Jorduggla
Från Rilpedia
?Jorduggla | |
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Ugglor Strigiformes |
Familj: | Äkta ugglor Strigidae |
Släkte: | Asio |
Art: | Jorduggla A. flammeus |
|
|
§Asio flammeus Auktor: Pontoppidan, 1763 |
|
Jordugglans häckningsområde.
|
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Jorduggla (Asio flammeus) är en uggleart i familjen äkta ugglor (Strigidae). Jordugglan och andra arter i samma släkte, Asio, har sk. örontofsar som sällan visas. Den reser upp sina fjädertofsar när den t.ex försvarar sitt revir. Jordugglan hittas i öppna landskap och på grässlätter.
Innehåll |
Utseende och läte
Jordugglan är en medelstor uggla och blir ungefär 38 cm lång och har ett vingspann på ungefär 100 cm. Vikten varierar från 206-475 gram. Den har gula ögon och korta örontofsar, ofta så korta att de inte syns.
Hanarnas läte är do-do-do-do och honornas läte är tjerr-app.
Utbredning och taxonomi
Jordugglan har ett mycket stort utbredningsområde och förekommer på alla kontinenter, förutom Australien och Antarktis. Den häckar i Nordamerika, Västindien, Sydamerika, norra och centrala Eurasien och i Stilla Havet. Delar av populationen är stannfåglar som exempelvis de sydamerikanska underarterna medan andra är flyttfåglar, däribland de populationer av nominatformen A. f. flammeus som häckar i Nordamerika och norra Eurasien. Dessa flyttfåglar övervintrar i USA, Mexiko, på spridda platser i Europa, Nord- och Centralafrika, Mellanöstern, Indien och Sydostasien.
Taxonomi
Jordugglan delas upp i ett tiotal underarter där ungefär hälften utgörs av endemiska ö-populationer exempelvis på Galapagosöarna och Hawaii:
- Asio flammeus flammeus - nominatformen häckar i Nordamerika, norra och centrala Euroasien.
- Asio flammeus bogotensis (Chapman, 1915) - Stannfågel i Colombia, Ecuador och nordvästra Peru.
- Asio flammeus pallidicaudus (Friedmann, 1949) - stannfågel i norra Venezuela, Guyana & Surinam.
- Asio flammeus suinda (Vieillot, 1817) - stannfågel i Peru, västra Bolivia, sydöstra Brasilien, Paraguay, Uruguay, Argentina och Chile så långt söderut som till Tierra del Fuego.
- Asio flammeus sanfordi (Bangs, 1919) - Stannfågel på Falklandsöarna.
- Asio flammeus sandwichensis (Bloxham, 1826) - stannfågel på Hawaii
- Asio flammeus ponapensis (Mayr, 1933) - stannfågel på Pohnpei i Stilla havet.
- Asio flammeus domingensis (P. L. Statius Müller, 1776) - Hispaniola och Kuba.
- Asio flammeus portoricensis (Ridgway, 1882) - stannfågel i Puerto Rico.
- Asio flammeus galapagoensis (Gould, 1837) - stannfågel på Galapagosöarna
Förekomst i Sverige
Jordugglan häckar i norra halvan av Sverige, främst i Norrland men även på hyggen i Mellansverige, på södra Öland, på kala skärgårdsöar och på kusthedar i södra Sverige. På vintern flyttar den Skandinaviska populationen till Väst- och Sydeuropa men även till Nordafrika. Vissa individer övervintrar i syd- och mellansverige, som nordligast i höjd med Småland. Jordugglan återkommer till Sverige om våren i april-maj.
Beteende
Jordugglan jagar för det mest i skymningen och på morgonen och är alltså mer dagaktiv än de andra ugglorna. Den fångar framför allt små gnagare men kan också fånga andra smådjur och fåglar och deras ungar.
Häckning
Jordugglan bygger sina bon på marken, och lägger 3 eller 4 ägg. År då det finns mycket sork kan den dock lägga upp till 12 ägg.
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Roland Staav och Thord Fransson: Nordens fåglar, Prisma, Stockholm 2000, tredje upplagan, sid. 292-293. ISBN 91-518-3825-7.