20 Massalia
Från Rilpedia
Upptäckt[1]
|
|||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Upptäckt av | A. de Gasparis J. Chacornac |
||||||
Upptäcktsplats | Neapel Marseille |
||||||
Upptäcktsdatum | 19-20 september 1852 | ||||||
Beteckningar
|
|||||||
MPC-beteckning | 20 Massalia | ||||||
Småplanetkategori | Asteroidbältet | ||||||
Epok 30 november 2008 | |||||||
Aphelium | 2,752958150 AU 411 836 677 km |
||||||
Perihelium | 2,06919059 AU 309 546 506 km |
||||||
Halv storaxel | 2,411074372 AU 360 691 592 km |
||||||
Excentricitet | 0,14179728 | ||||||
Omloppstid | 1 367,459073 d (3,74 år) | ||||||
Medelhastighet i banan | 19,09 km/s | ||||||
Medelanomali | 196,70724° | ||||||
Inklination | 0,706352° | ||||||
Longitud för uppstigande nod | 206,3907° | ||||||
Periheliumargument | 255,9575° | ||||||
Fysikaliska data
|
|||||||
Dimensioner | 160×145×132±5[3]km 145,50[2] km |
||||||
Massa | 5,67±0,82×1018[3]kg | ||||||
Medeldensitet | 3,54±0,85[3] g/cm³ | ||||||
Siderisk rotationsperiod | 8,0977[4] h | ||||||
Axellutning | 45°[4] | ||||||
Polekliptisk latitud | 10° el 190°[4] | ||||||
Polekliptisk longitud | 45°[4] | ||||||
Albedo | 0,2096[3] geometriskt | ||||||
Yttemperatur Kelvin |
|
||||||
Spektraltyp | S[3][2] | ||||||
Absolut magnitud (H) | 6,50[2] | ||||||
Hitta fler artiklar om Astronomi med Astronomiportalen
|
20 Massalia är en asteroid som upptäcktes i Neapel, den 19 september 1852 av Annibale de Gasparis men upptäcktes också följande natt av J. Chacornac. Det var dock Chacornac's upptäckt som publicerades först. Massalia är det grekiska namnet för Marseille, där Chacornac gjorde sin upptäckt.[källa behövs]
Fysiska egenskaper
Massalia har en omloppsbana i mitt i asteroidbältet som lutar mindre än en grad mot ekliptikan. För typ-S asteroider har den en densitet som är över genomsnittet. Det antas att det beror på att Massalia är ett solitt block av silikater. Sådant är ovanligt i asteroidbältet för andra objekt än de allra största såsom 1 Ceres och 4 Vesta.
Ljuskurveanalyser ger två olika möjligheter när man ska bestämma varåt Massalias nordpol pekar. I ekliptiska koordinater uttryckt såsom (β, λ) = (45°, 10°) eller (β, λ) = (45°, 190°). I båda fallen ger det en axellutning på 45°.[4] Utifrån ljuskurvorna beskrivs objektet som sfäriskt med stora plana ytor.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Referenser
- ↑ ”Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)”. http://www.cfa.harvard.edu/iau/lists/NumberedMPs000001.html. Läst 18 februari 2009.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 NASA JPL Small-Body Database Browser on 20 Massalia Läst 18 februari 2009
- ↑ 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 ”Recent Asteroid Mass Determinations maintained by Jim Baer, last updated 7 January 2009”. http://home.earthlink.net/~jimbaer1/astmass.txt. Läst 18 februari 2009.
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 4,4 M. Kaasalainen; J. Torppa and J. Piironen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. 159, 369-395. doi:. http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 20 Massalia från NASA JPL
|