Tobisgrissla

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Tobisgrissla
Status i världen: Livskraftig (lc)
Adulta tobisgrissla
Adulta tobisgrissla
Systematik
Domän: Eukaryoter
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning: Alkfåglar
Alcae
Familj: Alkor
Alcidae
Släkte: Cepphus
Art: Tobisgrissla
Vetenskapligt namn
§Cepphus grylle
Auktor: Linné, 1758
Synonymer

Blennius gunelus Linné, 1758
Uria grylle

Black Guillemot SMC.jpg
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Tobisgrissla (Cepphus grylle) är en fågel som hör till familjen alkor, dit även sillgrisslan och tordmulen räknas. Två underarter förekommer i Sverige: nominatformen C. g. grylle som häckar längs ostkusten, och C. g. arcticus som häckar i Bohuslän.

Innehåll

Utseende

Tobisgrisslan är om sommaren helt svart utom en stor vit vingfläck, och de röda benen. Näbben är mörk och smal. När fågeln flyger ser man vita vingkanter. På vintern skiftar färgen på huvudet och undersidan till vitt. Vingarna behåller dock sina färger. Könen är lika. Totallängden är mellan 34 och 37 cm och vingspannet 52-58 cm.

Utbredning

Tobisgrisslan häckar på steniga stränder, klippor och öar i norra Atlanten, i Europa söderut till Irland, och i Nordamerika söderut till Maine och västerut till Alaska. De övervintrar ofta i häckningsområdet, men kan också flytta något söderut på vintern. Om vattnet fryser flyttar de ut till öppet vatten.

Beteende och föda

Denna fågel dyker från ytan och simmar under vattnet för att söka sin föda. De äter huvudsakligen fisk och kräftdjur men också en del blötdjur, insekter och växtdelar.

Namn

Tobisgrisslan har även kallats för "Olle drucken" och dialektala namn är "Iste" i Bohuslän, "grylla" i Skåne och "gröttla" på Gotland.[1] Andra namn är teiste och teste, vilka emellertid även kan avse fisken tejstefisk (Pholis gunnellus). Den kallas så då just denna fisk utgör en huvudföda för tobisgrisslan.

Övrigt

Under 2005 blev Sveriges största koloni av tobisgrisslor, ca 2 600 individer på Malågrundet, helt utplånad av minkar.

Noter

  1. Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Geebers, Lund 1867/Malmö 1962, sida 727 [1]

Externa länkar

Personliga verktyg