Kamkeramiska kulturen
Från Rilpedia
Kamkeramiska kulturen, tekno-komplex utvecklad sannolikt i Nordösteuropa under ca 5200- 3200 f.Kr. Kulturen kännetecknas av sin stora äggformade, rundbottnade grop- och kam- eller snörornerade lerkärl.
Den uppdelas kronologiskt vanligtvis i tre skeden. Ka I eller Sperrings (cirka 5200 f.Kr.) motsvarar det tidiga kamkeramiska skedet och kännetecknas av en varierande utsmyckning på keramikkärl med sticklinje, tvärsnodd- och fiskkotintryck och mot slutet av detta skede kamstämpel. Gropar är intryckt i övrig ornering och magringen består av krossad kvarts eller fältspat. Enligt kol-14 dateringar motsvarar detta skede kronologiskt ungefär den sydskandinaviska Erteböllekulturen. Det typiska kamkeramikskedet betecknas Ka II och kännetecknas av kamornering och gropar i geometriska mönster i vågräta bälten och utbredde sig till södra Baltikum. Även kopparföremål från Onega- eller uralisk koppar har påträffats i kamkeramiska sammanhang i Finland.
Alternativt indelar man två kamkeramiska subkulturer: Säräisniemi 1-keramiken (Sär 1) som var utbredd i Nordfinland och vid Varangerfjorden samt Jäkärlä-keramiken, som var utbredd i Sydvästfinland, båda i samtid med Ka I och Ka II.
Förekomsten av keramik i marina områden kan antyda lagring, och genom etnologiska jämförelser anser man att ca. 88 procent var bofasta eller till hälften bofasta, medan 12 procent halvnomadiska. Även social stratifiering kan antydas utifrån gravgåvor, och spridningen av artefakttyper i det kamkeramiska kulturområdet brukar förknippas med exogama giftermålsregler bland dessa jägarfolk. Den skarpa gränsen mot väster av kamkeramikkulturen brukar förklaras med avsaknaden av exogamirelationer mellan skifferkulturen och den kamkeramiska kulturen. Detta kan ha flera orsaker, till exempel att de tillhörde olika etniska grupper eller språkområden så att sociala transaktioner hade en annan karaktär.
I Finland vill de flesta arkeologer anta att de människor som uppbar den kamkeramiska kulturen var av en finsk-ugrisk folkstam, och således talade ett proto-finskt språk. Finska språkvetare har dock varnat för att dra så långtgående slutsatser från ett arkeologiskt material, som inte avslöjar något om vare sig språk eller etnicitet.[1]
