Djurgårdens IF Fotboll

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Djurgårdens IF Fotboll

Hemort	Stockholm, Sverige
Grundad	12 mars 1891 (fotboll 1899)
Hemmaarena	Stockholms stadion (14 417)
Ordförande	Per Darnell (sedan 10 mars 2009)
Tränare	Andrée Jeglertz Zoran Lukić (delat ledarskap)[1]
Hemmaställ Bortaställ
Meriter
● Svenska mästare	11 (1912, 1915, 1917, 1920, 1955, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005)
● Svenska cupen	4 (1990, 2002, 2004, 2005)
Allsvenska säsonger	53   (2008)
Placering i allsvenskans maratontabell	7:a
Säsonger i Sveriges näst högsta division	28   (2000)
Supportrar	Järnkaminerna Djurgårdens Supporters Club
Webbplats	www.dif.se

Ragnar Wicksell bidrog till samtliga SM-guld under 1910- och 1920-talet.

Djurgårdens IF Fotbollförening är fotbollssektionen inom idrottsföreningen Djurgårdens IF som är baserad i Stockholm. Föreningen bildades den 12 mars 1891 och sektionen bildades 1899. Teodor Andersson blev under detta år medlem i föreningen och hjälpte till att starta upp sektionen. Representationslaget har sedan debuten i Allsvenskan under säsongen 1927–28 spelat sammanlagt 53 säsonger i den högsta serien, vilket placerar laget på en sjundeplats i den allsvenska maratontabellen. Sedan 1936 är Stockholms Stadion Djurgårdens hemmaarena för allsvenska matcher och i Svenska cupen, men vid derbymatcher mot Stockholmsrivalerna AIK och Hammarby samt vid europacupmatcher används Råsundastadion som hemmaarena.

Sektionens framgångar kan sammanfattas i tre storhetstider där sektionens samtliga SM-titlar vunnits. Dessa skedde under 1910-talet, 1950- och 1960-talet och 2000-talet. Laget har sammanlagt vunnit SM-guld 11 gånger och Svenska cupen 4 gånger. Djurgården kallas även för Djurgår'n, DIF, Järnkaminerna eller Blåränderna beroende på sammanhang.

Historia

Huvudartikel: Djurgårdens IF Fotbolls historia

Föreningen bildandes 12 mars 1891 och då var det huvudsakligen dragkamp, löpning, rodd och skidor som stod på programmet. Däremot hade fotboll svårt att komma igång i slutet av 1800-talet i Stockholm, främst för att riktiga spelplaner saknades. År 1896 byggdes Idrottsparken, en cykel- och friidrottsarena, och 1899 var året då fotboll kom med på Djurgårdens program. Teodor Andersson från Göteborg, en före detta Gais-spelare, blev medlem i föreningen och hjälpte till att starta fotbollssektionen.

Inledningsvis spelade laget i röda tröjor^[2], detta ändrades efter bara något enstaka år till tröjor med vertikala blåa ränder efter en riktlinje om matchdressens utseende som skrevs 1905. "Blus på längden randig mörkblå och ljusblå, byxor svart med revärer."^[3] Laget har spelat i en blårandig matchdress sedan dess.

Djurgården nådde sin första final i svenska mästerskapet 1904 där laget förlorade mot Göteborgslaget Örgryte IS.^[4] År 1912 vann Djurgården sin första SM-titel i fotboll, även denna gång i en final mot Örgryte där laget vann den andra omspelsfinalen med 3-1 på Råsunda IP i Solna. Det blev starten på lagets första storhetstid som innehöll ytterligare tre SM-titlar; 1915, 1917 och som avslutades med guldet 1920. I Svenska serien, Sveriges dåvarande högsta serie, nådde Djurgården inga större framgångar förutom en andraplats 1911–12.

Skotten John Smith Maconnachie är den förste som man med säkerhet vet tränade laget. Detta skedde under en kort period hösten 1922.^[5] Djurgården hade efter 1910-talet en tyngre period sett till resultaten, säsongen 1926–27 undantagen då laget för första gången nådde Allsvenskan, en period som fick sitt klimax 1929 då laget blev nedflyttat till tredjedivisionen och fick spela där fram till 1932.^[6]

1935 avslutades verksamheterna på Tranebergs IP efter att kontraktet med Stockholms stad gick ut. Laget flyttade därefter till Stockholms stadion 1936.^[7]

Einar "Stor-Klas" Svensson tränade laget mellan 1935 och 1944.

