Från Rilpedia

Johan Fridtjuv Berg, född 20 mars 1851, död 29 februari 1916, skolman och politiker (liberal); ecklesiastikminister 1905-1906 och 1911-1914, riksdagsledamot 1891-1916. I riksdagen tillhörde han gamla lantmannapartiet 1891-1894, men medverkade 1895 till bildandet av folkpartiet, som år 1900 gick upp i liberala samlingspartiet. Han satt i andra kammaren för Stockholms stad 1891-1911 och för Stockholms stads första valkrets 1912-1916. Son till Anders Berg, far till Yngve Berg.

Fadern hade varit föreståndare för bruksskolan i Finspång sedan 1851. Fridtjuv efterträdde honom 1878 och behöll tjänsten till 1881. 1883 skrev han boken Folkskolan såsom bottenskola där han förespråkade ett sammanhållet skolsystem och en gemensam skola för alla samhällsklasser. Efter att tidigare ha yttrat sig endast i folkbildningsfrågor och allmänt humanitära spörsmål, började han 1905 att ta verksam del i de politiska striderna. Efter unionsupplösningen uttalade han sig bestämt mot varje våldsamt ingripande i konflikten mellan Sverige och Norge. Detta medförde att han vid höstvalen 1905 motarbetades av högern och en del högerliberaler.

När Karl Staaff bildade regering den 7 november 1905, med en rösträttsreform baserad på majoritetsval som målsättning, blev Berg ecklesiastikminister. Som statsråd lyckades han förverkliga en del för folkundervisningen och den allmänna kulturen betydelsefulla önskemål. Han var ansvarig för stavningsreformen 1906, som avskaffade stavningen med fv, hv och dt. Han genomdrev också ändringar av folkskollärarkårens representation inom de lokala skolstyrelserna och statsanslag till skönlitterära författare. Den 29 maj 1906 avgick hela regeringen. I den politiska agitationen sommaren och hösten 1906 tog Berg mycket verksam del och försvarade både i tal och skrift såväl Staaffska ministärens allmänna politik som dess rösträttsförslag. Det proportionella Lindmanska rösträttsförslaget bekämpades av Berg både i föredrag inom olika delar av landet och i riksdagsdebatterna våren 1907.

Sedan förslaget om proportionella val till slut antagits av riksdagen, intog han liksom Staaff den ståndpunkten, att striden mellan proportionsval och majoritetsval borde få vila. Beträffande parlamentarismen, försvarsfrågan och nykterhetsfrågan, de tre stora stridsfrågorna 1909-1911 anslöt sig Berg helt till Staaff och var liksom denne anhängare av Andrakammar-parlamentarism samt utredningar rörande försvaret och det allmännas ställning till rusdryckshandeln. Det arbete Berg utfört som ecklesiastikminister blev inom vida kretsar högt uppskattat. Han var en av de ledande inom sin tids svenska liberala utbildningspolitik och svensk skolpolitik.

Universitetens uppfattning fick ett klart uttryck i Bergs promoverande till filosofie hedersdoktor vid Linnéjubileet i Uppsala 1907.

Berg var också en av grundarna till Barnbiblioteket SAGA.

Hans grav återfinns på Norra begravningsplatsen.^[1]

Företrädare: Hjalmar Hammarskjöld	Sveriges ecklesiastikminister 1905–1906	Efterträdare: Hugo Hammarskjöld
Företrädare: Elof Lindström	Sveriges ecklesiastikminister 1911–1914	Efterträdare: Karl Gustaf Westman

Källor

1. ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 22