Frank Soo
Från Rilpedia
Frank Soo (födelsenamn Hong Ying Soo) (8 mars 1914 – 25 januari 1991), född i Buxton, Derbyshire och uppväxt i Liverpool, var en Engelsk fotbollsspelare och tränare med kinesisk och engelsk bakgrund. Vid tiden för sin bortgång befann sig Soo vid New Cheadle Hospital, Cheadle, Staffordshire i närheten av Stoke-on-Trent.[1]
Innehåll |
Spelarkarriär
Soo kärriär började med Prescot Cables FC, men flyttade till Stoke City i januari 1933. Vid tiden för andra världskrigets början hade Soo etablerat sig som en publikfavorit hos Stoke. Under kriget gästspelade han för Everton, Chelsea, Millwall och Brentford och spelade även nio landskamper för Englands herrlandslag i fotboll mellan 1942 och 1945. Soo är den första med östasiatisk ursprung att spela för det engelska landslaget. Han spelade även för flertalet FA representativa lag som inofficiellt beskrevs som "England".
I september 1945, efter att ha spelat 173 seriematcher för Stoke bytte Soo klubb till Leicester City mot en övergångskostnad av £4,600. Flytten innebar en återförening med tränaren som fått honom att skriva på för Stoke, Tom Mather. Han flyttade till Luton Town i juli 1946 mot en övergångskostnad av £5,000 och spelade ytterligare 71 seriematcher innan flytten till Chelmsford City som låg utanför The Football League.
Tränarkarriär
Soo tog över som tränare hos St Albans City under inledningen av säsongen 1947–48, men lämnade klubben 1948 för att flytta till Italien. I april 1950 fick Soo tränarjobbet hos klubben Padova, ett jobb han behöll till och med juli 1952. Han har dock blivit ihopkopplad med ett tränarjobb inom engelska FA i oktober 1950 då han höll ett föredrag för Littleport Town FCs spelare pch supportrar i Littleport, Cambridgeshire.[2] Senare samma år blev han tränare för den svenska klubben IFK Eskilstuna, men flyttade redan nästa år till Örebro SK. Soo tog efter Örebro över Djurgårdens IF och vann samma säsong SM-guld med klubben. Tillsammans med tidigare Djurgårdsspelaren Anders Bernmar satte Soo sin prägel på laget genom stenhård fysisk träning.[3] Träningsfilosofin gav resultat och förutom SM-guldet var laget obesegreade i 16 raka omgångar. I samband med med detta skapades smeknamnet "Järnkaminerna" som syftade just på det fysiska hårda spel som Djurgården spelade.[3] Efter sin karriär i Djurgården tog Soo över Oddevold 1956 och AIK 1958.
I juni 1959 tog han över tränarjobbet i Scunthorpe United men lämnade klubben i maj 1960 efter att ha fört sitt Scunthorpe till 15:e plats i engelska Football League Two. Han återvände därefter till Skandinavien igen och över som tränare i IS Köping 1962, IFK Stockholm 1963 och danska Akademisk Boldklub 1965. Han tränade senare ett antal lag i Köpenhamn och Malmö innan han tog över som tränare i Höganäs BK 1972.
Soo hade också en kort sejour som tränare i Israels landslag.
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
- ↑ Probate Records, London WC1 (1991)
- ↑ ”Littleport and District Directory” (på Engelska). http://www.btinternet.com/~strawson.online/almanack/interest51.htm. Läst 8 juni 2008.
- ↑ 3,0 3,1 Rehnberg, Bo; Mats Wickman: Djurgårdens IF 100 år: 1891-1991, Sellin & partner förlag, 1991, sid. 126. ISBN 91-7055-029-8.
Externa länkar
(engelska)
(engelska)
(engelska)
(engelska)
(engelska)
| Företrädare: Billy Kellock |
St Albans Citys tränare 1947-1948 |
Efterträdare: Billy Williams |