Djurgården inledde 1940-talet, som många säsonger under 1930-talet slutade, med en topplacering i Division 2 Norra.^[8] Det skulle dock dröja till säsongen 1944–45 innan laget lyckades nå förstaplatsen.^[9] Nästa säsong i Allsvenskan var laget direkt hotat av nedflyttning, men lyckades hålla sig kvar med en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Sektionens genom tiderna största förlust i Allsvenskan skedde under denna säsong då laget på bortaplan förlorade mot IFK Norrköping med 11–1. Laget var dock inte bättre än att det åkte ner till andradivisionen igen efter säsongen 1947–48. Det blev en ettårig sejour i tvåan, med 15 poäng före serietvåan Åtvidaberg^[10], innan laget återvände till Allsvenskan för säsongen 1949–50 där de mäktade med en åttondeplats och 18 poäng.^[11]

Säsongen 1954–55 vann laget sin första allsvenska titel. Detta skedde under ledning av engelsk-kinesen Frank Soo. Under säsongen myntades smeknamnet "Järnkaminerna" för första gången; namnet kom från det hårda fysiska spel Djurgården spelade under Soos ledning.^[12][13] Det fysiska spelet kom att känneteckna Djurgården under 1950– och 1960-talet. Laget höll sig kvar i toppen ett antal säsonger och i samband med hockeysektionens framgångar under 1950-talet handlade mycket i svensk sport om Djurgården. Säsongen 1959 avslutades med ytterligare ett allsvenskt guld.

Decenniet därpå flyttades klubben ner till division två, men vistelsen där blev kortvarig; året därpå gick Djurgården upp i Allsvenskan på nytt. Säsongerna 1964 och 1966 lyckades laget hämta hem guldet, båda gångerna efter kontroversiella inslag. 1964 vann de allsvenskt guld på grund av en tveksam straffspark i sista omgången mot IFK Göteborg.^[14] Inför säsongen 1966 hade klubben IK Sirius bas köpt ett antal spelare från laget; Djurgården segrade trots en tunn spelartrupp. Den man som förknippades med dessa guld var Gösta Sandberg. Guldmatchen 1966 blev hans 300 och sista allsvenska match i blåränderna.

Tommy Söderberg ledde laget till final i SM-slutspelet 1988.

Under 1970-talet började det gå sämre för Djurgården. Det fanns en hel del så kallade jojo-tendenser inom klubben – tränare och medlemmar av styrelsen kom och gick och resultaten i Allsvenskan blev väldigt varierande.^[15] Allt från två tredje platser, 1970 och 1975, till en elfte plats 1976. Dessutom köptes omtalade nyförvärv in som sällan presterade enligt förväntan.^[15]

Djurgårdens första riktiga formsvacka sedan efterkrigsåren kom under 1980-talet då laget var tvunget att kvala tre gånger för att nå Allsvenskan. Efter säsongen 1980 slutade djurgårdsprofilen Sven Lindman med elitfotbollen. Han spelade totalt 312 Allsvenska matcher för laget. Säsongen 1981 åkte laget ur Allsvenskan för första gången sedan 1960. De kommande säsongerna kom att handla om förlorade kval innan laget 1985, efter en dramatisk straffläggning, lyckades vinna mot Gais och ta sig upp till Allsvenskan igen. Laget lyckades dock inte bättre än att man åkte ur nästkommande säsong. 1987 anställdes Tommy Söderberg som ny tränare och laget vann division 1 norra med stor marginal.

Tränarbytet gav resultat i Allsvenskan 1988; Djurgården kvalificerade sig för slutspel och nådde final mot Malmö FF där det slutliga resultatet blev förlust med 7–3 efter två finaler. Laget etablerade sig de nästkommande säsongerna som ett stabilt allsvenskt lag rent sportsligt – ekonomiskt sett låg sektionen i botten och var inte sällan nära konkurs.

1990-talet inleddes med att Djurgården 1990 vann Svenska cupen för första gången och dessutom vann laget sin största seger någonsin i allsvenskan när de besegrade Hammarby med 9–1.^[16]

Mattias Jonson i den blårandiga dressen 2006.

Trots denna inledning på 1990-talet kännetecknas årtiondet av jojo-tendenser där laget flyttades upp och ner mellan divisionerna; totalt bestod 1990-talet av sex säsonger i Allsvenskan och fyra i Division 1 Norra. Ekonomiskt sett låg Djurgården illa till, och efter incidenten med "Terror-Tommy" 1995, då en åskådare sprang in på planen och attackerade domaren Anders Frisk, tilldömdes sektionen en match utan publik och 370 000 kronor i böter.^[17][18] 1998 hade sektionen 10 miljoner i skulder och var hotad av konkurs.^[19]

År 2000 spelades den första upplagan av den nya andradivsionen Superettan. Denna vanns av Djurgården och flyttades tillsammans med Malmö FF upp till Allsvenskan 2001.^[20] Den allsvenska comebacken startade som de flesta på 1990-talet; laget lyckades inte vinna en match förrän den sjunde omgången och låg länge i allsvenskans bottenskikt. Men från omgång sex och framåt ryckte laget upp sig och slogs till sist om guldet, men fick nöja sig med en andraplats.^[21] Nästkommande säsong blev en succé; Djurgården tog sin första allsvenska titel på 36 år, det nionde SM-guldet i ordningen. Dessutom vann laget Svenska cupen samma år genom att besegra AIK i finalen och fullbordade därmed dubbeln.^[22] Europaspelet under 2000-talet har gett blandade resultat; som längst har laget nått till den andra omgången i Uefacupen, och till den tredje kvalomgången i Champions League.^[23] Årtiondet har varit ett av sektionens tre mest framgångsrika med sex titlar hittills, tre i allsvenskan och tre i Svenska cupen.

