Neon

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

fluor - neon - natrium He Ne Ar    Periodiska systemet
Allmänt
Namn, kemiskt tecken, nummer	neon, Ne, 10
Ämnesklass	ädelgaser
Grupp, period, block	18, 2, p
Densitet	0,8999 kg/m3 (273 K)
Hårdhet	-
Utseende	färglös
Atomens egenskaper
Atommassa	20,1797 u
Atomradie (beräknad)	inga data (38) pm
Kovalent radie	69 pm
van der Waalsradie	154 pm
Elektronkonfiguration	s2 2s2 2p6
e− per skal	2, 8
Oxidationstillstånd (oxid)	0 (okänd)
Kristallstruktur	kubisk ytcentrerad
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	gas
Magnetiska egenskaper	icke magnetisk
Smältpunkt	24,56 K (−248,59 °C)
Kokpunkt	27,07 K (−246,08 °C)
Molvolym	13,23 ·10- m3/mol
Ångbildningsvärme	1,7326 kJ/mol
Smältvärme	0,3317 kJ/mol
Ångtryck	-
Ljudhastighet	435 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet	inga data (Paulingskalan)
Värmekapacitet	103 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga	inga data S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga	0,0493 W/(m·K)
1a jonisationspotential	2 080,7 kJ/mol
2a jonisationspotential	3 952,3 kJ/mol
3e jonisationspotential	6 122 kJ/mol
4e jonisationspotential	9 371 kJ/mol
5e jonisationspotential	12 177 kJ/mol
6e jonisationspotential	15 238 kJ/mol
7e jonisationspotential	19 999 kJ/mol
8e jonisationspotential	23 069,5 kJ/mol
Mest stabila isotoper
Isotop Förekomst Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod. 19Ne syntetisk 17,296 s β+ 0,1751 MeV 19F 20Ne 90,48 % Ne, stabil isotop med 10 neutroner 21Ne 0,27 % Ne, stabil isotop med 11 neutroner 22Ne 9,25 % Ne, stabil isotop med 12 neutroner 23Ne syntetisk 37,24 s β- 0,5154 MeV 23Na
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Neon är ett icke-metalliskt grundämne som har symbolen Ne och atomnumret 10. Neon är en ädelgas, som bland annat används i lysrör. När ett neonlysrör lyser blir ljuset rött till orange, men man kan blanda neon med andra ädelgaser – som till exempel krypton – för att få andra färger.

Egenskaper

Neonets trippelpunkt är 24,5561 K, vilket är en fixpunkt i International Temperature Scale of 1990.^[1]

Historik

Ett neonfyllt glasrör som man för en elektrisk ström igenom.

Neon upptäcktes år 1898 av sir William Ramsay och den 20 år yngre Morris William Travers. De försökte från början framställa en ädelgas med atomvikten ca 20 genom att försiktig avdunsta syre och kväve från flytande luft och sedan granska gasen som var kvar, men istället så hittade man en gas med atomvikten 84 det vill säga krypton. De trodde då att gasen med atomvikten 20 hade förångats med syret och kvävet. De försökte igen genom att framställa hela 3 liter argon och sedan föra behållaren (med argonen) ner i flytande luft, reducera trycket och ta vara på den gas som avdunstade först. Sedan när de skulle göra en spektralanalys på provet fick de se något häpnadsväckande, när urladdningen gick genom röret lyste gasen med en karmosinröd färg. När de sedan gjorde an spektralanalys på gasen visade det sig att den hade många linjer i det röda våglängdsområdet och några få gröna och violetta.

När de skulle namnge gasen frågade Ramsay sin trettonåriga son och han sade prompt "Novium – för den är ju ny". Ramsay tyckte om förslaget förslaget, men tyckte att "neon" som kommer från grekiska ordet "neos" som också betyder 'ny' – passade bättre med de redan namnbestämda argon och krypton.

Utvinning

Eftersom neon har en så låg kokpunkt (-246,08 °C) utvinner man det precis som de flesta andra ädelgaser (utom helium) genom fraktionerad destillation av flytande luft.^[2]

Användning

Neon används främst som gasfyllnad i lysrör som används för ljusreklam och prydnad. Vid tillverkning av neonlysrör fylls röret med neon till ett tryck av 6 millibar (0,006 atmosfärer) och det sätts fast elektroder i ändarna. Vid drift läggs en spänning på upp till 4 000 volt över elektroderna. Man kan även tillsätta mindre mängder av andra gaser, till exempel kvicksilver för att ge andra färger.

Flytande neon används ofta kommersiellt i elektronrör, i överspänningsskydd och som kylmedium.

Källor

1. ↑ ”International Temperature Scale of 1990”. Bureau International des Poids et Mesures. 1990. http://www.bipm.org/en/publications/its-90.html. Läst 2008-05-16. 
2. ↑ Per Enghag: Jordens grundämnen och deras upptäckt, Industrilitteratur, Stockholm 2000. ISBN 91-7548-590-7. 

• Neon, engelskspråkiga Wikipedia (september 2006)

Se även

• Periodiska systemet

Externa länkar

• www.svenskaneonskyltar.se – Stor samling bilder på svenska neonskyltar