Johan David Åkerblad

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Johan David Åkerblad, diplomat och orientalist. Född 6 maj 1763 i Stockholm, död 8 februari 1819 i Rom, Italien. Fadern var spegelfabrikör i den kungliga huvudstaden.

Studieår

Inskriven hösten 1778 som student vid Uppsala universitet, bedrev Åkerblad därstädes flitigt studier. I synnerhet i klassiska och orientaliska språk. Redan 1782, då han ännu inte uppnått tjugo år, disputerade han under historieprofessor Eric Michael Fants ledning med avhandlingen De primis sub rege Gustavo I extra Septentrionem initis fæderibus.

Diplomatkarriär

Sedan han 1783 blivit anställd i Kungliga kansliet, sändes han på grund av sin kännedom i så kallade österländska språk samma år i en beskickning till Konstantinopel. Efter välförrättat uppdrag vid osmanska hovet, använde han tiden 1784-1789 till nästan ständiga resor i Mindre Asien, Syrien, Palestina, Egypten och norra Afrika. Hans under dessa resor gjorda anteckningar finns ännu till en del förvarade i Vatikanska arkivet i Rom. Efter sin återkomst till Sverige 1789 utnämndes han till protokollssekreterare i utrikesexpeditionen och translator från turkiska språket. 1791 skickades han på nytt i ministeriellt uppdrag till Turkiet, varifrån han åter företog forskningsresor och bland annat under en färd till Troja anställde iakttagelser rörande den homeriska topografin. I Konstantinopel, där han fortfor med diplomatisk tjänstgöring såsom biträde åt svenske minister-residenten d'Ohsson, befordrades han slutligen till legationssekreterare.

Forskning

I början av 1800-talet uppehöll han sig för vetenskapliga forskningar och för utgivande av några skrifter i Göttingen, skickades 1802 som legationssekreterare till Paris men förflyttades redan samma år därifrån, som chargé d'affaires till Haag, för att inom kort åter placeras i Paris. Snart därefter synes han av något missnöje ha lämnat svenska kabinettets tjänst; åtminstone tillbragte han, utan offentlig befattning, flera år i Rom, där han, tack vare frikostiga penningunderstöd, i synnerhet av engelska mecenater, kunde föra en sorgfri tillvaro, ägnande sig med all flit åt fortsatta språkforskningar, som särskilt omfattade Egyptens fornspråk och dettas dotterspråk, koptiskan. Av hans därunder för ett koptiskt lexikon påbörjade samlingar finns åtskilligt förvarat bland de Åkerbladska papperen i Kungliga biblioteket i Stockholm. Åkerblad avled i Rom.

Rosettastenen

Rosettastenen, som uppgrävdes 1798 av Napoleons militära expedition till Egypten. Detta minnesmärke, som överst bar en delvis illa fördärvad hieroglyfisk text, därunder en bättre bevarad demotisk inskrift och underst den för båda gemensamma grekiska översättningen, gjordes, så fort det blivit känt i Europa, till studieföremål av en mängd lärde, tillhörande olika nationaliteter. Åkerblad var i det här sammanhanget den förste, som 1802 lyckades framlägga något mer betydande resultat av sin jämförande undersökning. Kopia av texterna på Rosettastenen hade han fått av sin lärare - orientalisten Silvestre de Sacy i Paris. Denne hade samma år försökt att ge sig i kast med Rosettastenen, men lyckades bara delvis lokalisera ungefär var de grupper av tecken som formade namnen 'Ptolemaios och Alexander stod. Åkerblad koncentrerade hela sin uppmärksamhet kring den andra, bättre bevarade av de två egyptiska texterna, den så kallade demotiska. Efter två månader hade han lyckats identifiera alla de egennamn i den demotiska texten som också fanns i den grekiska texten och visade att de var skrivna med fonetiska alfabetiska symboler – tecken som representerar ett enskilt ljud likt bokstäverna i alfabetet. Namn som Ptolemaios, Kleopatra, Alexander, Berenike, Arsinoë och Alexandria kunde nu läsas på demotiska. När Åkerblad tillämpade sina kunskaper i det koptiska språket på demotiskan identifierade han andra ord såsom tempel, egyptisk och grekisk. Han demonstrerade att vissa ord var tämligen lika på koptiska och demotiska, vilket bevisade att koptiskan i själva verket var en kvarleva av det gammalegyptiska språket, och han gjorde upp ett alfabet om tjugonio demotiska skrifttecken, även om hälften senare visade sig felaktiga. Fransmannen Jean François Champollion (1790-1832) lyckades 20 år senare helt dechiffrera de egyptiska hieroglyferna, bland annat med hjälp av den ovannämnda Rosettastenen.

Internationellt känd, men bortglömd i hemlandet

Under livstiden föga känd och redan före sin död glömd i Sverige, har han hos utlandets lärde funnit en trognare vård om sitt minne. Genom sina lärda avhandlingar har han visat sig stå i främsta ledet av sin tids paleografer, utmärkt genom sin kännedom om världens äldsta skriftspråk: foinikiska, assyriska, egyptiska och forngrekiska.

Publikationer

Hans skrifter, alla tryckta utomlands, är oftast avfattade i brevform; de förnämsta av dem är: Inscriptionis phoenicieæ Oxoniensis nova interpretatio 1802, Lettre à M. Silv. de Sacy sur l'écriture cursive Copte 1801, Lettre sur l'inscription égyptienne de Rosette, adressée au citoyen Silvestre de Sacy 1802, vilket arbete förskaffade Åkerblad namnet ”den första egyptologen”, enär han i detsamma i det närmaste fastställt den egyptiska demotiska skriftens alfabet, Notice sur deux inscriptions en caractères runiques, trouvées à Venise et sur les Varanges, avec les remarques de M. d'Ansse de Villoison 1804, Inscrizione greca sopra una lamina di piombo, trovata in un sepolcro nelle vicinanze d'Atene 1813, Lettre sur une inscription phénicienne, trouvée à Athenes 1804, Lettre à M:r le cheval. Italinsky sur une inscription phénicienne 1817, upplysande anmärkningar till Le Chevaliers ”Resa till Troas” m. m.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Åkerblad, 1904–1926 ^(Not).

Delar av denna artikel är baserade på artikeln Åkerblad, Johan David  ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.