Från Rilpedia

Johan Tunberger, född 1944, är en svensk ämbetsman och journalist som är aktiv som debattör och konsult inom försvarsfrågor. Tunberger var under många år verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), dess föregångare Försvarets forskningsanstalt (FOA) och under en period vid Försvarets radioanstalt (FRA).^[1]

Biografi

Tunberger genomförde delar av sin värnpliktstjänstgöring som journalist vid tidningen Arménytt. Han studerade därefter internationella relationer vid London School of Economics (LSE), och tog senare en svensk filosofie kandidatexamen i historia och statskunskap.

Efter sin tid på LSE började han arbeta på Svenska Dagbladet (SvD), inledningsvis som översättare av nyhetsmaterial från New York Times och senare på utrikesredaktionen. Efter att ha börjat skriva artiklar i SvD om försvars- och säkerhetspolitik, blev han 1976 informationssekreterare till den moderate försvarsministern Erik Krönmark under regeringen Fälldin I, och återvände till posten under regeringen Fälldin II.

Tunberger började därefter arbeta vid FOA som säkerhetspolitisk analytiker, och kom även att bli involverad i det svenska arbetet i Europeiska säkerhetskonferensen och dess konferens i Stockholm 1986 om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder.

Åren 1994 till 2000 var Tunberger ställföreträdande myndighetschef för FRA, och återvände därefter till FOI som analytiker. 2007 gick han i pension från FOI, och har därefter varit verksam som konsult och fri debattör inom försvarsområdet.

Som debattör har Tunberger länge, men framför allt sedan början av 2000-talet varit starkt kritisk till tillståndet inom den svenska Försvarsmakten och hur försvars- och säkerhetspolitiska frågor har hanterats av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar.^[2]

Tunberger blev 1997 ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademin.^[3]

Källor

1. ↑ "Fri att tänka – Johan Tunberger" - porträtt i Allmänna försvarsföreningens (AFF) tidning skrivet av Olof Santesson, läst 21 maj 2008
2. ↑ SvD Brännpunkt 16 maj 2008: Järntriangel styr försvarspolitiken
3. ↑ KKrVA:s ledamöter