Knölsvan
Från Rilpedia
| ?Knölsvan Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
.jpg) Knölsvanspar
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Andfåglar Anseriformes |
| Familj: | Egentliga andfåglar Anatidae |
| Underfamilj: | Anserinae |
| Tribus: | Svanar Cygnini |
| Släkte: | Cygnus |
| Art: | Knölsvan C. olor |
|
|
|
| §Cygnus olor Auktor: Gmelin, 1789 |
|
| Synonymer | |
|
Polsk svan (Cygnus immutabilis) |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Knölsvan (Cygnus olor) är en stor andfågel som tillsammans med sångsvan är de enda häckande svanarna i Sverige.
Innehåll |
Utseende
Knölsvanarna är runt 140 cm långa och har ett vingspann på drygt 2 meter. De har en stor kropp och en lång böjlig hals, litet huvud, svartgrå ben, simhud mellan tårna som också är kloförsedda. Adulta hanar väger i snitt 12 kilo vilket gör att de hör till de tyngsta fåglarna som kan flyga. De vuxna fåglarna har en vit fjäderdräkt, och näbben är orange och svart. Mot ögat, som har en svart orbitalring, bildar näbbroten en svart triangel med spetsen mot ögat. Den har också en svart knöl på ovansidan av näbbroten. Könen är lika men hanens näbbknöl är större. Ungfåglarna är gråbrunvita och har först en gråsvart näbb som blir mer och mer skär. De anlägger vit fjäderdräkt under det första levnadsårets sommar eller under det andra levadsårets höst.
Det förekommer sällsynt en recessiv genetisk mutation som gör att knölsvanens pulli blir vita och de adulta fåglarnas fötter grå eller rosa. Dessa svanar kallas ibland för polsk svan och den brittiske naturalisten William Yarrell beskrev den felaktigt, som en egen art, Cygnus immutabilis, 1838.
Utbredning
Knölsvanen lever främst i Europas tempererade områden och i Asien så långt österut som till Kina. Den lokala populationen i Primorje kraj är utdöd. På flera platser runt om i världen har den introducerats. Exempelvis i Nordamerika där det finns vilda populationer runt Stora sjöarna och i vissa områden i östra USA. Andra introducerade populationer finns i Japan, Västaustralien och i Sydafrika. Den vilda populationen i Marocko härrör från förymda exemplar. Den har också introducerats på Färöarna men den populationen är utdöd. Det förekommer både knölsvanspopulationer som är flyttfåglar och som är stannfåglar. Trots sin stora utbredning anses arten vara monotypisk och delas inte upp i några underarter.
Utbredning i Sverige
I Sverige förekommer de runt kusterna och i vassrika sjöar från Skåne till mellersta Norrland.
Biotop
Deras boplatser är gjorda av vass och ligger på vassbäddar, på bankar i grunda sjöar eller direkt på land och främst då på öar. De häckar även längre ut i skärgården på kala skär och holmar.
Häckning och beteende
Samma par häckar på samma plats år efter år och båda föräldrarna hjälps åt att ta hand om äggen och senare ungarna. I maj och juni lägger knölsvanen 5-9 grågröna ägg som ofta har ganska djupa fåror i skalet. Äggen ruvas i mellan 34-38 dygn och sedan lämnar ungarna boet efter bara några dygn. Flygfärdiga blir de först efter cirka 120 dygn.
Svanarna håller mycket hårt på sina revir och kan till och med attackera människor om man kommer för nära.
Föda
De äter vattenväxter som de "betar" från sjöbotten och som de kan nå med hjälp av sina långa halsar.
Folktro
En gammal legend förtäljer att knölsvanen lever sitt liv i stumhet men att den vid dödsögonblicket utbrister i en hjärtskärande vacker sång. Denna historia är ursprunget till uttrycket svanesång.
Hybrid: knölsvan X sångsvan
Andfåglar bildar oftare än många andra ordningar blandpar vilket kan resultera i hybrider.(Gray 1958[2], Scherer & Hilsberg 1982[3]) I områden där häckningsförekomst av knölsvan och sångsvan (Cygnus cygnus) överlappar varandra eller i fångenskap där båda arterna finns, förekommer sällsynt hybrider.