Arenor

Stockholms Stadion

Råsundastadion

Tranebergs IP

Djurgårdens primära arena är i dagsläget Stockholms stadion, där hemmamatcherna i seriespelet och i cupspelet spelas. Den sekundära arenan är Råsunda fotbollsstadion, där det spelas derbymatcher mot AIK och Hammarby, samt internationella cupmatcher som UEFA-cupen och Champions League. Djurgården har publikrekordet för klubblag både på Råsunda och på Stockholms Stadion. 1959 såg 48 894 åskådare Djurgården besegra IFK Göteborg med 2–1 på Råsunda, och 1946 såg 21 995 åskådare Djurgården förlora mot AIK med 0–2 på Stadion.^[24][25]

Under 1900-talets första decennium spelade Djurgården på Idrottsparken i Stockholm.^[26] Idrottsparken var en cykelbana av cement som invigdes 1896, och 1901 anlades en sandplan med måtten 100x50 meter för fotboll i mitten av cykelbanan. Där spelade laget fram till 1906 innan flytten till nyinvigda Östermalms IP.^[27] 1910 skrev Djurgården ett kontrakt med Stockholm stad på 25 år om att få utnyttja ett stycke mark vid Tranebergsbron. I oktober 1911 stod Tranebergs IP klar och blev föreningens första egna hemmaarena.^[26]

När Djurgårdens kontrakt om användandet av Tranebergs Idrottsplats gick ut 1935 erbjöd Stockholms stad inget nytt kontrakt för föreningen och laget var hemlöst tills AIK flyttade ut från Stockholms stadion för att spela på den nybyggda Råsundastadion.^[28] Djurgården skrev ett kontrakt med Stockholms stadions styrelse 1936 om nyttjande av arenan och flyttade samma år in sin verksamhet i stadions lokaler.^[7] Stadion har varit lagets hemmaarena sedan dess även om Råsundastadion använts som hemmaplan vid flertalet tillfällen. Under 1950- och 1960-talet spelades i princip alla hemmamatcher på Råsunda på grund av det rådande publiktrycket.^[29] På senare tid har Råsunda även använts vid ombyggnader av Stockholms stadion och av ekonomiska skäl.^[30]

Idag pågår det arbete för att Djurgården skall få en ny hemmaarena. Ett av förslagen har varit en ny och stor gemensam arena för både Djurgården och Hammarby, men ett sådant arrangemang skulle knappast bli populärt bland de två lokalrivalernas supportrar.^[31] Ett annat alternativ är att bygga om den kulturminnesmärkta Stadion. Ytterligare förslag är att bygga en helt ny arena, antingen ett stenkast ifrån Stadion, på Östermalms IP, med plats för ungefär 25 000 åskådare ^[32] eller en arena på Storängsbotten.^[33] Båda dessa förslag har dock fått nej av Kungliga Djurgårdens Förvaltning, som förvaltar marken.^[33]

På Råsunda fotbollstadion och Stockholms stadion har det spelats ungefär lika många hemmamatcher i Allsvenskan sedan år 1927. Till och med år 2008 är statistiken följande:^[34]

• Stadion 321 matcher
• Råsunda 306 matcher
• Söderstadion 3 matcher
• Tranebergs IP 2 matcher

Publiksiffror

Huvudartikel: Djurgårdens IF Fotbollförenings statistik

Organisation och ekonomi

Organisation

Organisationen är uppbyggd i tre huvuddelar som ansvarar för olika delar av fotbollssektionen.

Djurgårdens IF Fotbollförening (DIF FF) har drygt 13 000 medlemmar (maj 2008). Föreningen driver den sportsliga verksamheten med undantag för elitlaget som från och med säsongen 2006 flyttades över till det helägda bolaget DEF AB. Medlemstidningen heter "Djurgårdaren".

Djurgårdens Elitfotboll AB (DEF AB) bildades den 1 januari 2006 och ägs till 100 procent av DIF FF. Bolaget driver Djurgårdens elitlag, även kallat A-laget, som sedan säsongen 2001 spelar i Allsvenskan. Bolaget äger även Djurgårdens Fotboll Försäljning AB (DFF AB).

