Ljuster
Från Rilpedia
Ett ljuster är ett vasst, spjutlikt eller gaffelliknande, oftast hullingförsett redskap att jaga fisk, främst ål.
Man skiljer på ljuster där fisken spetsas och s.k. sågljuster där fisken fastnar mellan hullingförsedda tänder. Ett annat redskap har varit ålsax, ett saxliknande redskap som greppade om fisken, dessa redskap är fästa vid en stång av trä anpassade till vattendjupet vid fångstillfället. Det var smederna i de kustnära samhällena som smidde och utvecklade ljustren i samråd med den fiskande ortsbefolkningen. Ett av dessa för sin form och funktion vedertagna ljustren utvecklades i Blekinge och benäms blekingeljuster. Breda ljuster (ca 400mm) användes på sand tång och gräsbotten medan de smalare användes på stenbotten.
Ljustring (fångstmetoden)har utförts på dagen med en typ av vattenkikare så att fångstmanen kunde se sjöbottnen genom vattnet. På natten har man använt stormlyktor typ Primus och en blank metallskärm vilken riktade ljuset mot sjöbottnen. Vintertid var det ljustring på isen. Ett cirka 40 cm cirkulärt hål höggs upp, fångstmanen började slå mot botten lodrätt varefter han stötte ljustret mot sjöbottnen i allt vidare cirklar.
Numera är fiske med denna typ av redskap förbjudet i Sverige.[1] I Blekinge skärgård kallades fångstmetoden "hotta", man "hottade" ål. Redskapet med ljuster kallades "hottestång".
