägda sportklubbar:
  • Skärgårdskontoret Ljusterö AB.
  • Ljusterö företagarförening.
  • Ljusterö Golfklubb.
• Övrigt webbplatser om Ljusterö:
  • Östra Lagnös egen webbplats.
• Etablerade webbplatser som förmedlar stuguthyrning i Stockholms skärgård:
  • Destination Stockholms skärgård, stuguthyrning.
  • Stugvision, stuguthyrning i Sverige.