Djurgårdens Fotboll AB (DFAB) bedriver investeringsverksamhet, främst i spelare. Bolaget grundades under sent 1980-tal och ombildades till riskkapitalbolag 1998. Sedan 2001 är Quesada delägare. DFAB och Quesada ligger bakom den ekonomi som krävts för att genomföra ett antal kostsamma förstärkningar, till exempel Andreas Isaksson (inför 2001) och Kim Källström (inför 2002), till spelartruppen.

Ekonomi

Sponsorintäkter genereras bland annat genom reklam på matchtröjan. Här visas hemma- och bortatröjan för säsongerna 2002-2003.

Djurgårdens IF har haft blandade ekonomiska resultat under åren föreningen har existerat. Fotbollssektionen var, liksom samtliga sektioner, från bildandet 1891 till och med 1991 bunden både sportsligt och ekonomiskt till huvudföreningen Djurgårdens IF. Detta innebar att samtliga sektioner delade på ekonomiska bördor och vinster. Till en början vara ekonomin beroende av medlemsavgifter som betalades varje månad. Föreningen fick tidigt problem med ekonomin, inte sällan för att medlemsavgifter var obetalda.^[35]

Fotbollssektionen var länge ekonomiskt beroende av andra sektioners framgångar, till exempel skidsektionen.^[36] Detta berodde på låga publiksiffror och minimala framgångar inom fotbollssektionen.^[37] Under 1920- och 1930-talet var sektionen i den högsta serien två gånger sammanlagt. Under 1940-talet vändes denna trend då laget under senare delen av decenniet nådde allsvenskan flertalet gånger och etablerade sig i den högsta serien vilket genererade publik. Trenden fortsatte under 1950-talet och fotbollen blev tillsammans med ishockeysektionen idrottsföreningens primära pengaflöde då båda sektionerna var framgångsrika och genererade mycket publik.^[36] De ekonomiska framgångarna höll i sig under 1960-talet men försvagades i och med att fotbollsintresset dalade under årtiondet.^[38] Publikminskningen märktes alltmer under 1970-talet och det gjorde även ökade spelarlöner. Fotbollssektionen som länge var en stabil inkomstkälla för föreningen visade snabbt upp negativa resultat.^[39]

1980-talet kännetecknades av tunga ekonomiska problem där dyra nyförvärv kombinerades med svikande publiksiffror.^[40][41] En alltmer viktigare inkomstkälla under årtiondet var reklam, 1980 användes sponsring på lagets matchtröjor för att generera intäkter för första gången. Tidigare skedde endast sponsring vid sidan av fotbollsplanen. Under våren 1987 nådde 1980-talets ekonomiska kris sitt klimax då ett underskott på 12,3 miljoner kronor presenterades. I september samma år accepterades ett ackord på 25% i domstol där alternativet var konkurs. Kort därefter bildades DIF AB med syftet att rekonstruera Djurgårdens IF finansiellt.^[42] Samtidigt skedde en insamling bland föreningens 10 000 medlemmar som gav närmare en miljon kronor.^[42]

1991 ombildades Djurgårdens IF till att bli en alliansförening.^[43] Detta innebar att varje sektion blev ekonomiskt och sportsligt självständig.^[43] Den ekonomiska situationen förvärrades ytterligare under 1990-talet och nådde sitt klimax 1998 då sektionen nådde ett underskott på 10 miljoner kronor på en omsättning om 18 miljoner.^[19] Samma år skedde ett stort antal förändringar i och med att Bo Lundquist tog över ordförandeposten. Stora skulder skrevs om till långsiktiga lån och Djurgården Fotboll AB ombildades till riskkapitalbolag.^[44] Där gick flertalet finansmän in med kapital för framtida investeringar som till exempel spelarköp. Ekonomin har under 2000-talet varit positiv och föreningen nådde 2007 en omsättning på 97,5 miljoner kronor och ett eget kapital på 26,9 miljoner kronor.^[45]

Supportrar

Tifo innan matchen mot IFK Göteborg den 24 april 2006.

Djurgårdens supportrar har organiserat sig i föreningar sedan 1947, då Djurgårdens Supporters Club bildades. Föreningen anordnade bussresor till bortamatcher för medlemmar, men någon organiserad klack fanns inte. Under mitten och slutet av 1970-talet började dock klackar organiseras och 1981 bildades supporterföreningen Blue Saints.^[46] Namnet kom till efter att Djurgårdsklacken sjöng "Oh when the saints go marching in", när Djurgårdens hockeyspelare gick in på Hovets is.^[46] 1997 bytte Blue Saints namn till Järnkaminerna efter våldsamma incidenter vilket gjorde att föreningen fått negativ kritik från media och allmänheten.^[47]

Idag är Järnkaminerna den största av Djurgårdens supporterföreningar, med flera tusen medlemmar.^[48] Supportrarna härrör främst från Stockholmsregionen, men lokala landsortsföreningar finns över hela landet, däribland även en förening från Åland.^[49] Två kända Djurgårdensupportrar är Fredrik Reinfeldt, Sveriges statsminister^[50] och Christer Fuglesang, Sveriges första rymdfarare^[51].

