Från Rilpedia

Carl Fredrik (C.F.) Valdemar Meinander, född den 6 oktober 1916 i Helsingfors, död den 28 augusti 2004 i Helsingfors, finländsk arkeolog, professor i Finlands och Skandinaviens arkeologi vid Helsingfors universitet från 1971. Far till Henrik Meinander.

Innehåll 1 Karriär 2 Subneolitisk kultur 3 Åland 4 Kuikaiskulturen 5 Bronsålder 6 Kontinuitet 7 Bibliografi 8 Litteratur

Karriär

Under sin tid vid Arkeologiska kommissionen - amanuens 1947-57, intendent 1957-70 och sedan professor - ledde han ett stort antal utgrävningar i Österbotten, i Saimenområdet och framför allt Åland, vars stenålder intresserade honom speciellt.

C.F. Meinander deltog 1950 som förste utländska arkeolog efter andra världskriget i utgrävningar i Novgorod och 1958 i Vologda. 1960 utsågs Meinander till medlem av den samnordiska Nubienkommittén, som inom Unescos ram undersökte de fornlämningar som hotades av Assuandammen och verkade som ledare för den första nordiska arkeologiska expeditionen till Nubien.

Subneolitisk kultur

I Finland markeras övergången mellan mesolitisk och neolitisk tid av kamkeramikens introduktion. Medan de egentliga neolitiska kulturerna karakteriseras av jordbruksekonomi, har den kamkeramiska kulturen rubricerats som en "subneolitisk kultur". Termen har lanserats av Meinander, som gett den följande innehåll: med subneolitisk kultur förstås en kultur som är samtidig med de neolitisk kulturerna och av dessa har övertagit vissa tekniska uppfinningar, men som inte är jordbrukande och inte håller sig med nötboskap.

Åland

Den äldsta gropkeramiska boplatsen på Åland är Kolsvidja i Sund, som undersöktes av Meinander 1952.

Han skrev en djuplodande biografi över Carl Axel Nordman (1991).

Kuikaiskulturen

Meinander har behandlat Kiukaiskulturen, vars omfattande monografi Die Kiukaiskultur utkom 1954. Liksom Aarne Äyräpää anser Meinander att man finner vissa inflytanden från båtyxkulturen inom Kiukaiskulturen, men understryker att dessa varit av mindre betydelse för den senneolitiska kulturens uppkomst. Kiukaiskulturen kan i allt väsentligt uppfattas som en fortsättning på kustens kamkeramiska kultur.

Bronsålder

1954 framlade Meinander sin doktorsavhandling Die Bronzezeit in Finnland, vilken fortfarande kan betraktas som standardverket om Finlands bronsålder. (Fyndmaterialet har klassificerats enligt Oscar Montelius periodindelning).

Kontinuitet

I motsats till tidigare forskning hävdade Meinander att stenålderns kulturmönster kan spåras i bronsåldern, vilken i sin tur utan större dramatik övergår i äldre järnålder. I frågan om bosättningskontinuitet från bronsåldern till järnåldern har Meinander tagit ståndpunkt. Det var i sydvästra Finland som kontinuiteten var ifrågasatt, inte så mycket i inlandet. Under 1950- och 1960-talen gjordes fynd vilka förändrade vår uppfattning om kulturförhållanden och kontinuitet i kustzonen. Meinander kastar ljus över detta i det epokgörande arbetet Dåvits. En essä om förromersk järnålder (1969), vari han otvetydigt visade att Hackmans allmänt hyllade tes inte mera kunde försvaras. C.F. Meinanders forskningar kring frågan om befolkningskontinuitet var banbrytande. I våra dagar tvekar inte arkeologin att härleda kustens järnåldersbebyggelse från stenåldern.

Bibliografi

• Några forngravar i Laihela (1943)
• De österbottniska tvärlåsspännena (1949)
• Esihistoria. Etelä-Pohjanmaan historia I (1950)
• Die Bronzezeit in Finnland (1952)
• Die Kiukaiskultur (1954)
• Kolsvidja (1957)
• Smikärr (1962)
• Kommentarer till spånpålens historia (1962)
• Skifferknivar med djurskaft (1964)
• Dåvits (1969)
• Myrsbacka (1984)
• Radiokarbondateringar till Finlands stenålder (1971)
• Svenska Österbottens historia, I
• Om introduktion av sädesodling i Finland

Litteratur

• Finlands historia, 1 (1993)
• Uppslagsverket Finland, 3 (2005)