Utseende och läte
Hybriden (knölsvanshane X sångsvanshona) är utseendemässigt så pass avikande från de båda arterna att fältbestämning inte bör var svårt, medan exempelvis juvenil hybrid (sångsvanshane X knölsvanshona) i det närmaste är identisk med knölsvan i samma dräkt.
knölsvanshane X sångsvanshona
Merparten av denna hybrids yttre karaktärer överensstämmer med sångsvanen. De är i snitt större än båda sina föräldraarter och de väger också mer i snitt. Som pulli är dessa pärlgrå och liknar sångsvanen i samma dräkt. Juvenilen är grå, också den likt sångsvanen. Adult fåglars fjäderdräkt är helvita och den har svarta ben, gul orbitalring och brun iris. Den håller halsen som en sångsvan. Den främsta diagnostiska karaktären hos de adulta fåglarna är näbbens form och färg. Näbbens form påminner om sångsvanens och den saknar knölsvanens knöl. Från och med andra levnadsåret får den ett rosa tvärband innanför den svarta näbbnageln. Den anlägger också en stor gul fläck på vardera sidan om näbben mot näbbroten till, medan resterande delar av näbben är svart. Längden på stjärtfjädrarna är intermediära i förhållande till de båda föräldraarterna. Även dess läte är ett mellanting mellan sångsvanens rop och knölsvanens grymtande läte.
knölsvanshona X sångsvanshane
Merparten av denna hybrids yttre karaktärer överensstämmer med knölsvanen. De är i snitt större än båda sina föräldraarter och de väger också mer i snitt. Innan de når adult ålder är dessa hybrider i det närmaste identiska med knölsvan. Den adulta fågelns näbb visar dock samma färgning som hybriden (knölsvanshane X sångsvanshona) men den har en knöl som en knölsvan om än mindre. Den håller halsen som knölsvan och stjärtpennans form överensstämmer med knölsvanen.
Övrigt
Knölsvan är Östergötlands landskapsdjur och Landskapsfågel.
Bildgalleri
 Knölsvan, huvudet med karaktäristisk näbbknöl. |
.jpg) Ett övervintrande knölsvanspar. Vissa knölsvanar övervintrar så länge det finns öppna vattenytor. Notera skillnaden i näbbknölsstorlek mellan könen. |
 Knölsvan i arttypisk omgivning, vid vasskanten. |
 En häckande hona på en stor vassbale. |
 Svanungar. |
 En mycket ung knölsvan. |
 En svan med sex ungar, som redan hunnit växa till sig. |
 En knölsvan under sin första vinter. Notera den gråbruna fjäderdräkten och dess gråa näbb |
 En knölsvan som breder ut sina långa vingar. Svanar är de fågelarter som har flest fjädrar av alla fåglar. |
 Svanen landar alltid på en vattenyta där den använder sina utbredda simfötter som vattenskidor tills farten reducerats så mycket att den sjunker ner i vattnet. |
 När knölsvanen känner sig hotad, eller ska hävda sitt revir, lyfter den vingarna och sänker huvudet. Ibland framstöter den också väsningar. |
 En "lugn" knölsvan. Notera den långa uppstickande stjärten som är en skillnad i profil mellan knölsvan och sångsvan. |
 Knölsvan. |
 |
 Knölsvan med ungar. |
Referenser
Noter
- ↑ BirdLife International 2004. Cygnus olor. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061010
- ↑ Gray, A.P. (1958) Bird hybrids - a checklist with bibliography, L Cunningham LTD Bucks
- ↑ Scherer & Hilsberg (1982) Hybridisierung und Verwandtschaftsgrade innerhalb der Anatidae - eine systematische und evolutionstheoretische Betrachtung, Journ. für Orn. Bd 123:357-380
Källor
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag. ISBN 91-34-51038-9
- Wahlberg, T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
- Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
- Mathiasson, Sven (1992) Hybrider mellan knölsvan och sångsvan, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Årstryck 1992, sid:43-59
Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Knölsvan - Läte
- Wikimedia Commons har media som rör Knölsvan
- Sveriges Ornitologiska Förening
- Dansk ornitologisk forening
- Artportalen: Dagens fågel - senaste observationerna - bilder