Djurgårdsklacken har gjort sig känd de senaste åren för att ha visat upp stora tifoarrangemang, främst vid derbyn mot AIK och Hammarby på Råsunda. Järnkaminernas tifogrupp och senare Ultras STHLM vann 2001, respektive 2003 Canal+ tifopris.^[52]

Inför varje hemmamatch spelas Sjung för gamla Djurgår'n, en hymn som funnits sedan 1970-talet. Alla supportrar är uppmanade att stå upp och sjunga.^[53] Hymnen får även sjungas under matcher men däremot inte missbrukas.^[53] Supportrarna har ett stort antal hyllningssånger till det egna laget, och hatramsor mot motståndarna som används på matchdag.^[54]

Rivaler

Djurgårdens största rival är AIK.^[55] Möten mellan lagen brukar ibland kallas "Tvillingderbyt" eftersom de bägge föreningarna bildades samma år. Efter AIK är även Stockholmskonkurrenten Hammarby en rival även om möten lagen emellan inte är av samma dignitet som möten med AIK innebär.^[56] Andra rivaler utifrån landet är IFK Göteborg och Malmö FF.^[57]

Meriter

Huvudartikel: Djurgårdens IF Fotbollförenings statistik

• Svenska mästare:
  • SM-guld (11): 1912, 1915, 1917, 1920, 1954–55, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005
• Allsvenskan (1925–):
  • Vinnare (7): 1954–55, 1959, 1964, 1966, 2002, 2003, 2005
  • Ligatvåa (3): 1962, 1967, 2001

• Svenska mästerskapet (1896–1925):
  • Vinnare (4): 1912, 1915, 1917, 1920
  • Finalist (7): 1904, 1906, 1909, 1910, 1913, 1916, 1919

• Svenska cupen:
  • Vinnare (4): 1989–90, 2002, 2004, 2005
  • Finalist (3): 1951, 1974–75, 1988–89

• Svenska serien: (1910–1924)
  • Ligatvåa (1): 1911–12

• Royal League (2004–):
  • Semifinal (1): 2005–06
  • Kvalificeringar (2): 2004–05, 2005–06

• Mästarcupen (1955–1991) / Champions League (1992–):
  • Kvartsfinal: 1955–56

• UEFA-cupen (1971–):
  • Kvalificering: 2002–03, 2004–05

• Fotbollsturneringen Nackas minne (1977–1990, 2003–2004):
  • Vinnare: 1990
  • Finalist: 2004

• Rosenska Pokalen (1899–1903):
  • Finalist: 1902

• Wicanderska välgörenhetsskölden (1905–1916):
  • Vinnare (4): 1907, 1910, 1913, 1915
  • Finalist (3): 1908, 1914, 1916

• Corinthian Bowl (1906–1913):
  • Vinnare (1): 1910
  • Finalist (2): 1908, 1911

Rekord

Huvudartikel: Djurgårdens IF Fotbollförenings statistik

• Största vinst, Allsvenskan: 9–1 mot Hammarby IF, 13 augusti 1990
• Största förlust, Allsvenskan: 1–11 mot IFK Norrköping, 14 oktober 1945
• Publikrekord, Råsundastadion: 48 894 mot IFK Göteborg, 11 oktober 1959
• Publikrekord, Stockholms Stadion: 21 995 mot AIK, 16 augusti 1946
• Flest allsvenska matcher: 312, Sven Lindman 1965–1980
• Flest allsvenska mål: 70, Gösta "Knivsta" Sandberg 1951–1966
• Flest seriematcher totalt: 322, Gösta "Knivsta" Sandberg 1951–1966
• Flest mål totalt: 77, Gösta "Knivsta" Sandberg 1951–1966

Sportsliga resultat

Allsvenskan, senaste åren

Svenska cupen, senaste åren

Europacuper, senaste åren

Text i fet stil innebär spel i huvudturnering efter framgångsrikt kvalspel.

• 2002: UEFA-cupen (omgång 2)
• 2003: Champions League-kval (kvalomgång 2 av 3)
• 2004: UEFA-cupen (omgång 1), efter Champions League-kval
• 2005: UEFA-cupen (kval)
• 2006: Champions League-kval (kvalomgång 2 av 3)
• 2008: UEFA-cupen (kval)

Kända spelare

Stefan Rehn, spelare i DIF 1984–89, 2000–02.

