Från Rilpedia

Nittiotalet är en litteraturhistorisk term för det svenska 1890-talet. Motsvarande tid kallas i ett europeiskt perspektiv fin de siècle. Nittiotalet var en reaktion mot åttiotalets debattinriktade Brandes-inspirerade realism och naturalism. Eran inleddes 1888 med Verner von Heidenstams Vallfart och vandringsår.

Nittiotalet är väl avgränsat då det rör sig om en grupp jämnåriga diktare (de så kallade nittiotalisterna) som gett uttryck för sina åsikter i programskrifter. Heidenstam skrev 1889 i Renässans att en motreaktion mot naturalismen var på väg och i Pepitas Bröllop skrev han tillsammans med Oscar Levertin om "en skönhetens poesi, som ej går i sele framför nyttans lass". Det största prosaverket var Lagerlöfs Gösta Berlings saga (1891). Nationalmedvetandet och bygderomantiken blev viktiga vilket kan märkas i Frödings och Karlfeldts dikter. Litteraturforskaren Levertin speklade en viktig roll och gjorde sin poetiska debut 1891 med Legender och visor. Diktsamlingen har starka medeltidsinfluenser. Per Hallström kom 1891 ut med Lyrik och fantasier som följdes av en rad novellsamlingar som ofta hade historiska teman.