Endometrios
Från Rilpedia
Endometrios är en kronisk sjukdom som innebär att livmoderslemhinna inte bara finns i livmodern, utan även utanför. 5-10 procent av alla kvinnor i fertil ålder uppskattas vara drabbade av endometrios.
Innehåll |
Sjukdomen
Ordet endometrios kommer ifrån de grekiska orden endo (invändig), metro (livmoder), osis (sjukdom). Livmoderns insida är klädd med endometriet (livmoderslemhinnan). Vid menstruation är det endometriet som stöts ut. Det blöder ner genom livmodertappen och slidan men det händer också att man normalt blöder ut i buken via äggledarna och äggstockarna. Vid endometrios kan dock inte all livmoderslemhinna som hamnat i buken tas bort av immunförsvaret utan finns kvar och skapar kronisk inflammation i buken- det är detta som är endometrios. Slemhinnan kapslas in och bildar cystor. En endometrioscysta kan variera i storlek- de kan vara från mikroskopisk storlek till knytnävsstora.
Livmoderslemhinna kan hittas i eller på äggstockarna, utanpå livmodern, i livmodermuskulaturen (heter då adenomyosis) eller på uterosacralligamenten (området mellan livmoder och ändtarmen). Endometrios kan också hittas på tarmarna, blindtarmen, i ljumskarna, på urinblåsan och diafragman. I sällsynta fall har endometrios hittats långt ifrån livmodern.
Endometrios är en godartad sjukdom som inte leder till döden men den leder ofta till svåra livslånga smärtor. Vecka 10 varje år är den internationella endometriosveckan då det anordnas föreställningar.
I vissa sällsynta fall lever endometriosen sitt "egna" liv och bildar livmoderslemhinna på helt nya ställen, bland annat har nya endometrioshärdar påträffats i ärr efter operationer.
Eventuella orsaker och samband
Orsakerna är ännu inte helt klarlagda, men arv är en tänkbar orsak.
Viss forskning visar att dioxiner kan ha ett samband med framkallande av endometrios.[1] Ett flertal studier länkar sambandet mellan endometrios och högre värden av dioxiner. [2] En studie från 2007 tyder på att risken att drabbas av endometrios är större om man äter rött kött. [3]
Symptom
Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll, medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer, men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida.
En vida spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen inte hunnit få så stor utberedning.
En annan myt är att sjukdomen försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de fått barn.
Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal.
En del drabbade uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta även i samband med premenstruella besvär.
Symtom kan vara:
- Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
- Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
- Samlagssmärta
- Smärta vid användning av tex. tampong
- Smärta i korsryggen och ut i benen
- Smärta när man kissar eller har avföring
- Förstoppning och/eller diarré
- Trötthet, utmattning
- Feber
- Infektionskänslighet
- Ofrivillig barnlöshet
- Depression
Man kan lida av endometrios även utan att ha ovanstående symtom, och man kan också ha någon eller några av symtomen och ha andra symtom som inte står här ovan. Man kan också ha dessa symtom utan att ha endometrios. Endometrios yttrar sig väldigt olika hos olika människor, och det är ofta orsaken till att det tar så lång tid att ställa diagnos- genomsnittstiden för korrekt diagnos ligger mellan 5-10 år.
Sjukdomen går i skov och har en tendens att återkomma och ge upphov till varierande smärttillstånd, trötthet samt eventuell infertilitet.
Smärta
Smärtan endometriosen medför är för de flesta endometriospatienter det mest besvärande symptomet på sjukdomen.
Smärtan behöver inte vara i proportion till utbredningen eller antalet endometrioscystor. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som framkallar smärta), något som kan förklara de allvarliga symtomen som ofta hittas hos patienter med små cystor och liten utbredning av endometrios.
Ofta sätts en diagnos via en så kallad titthålsoperation. Sjukdomen går inte att bota, bara att lindra. I riktigt svåra fall kan livmodern behöva avlägsnas, men i de flesta fall ges bara lindring, i form av starkare smärtstillande medel som till exempel starkare doser av naproxen och/eller opioidpreparat/morfinderivat som till exempel kodein (verksam substans i till exempel Citodon, Panocod) och tramadol (Tiparol, Tradolan) eller dextropropoxifen (Dexofen). I riktigt svåra fall kan ännu starkare opioider, till exempel morfin, ketobemidon (Ketogan), metadon, buprenorfin (Temgesic) med mera övervägas.
P-piller har även visat sig kunna minska smärtan för vissa, men för andra patienter har p-pillerbehandlingen motsatt verkan. Somliga antidepressiva medel av tricyklisk typ (TCA), till exempel amitriptylin (Tryptizol) och klomipramin (Anafranil) kan ha effekt genom att på ej ännu ordentligt dokumenterad väg blockera smärtsignalerna.
En annan metod är att använda danazol, som försätter patienten i klimakteriet på kemisk väg för att på så sätt kunna "svälta ut" livmodervävnaden, men denna metod fungerar inte på alla patienter eftersom det är stor risk att härdarna växer tillbaka när behandligen avslutats. Heller passar behandlingen inte, utan kan vara rent farlig, för personer med anlag för blodpropp eller stroke.
En i sammanhanget "ny" variant av smärtlindring som många patienter upptäckt är så kallad TENS, transkutan elektrisk nervstimulering.