Följande spelare benämns på fotbollssektionens webbplats som "DIF-hjältar":^[58]

Guldbollen

Följande spelare i Djurgården har fått Guldbollen:^[59]

• 1964 - Hans "Tjalle" Mild
• 1956 - Gösta "Knivsta" Sandberg

Allsvenska skytteligan

Den allsvenska skytteligan har vunnits av spelare i Djurgården tre gånger:^[60]

• 1978 - Tommy Berggren - 19 mål
• 1962 - Leif Skiöld - 21 mål
• 1950–51 - Hasse Jeppson - 17 mål

För de interna skytteligavinnarna, se Djurgårdens IF Fotbollförenings statistik

Tränare

Trots att det inte med säkerhet är känt vem som var tränare i Djurgården innan hösten 1922 är det troligt att Birger Möller tog sig an den rollen under 1910-talet. Möller spelade som centerhalv i laget och var även förbundskapten i det norska landslaget.^[61]

Sammanställningen nedan bygger endast på serieresultat från Allsvenskan, Division 2, Division 3, Svenska serien och Superettan.

Förklaringar:

• M = matcher, V = vinster, O = oavgjorda, F = förluster, P = poäng

Spelartrupp

Jan Tauer, för närvarande vänsterback i Djurgårdens spelartrupp.

Enligt den 2 april 2009:^[66]

Nr Land Pos Namn 2 MF Philip Hellqvist 4 F Patrik Haginge 5 F Petter Gustafsson 6 Mall:Landsdata Finland F Toni Kuivasto 7 Mall:Landsdata Nigeria MF Prince Ikpe Ekong 8 Mall:Landsdata Tyskland F Jan Tauer 9 A Johan Oremo 10 MF Christer Youssef 11 Mall:Landsdata Finland MF Daniel Sjölund (vicekapten 1) 12 A Mattias Jonson 14 F Kebba Ceesay 15 Mall:Landsdata Gambia MV Pa Dembo Touray

Nr Pos Namn 16 F Markus Johannesson (kapten) 17 Mall:Landsdata Zambia A Boyd Mwila 18 A Mikael Dahlberg (vicekapten 2) 19 Mall:Landsdata Kroatien A Hrvoje Milic 20 MF Martin Andersson 22 Mall:Landsdata Slovenien MF Andrej Komac 24 F Peter Magnusson 25 MF Sebastian Rajalakso 29 Mall:Landsdata Finland MF Aki Riihilahti 30 MV Oskar Wahlström 35 MV Tommi Vaiho

Reserverade tröjnummer: Nummer 1 för fansen. Nummer 15 och 30 för målvakter. I övrigt inga reserveringar.

Utlånade

Spelarövergångar inför 2009

För tidigare övergångar, se artikeln Djurgårdens IF Fotbolls spelarövergångar.

In

5		F	Petter Gustafsson (från Skellefteå FF)[67]
10		MF	Christer Youssef (från IF Brommapojkarna)[68]
19	Mall:Landsdata Kroatien	A	Hrvoje Milic (från Hajduk Split)[69]
17	Mall:Landsdata Zambia	A	Boyd Mwila (från Örgryte IS)[70]

Ut

–		F	Dennis Boskailo (till Västerås SK (Division 1), oklart om övergången är försäljning eller utlåning.)[71]
3		F	Robert Stoltz (utgående kontakt)[72]
9		A	Jones Kusi-Asare (Bosman, till Esbjerg fB (Superligaen))[73]
10	Mall:Landsdata Brasilien	MF	Enrico Cardoso Nazaré (såld till Vasco da Gama (Brasilien).)[74]
13		F	Per Johansson (såld till Örebro SK)[75]
17		F	Stefan Batan (utlånad 2009 till Assyriska)
19	Mall:Landsdata Brasilien	A	Thiago Quirino da Silva (till Consadole Sapporo (J-league).)[76]
21		A	Kristian Junegard (utgående kontrakt)[77]
23	Mall:Landsdata Sydafrika	MF	Lance Davids (utgående kontrakt)[78]
28		MF	Kristoffer Näfver (retur av lån från Örebro SK)[75]

Se även

Huvudartiklar

• DIF Fotbolls statistik (meriter, publiksiffror, skyttekungar, rekord och ekonomi)
• DIF Fotbolls historia
• DIF Fotbolls spelarövergångar

