Finskt förvaltningsområde
Från Rilpedia
Med finskt förvaltningsområde avses en kommun i Sverige där de finskspråkiga invånarna (sverigefinnarna) har vissa lagstadgade språkliga rättigheter.
Sverige fick den 1 april 2000 en lag om rätten att använda finska (muntligt och skriftligt) hos förvaltningsmyndigheter i fem kommuner, Haparanda , Kiruna , Gällivare , Pajala och Övertorneå . I början på 2009 förelade Sveriges regering ett lagförslag om att de finska förvaltningsområdena utvidgas ytterligare med 18 kommuner, Botkyrka , Eskilstuna , Hallstahammar , Haninge , Huddinge , Håbo , Köping , Sigtuna , Solna , Stockholm , Södertälje , Tierp , Upplands Väsby , Upplands-Bro , Uppsala , Älvkarleby , Österåker och Östhammar . I det ursprungliga förslaget skulle ännu fler kommuner bli finskt förvaltningsområde, men Sveriges regering valde slutligen ut de kommuner som visat intresse.
De sverigefinnar som bor i ett finskt förvaltningsområde har uttrycklig rätt att använda sitt modersmål i offentliga sammanhang, bland annat inför myndigheter och domstolar. Det föreskrivs särskilt, att rätten att få använda det egna modersmålet är inte beroende av den enskilde individens kunskapsnivå i majoritetsspråket. Myndigheterna skall se till att det anställs personal med kunskaper i finska. Sverigefinnar som bor inom ett finskt förvaltningsområde har därtill rätt till att få såväl äldreomsorg som förskoleverksamhet på finska.
I Sverige bodde den 31 december 2003 cirka 359 659 personer med rötter i Finland. Av dessa personer med rötter i Finland (finländarna) uppskattar, docent Eric De Geer vid Uppsala universitet, att cirka 80 % (239 773) härstammar från den finskspråkiga folkgruppen i Finland (finnarna) och cirka 20 % (59 943) härstammar från den svenskspråkiga folkgruppen i Finland (finlandssvenskarna) [1].
Utgångspunkten för den nuvarande svenska minoritetspolitiken är Sveriges folkrättsliga åtaganden enligt Europarådets två konventioner rörande minoriteter: ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Referenser
(svenska) Rätten till mitt språk – Regeringskansliets publikationer
