Från Rilpedia

För andra betydelser, se Fana (olika betydelser).

En fana är en på tyg framställd märke, ej olik en flagga men till skillnad från flaggan permanent fastsatt på en stång avsedd att bäras. Fana betyder på anglosaxiska dock flagga.

Fanor har länge använts som militärt fälttecken (vid kavalleriet kallat "standar"respektive dragonfana, inom artilleriet används standar av fältartilleriet och luftvärnet, medan fästningsartilleriet för fana), och i många länder, inklusive Sverige, har militären fortfarande fanor för ceremoniellt bruk. Fanor används också av många föreningar, och vid högtidligare tillfällen bärs fanor ofta i stora fantåg, exempelvis första maj av arbetarrörelsen. Fanan finns normalt bara i ett enda exemplar, till skillnad från flagga som hissas på stång.

Läran om fanor och flaggor kallas vexillologi.

Militärt förband

På 1500-talet kallades rytteriets truppförband i Sverige för "fana" medan fotfolkets förband benämndes "fänika" och de utgjorde både den administrativa och taktiska enheten. Deras förebild var motsvarande tyska förband vid Gustav Vasas värvade krigsfolk. Under Erik XIV:s tid bestod en ryttarfana av 300 ryttare under befäl av en ryttmästare. Fänriken var fanförare. Den indelades på samma sätt som fänikan i kvarter och rotar. Ryttarfanans beväpning var värja eller lans och senare eldhandvapen. Rytteriets organisation genomgick en utveckling liknande fotfolkets så att man på Gustav II Adolfs tid av landskapsfanorna hade bildat regementen bestående av åtta kompanier.

Besläktade ord

• fänika , som under medeltiden var en större grupp fotfolk, som följde en fana. Förbandet motsvarade i storlek ungefär dagens bataljon.
• fänrik (ty. Fähnrich) var redan under medeltidens senare del benämning på den officer vid både fanan och fänikan som bar fanan. Senare övergick uppgiften att föra standaret vid ett kavallerikompani till sekundkornetten som var benämningen på den yngste officeren (kornett betecknade ursprungligen det standar som fördes vid varje kavallerikompani).
• fanjunkare, en underofficersgrad inom armén. Inom flottan är motsvarande grad flaggjunkare.
• Fahnenjunker, förekommer inom det tyska försvaret, där det är en underofficersgrad för en soldat under officersutbildning. Graden innebar ursprungligen rätt för en Junker  att bära fanan. Junker är benämningen på en adelsmans son, en kategori som var vanlig för blivande officerare. Det är detta som är bakgrunden till det för svenska öron märkliga ordet fanjunkare.
• styckjunkare , en grad inom artilleriet med samma rang som fanjunkare. I detta fall ska med styck(e)  förstås en kanon. Inom kustartilleriet var dock motsvarande grad flaggjunkare.