Besläktade artiklar

• Djurgårdens IF Dam

Referenser

Noter

1. ↑ ”Jeglertz och Lukic nya tränare”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=9196&typ=1. Läst 12 december 2008. 
2. ↑ Gänger, 2007. sid. 287
3. ↑ Gänger, 2007. sid. 6
4. ↑ Gänger, 2007. sid. 190
5. ↑ Gänger, 2007. sid. 68
6. ↑ Gänger, 2007. sid. 201
7. ↑ ^{7,0 7,1} Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 287
8. ↑ Gänger, 2007. sid. 210
9. ↑ Gänger, 2007. sid. 214
10. ↑ Gänger, 2007. sid. 218
11. ↑ Gänger, 2007. sid. 219
12. ↑ Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 126
13. ↑ Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 268
14. ↑ Gänger, 2007. sid. 52
15. ↑ ^{15,0 15,1} Gänger, 2007. sid. 34-35
16. ↑ Gänger, 2007. sid. 40
17. ↑ Gänger, 2007. sid. 41
18. ↑ ”FAKTA: Publikskandaler”. Tidningarnas Telegrambyrå. http://fotbollskanalen.se/1.600730/2008/08/25/fakta_publikskandaler. Läst 25 augusti 2008. 
19. ↑ ^{19,0 19,1} Anders Lundqvist (2008-03-18). ”"Man ska inte sitta för länge på en post"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=647&a=753236&rss=672. Läst 2008-03-28. 
20. ↑ Gänger, 2007, sid 269
21. ↑ Gänger, 2007, sid 270
22. ↑ Gänger, 2007, sid 45
23. ↑ Gänger, 2007, sid 284-285
24. ↑ Lindahl, Jimmy. ”Allsvenskans högsta publiksiffror genom tiderna” (PDF). Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker. http://www.bolletinen.se/sfs/allsvenskan/toppublik.pdf. Läst 8 september 2007. 
25. ↑ Gänger, 2007. sid. 216
26. ↑ ^{26,0 26,1} Gänger, 2007. sid. 14
27. ↑ Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 288
28. ↑ ”DIF Fotbolls historia 1891-1949”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/?historia1891-1949. Läst 31 oktober 2007. 
29. ↑ Gänger, 2007. sid. 67
30. ↑ ”Djurgården spelar på Råsunda 2004”. Djurgårdens IF Fotbollförening. 5 november 2003. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=3881&typ=2. Läst 6 augusti 2007. 
31. ↑ Rosemari Södergren (28 februari 2008). ”Supportrar vill inte dela arena”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=647&a=747352. Läst 2008-03-01. 
32. ↑ ”Ny arena för Djurgården fotboll”. Cedervall Arkitekter. http://www.skolproj.se/i2.html. Läst 7 augusti 2007. 
33. ↑ ^{33,0 33,1} Bo Lundquist. ”Lundquist: God Jul alla Djurgårdare”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=8302&typ=1. Läst 9 januari 2008. 
34. ↑ ”DIF:s hemmaarenor i Allsvenskan”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/?hemmaarenor. Läst 11 december 2007. 
35. ↑ Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 329
36. ↑ ^{36,0 36,1} Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 333
37. ↑ Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 332
38. ↑ Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 336
39. ↑ Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 337
40. ↑ Gänger, 2007. sid. 249-258
41. ↑ Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 340
42. ↑ ^{42,0 42,1} Rehnberg, Wickman, 1991. sid. 344
43. ↑ ^{43,0 43,1} ”Djurgårdsalliansen”. Djurgårdens IF Alliansförening. http://www.difalliansen.se/index.html. Läst 28 mars 2008. 
44. ↑ Gill, Sophie (18 mars 2008). ”Nio av sexton allsvenska lag har riskkapitalbolag”. Svenska dagbladet. http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_989805.svd. Läst 28 mars 2008. 
45. ↑ ”Årsredovisning för Djurgårdens IF Fotbollförening 2007” (PDF). Djurgårdens IF Fotbollförening. 5 mars 2008. http://www.dif.se/sidor/foreningen/arsredovisning_2007.pdf. Läst 12 april 2008. 
46. ↑ ^{46,0 46,1} Gudjonsson, Stefan; Björne Grandin. ”Blue Saints / Järnkaminerna - Historia”. Järnkaminerna. http://www.jarnkaminerna.se/historia.asp. Läst 23 augusti, 2007. 
47. ↑ Järnkaminernas styrelse. ”Järnkaminerna Stockholm”. Järnkaminerna. http://www.jarnkaminerna.se/jk_info.asp. Läst 23 augusti, 2007. 
48. ↑ ”Bli medlem i Järnkaminerna Stockholm 2005”. Järnkaminerna. http://www.jarnkaminerna.se/medlem.asp. Läst 23 augusti, 2007. 
49. ↑ ”Om Järnkaminerna Åland”. JK Åland. http://www.jarnkaminerna.aland.fi/omjk.htm. Läst 18 september 2007. 
