Kurck
Från Rilpedia
Kurck, Kurke, var en medeltida frälseätt från Finland, vars namn upptogs via en spinnsida vilken gren erhöll friherrelig värdighet och introducerades på nummer 16.
Innehåll |
Äldre ätten Kurck (Kurke)
Kurck är en adelsätt, känd från 1300-talet i Finland och sannolikt härstammande från underlagmannen Jakob Korke, eller Kurke, som är nämnd 1362-83. Namnet Kurke eller Korke, sedermera Kurck, kommer av finska "kurki", trana, som i början av 1400-talet återfinnes i sigillet för en av bärarna av detta namn, riddaren och häradshövdingen i Frösåkers härad Nils Kurke som var gift med Cecilia Filipsdotter (Folkungaättens oäkta gren).
Jakob Korkes sätesgård var Niemenpää i Vånå. På 1400-talet nämns (1418) en Jeppe Kurke, vars son Klas Kurke 1457 omnämns som fogde på Åbo slott och 1470 i Tavastland. Han förde i likhet med fadern ett svärd i vapnet liksom den på Niemenpää 1418 bosatte Henrik Svärd. Klas Kurke blev i sitt äktenskap med Elin Jönsdotter (Stenbock) far till biskop Arvid Kurck med vilken den finska ätten Kurck utslocknade på svärdssidan 1522. Arvid Kurck sympatiserade med Gustav Vasa i hans kamp mot Kristian II av Danmark. När han insåg att detta var känt för Kristian, flydde han till Sverige för att undgår Kristians hämnd. Skeppet förliste dock vid Öregrund, och alla på skeppet drunknade den 23 maj 1522.
Yngre ätten Kurck
Biskop Arvid Kurck hade en till namnet okänd halvsyster. Hon blev gift med Knut Eriksson (två sjöblad) som 1498 skrev sig till Laukko i Vesilax.
Knut Eriksson blev sedermera riksråd och lagman och räknas som anfader till den svenska ätten Kurck. Han var född i Småland och adlades troligen av Sten Sture den äldre. Knut var 1491 häradshövding i Österbotten och blev riksråd senast 1503. Han nämns som lagman i Satakunda och Österbotten 1511-35, efter delningen av Norrfinne lagsaga. Knut ingick i den delegation som 1524 sändes till Novgorod för att stadfästa 1510 års fredsavtal.
Knut Eriksson var död 1539 och uppnådde hög ålder. En son till honom inskrevs 1513 vid universitetet i Rostock med namnet Jacobus Koork och en dotter, som troligen hette Birgitta, blev abbedissa i Nådendals kloster.
Sonen Jöns Knutsson Kurck, d. 1577 eller 1578, efterträdde 1535 fadern som lagman med blev avsatt 1569 av Johan III. Han ärvde biskop Arvid Kurck. Gården Laukko blev en av de svenska ätten Kurcks stamgods. Sonen Knut föddes i andra äktenskap med Ingeborg Tott (av Skedebo).
Knut Jönsson Kurck, d. 1597 eller 1598, var ryttmästare i den finska adelsfanan och blev 1593 häradshövding i Satakunda. Gift med Brita (Bengtsdotter) Gylta. Gården Hedensö i Näshulta sn, Sörmland, kom till Kurck via Brita.
Jöns Knutsson Kurck 1590-1652 var president och riksråd. I hans tid blev ätten Kurck först introducerad under nr. 4 i riddarklassen (1625) och senare upphöjd till friherrlig värdighet (introd. 1652, utdöd 1937). Adliga ätten Kurck nr. 4 ströks därmed ur matrikeln.
Greve Kurck
Arvid Fredrik Kurck, 1735-1810, erhöll 1797 grevlig värdighet utan att introduceras.
Källor
- Svenskt biografiskt lexikon, bd 21.
- Äldre svenska frälsesläkter I:1 s 45 f, I:3 s 257.
- Hans Gillingstam, "Den friherrliga ätten Kurcks ursprung", Genos 1964:2.