50. ↑ Christina Kellberg (2006-09-18). ”Berättelsen om Fredrik Reinfeldt”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=573767. Läst 2008-04-15. 
51. ↑ Dag Kättström (2006-12-09). ”Heja Sverige heja Norge vive l'Europe”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_13984606.asp?ID=2435. Läst 2008-04-15. 
52. ↑ ”SPORT / CANAL+ Tifopris / Tidigare vinnare”. Canal+. http://www.canalplus.se/page.asp?guid=189484A2-76C7-4759-A073-FD347ABCD88C. Läst 23 augusti, 2007. 
53. ↑ ^{53,0 53,1} ”DIF-hymnen SFGD fungerar nu perfekt!”. Järnkaminerna. 19 augusti 2005. http://www.jarnkaminerna.nu/nyheter.asp?id=3334. Läst 18 september. 
54. ↑ ”Djurgårdssånger”. Järnkaminerna. http://www.jarnkaminerna.se/sanger.asp. Läst 18 september 2007. 
55. ↑ Grimlund, Pavlidis, 2005. sid. 62
56. ↑ Grimlund, Pavlidis, 2005. sid. 63
57. ↑ Grimlund, Pavlidis, 2005. sid. 64
58. ↑ ”DIF-hjältar”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/?historia_hjaltar. Läst 16 december 2007. 
59. ↑ ”Guldbollen”. Svenska Fotbollförbundet. http://svenskfotboll.se/t2svff.aspx?p=173801. Läst 31 december 2007. 
60. ↑ ”Allsvenska skyttekungar & publiksnitt 1925-”. Svenska Fotbollförbundet. http://svenskfotboll.se/t2svff.aspx?p=152386. Läst 31 december 2007. 
61. ↑ Gänger, 2007. sid. 69
62. ↑ ^{62,0 62,1 62,2 62,3} Gänger, 2007. sid. 68-69
63. ↑ Avskedades innan Allsvenskan startade.
64. ↑ Resultat i Svenska serien i fotboll 1922/1923 ej medräknade då uppgifter om hur många matcher Nordenskjöld tränade under den säsongen saknas.
65. ↑ Maconnachie tränade laget under hösten 1922, inga uppgifter visar dock hur många matcher han tränade laget i varpå denna sektion är tom.
66. ↑ ”Truppen 2008”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/match/truppresentation.asp?action=list. Läst 2 april 2009. 
67. ↑ ”Petter Gustafsson klar”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=9303&typ=1. Läst 19 februari 2009. 
68. ↑ ”Youssef till Djurgården”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=9225&typ=1. Läst 27 januari 2009. 
69. ↑ ”Milic klar för Djurgården”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=9332&typ=1. Läst 5 mars 2009. 
70. ↑ ”Boyd Mwila till Djurgården”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=9420&typ=1. Läst 30 mars 2009. 
71. ↑ ”Dennis Boskailo till Grönvitt: "Bra lag"”. Västerås SK Fotboll. http://www.vskfotboll.nu/index.php?fot=nyh&newsno=1853. Läst 2 december 2008. 
72. ↑ ”Robert Stoltz till Enköping”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=8400&typ=1. Läst 27 februari 2008. 
73. ↑ ”Dr Jones lämnar Djurgården”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=9205&typ=1. Läst 27 januari 2009. 
74. ↑ ”Enrico klar för Vasco da Gama”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=9269&typ=1. Läst 2 december 2008. 
75. ↑ ^{75,0 75,1} ”Ingen Näfver eller Johansson”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=9164&typ=1. Läst 2 december 2008. 
76. ↑ ”Quirino lämnar Djurgården”. Djurgårdens IF Fotbollförening. http://www.dif.se/sidor/nyheter/nyheter.asp?action=view&id=9162&typ=1. Läst 2 december 2008. 
77. ↑ ”Klagomuren”. Djurgårdens IF Fotbollförening. 13 januari 2009. http://www.dif.se/sidor/fans/klagomuren.asp. Läst 27 februari 2008. 
78. ↑ ”Alf Johansson: Lance kommer lämna Djurgården”. Svenskafans.com. http://www.svenskafans.com/fotboll/dif/artikel.asp?id=259794. Läst 2 december 2008. 

Källor

• Gänger, Hasse: Djurgårdens IF Fotboll 1899-2006, Attraktiv Media; Djurgårdens IF Fotboll, 2007. ISBN 978-91-633-0992-2. 
• Rehnberg, Bo; Mats Wickman: Djurgårdens IF 100 år: 1891-1991, Sellin & partner förlag, 1991. ISBN 91-7055-029-8. 
• Grimlund, Lars; Frederic Pavlidis: Djurgården - En supporters handbok, Bokförlaget DN, 2005. ISBN 91-7588-680-4. 

Externa länkar

Officiell webbplats

• Djurgårdens IF Fotbollförening

Supportersajter

• Järnkaminerna
• Djurgårdens IF hos Svenska Fans
• DIFBloggen

Nyhetssidor

• Djurgårdens IF hos FotbollDirekt.com
• Djurgårdens IF hos Uefa.com